Blåst på en marin orgasm av blåsorkestern Calima eller storyn om mellandagarnas verkliga betydelse!

Nu har jag äntligen kommit på vad ordet "mellandagar" egentligen betyder! Här på Teneriffa betyder det sand mellan tårna, sand mellan badbrallans värdefulla innehåll, sand mellan så gott som samtliga kroppens hårstrån och bakom öronen med flera ställen. 

De senaste dagarna har vi haft strålande väder. Solsken, solsken och lite mer solsken. Varmt o gott, tack vare de östliga vindarna. Ett väderfenomen som kallas "Calima". 

Alltså, för att göra en kortfattad förklaring, ännu längre... Så kan man säga att det beror på att ett högtryck bildas (ja, det är väl någon som dundrat på med rockmusik för fulla muggar, så att trycket i högtalarna blivit för högt). Samtidigt som ett lågtryck snurrar runt med Atlantens vågor i salsatakt, strax i närheten av oss. 

Eftersom salsa och rock inte riktigt går i samma takt, så blir det lite taktlöst på vindarna, och en massa ökendamm och värme från Norra Afrika, blåser hit till Kanarieöarna. Blåsorkestern är då placerad i Marocko, tror man. Den exakta placeringen är i dagsläget inte till 100% konstaterad. Saharaöknen är ju rätt stor, som du säkert vet. Dock är det fullt blås i orkesterns lurar. De är riktade hitåt och får vågorna att våga låta som ljuv musik. Taktfullt!

Värme o sol är ju min musik. Ett o annat dammkorn, står man ju ut med, så länge det för varma tongångar med sig. Fast, de stackare som har astma o liknande besvär, håller nog inte med mig, tyvärr. Deras tongångar går nog lite i moll, dessa dagar. 

Molligt värre, kan också vara de övriga grunkemojser som Calimaorkestern kan blåsa hit. Typ; Virus, baskelusker, insekter, sporer samt mikroskopiska marina organismer. OBS! Jag skrev ej "orgasmer"! Mikroskopiskt små vattenfyllda orgasmer, gör väl ingen människa lycklig?!

Hjälp! En marin organism!

Vad dessa Calimas medlöpare kan göra med hälsan, överlåter jag åt din fantasi, kära läsare. Jag känner mig säker på, att det finns både djur och moll i dessa vindar. Min inbillningsförmåga är alltför begränsad, för att kunna tro att dessa små organismer är som rosa hajfenade elefanter, klampande omkring i ens blodsystem, för att förstöra varje tillstymmelse till promillehalt. Man, kanske skulle gå till baren, för att dränka dem...? 

Bakteriedödande?

Man får väl hoppas att de där mikroskopiska marina organismerna, inte finns med i isen i drinken. I så fall, borde de inte dödas av alkoholen? Vilken tur att man inte är nykterist! 

Före detta marin organism

På tal om moll, så har gullgumman råkat ut för en värstingflunsa och ligger nu med feber o snuva, stackaren! Där kan man tala om mellandagsdrama, minsann! Snälla goa läsare, håll nu en tumme eller tretton, för att hon snart är på banan igen, med sitt vanliga leende i boule-dur. 

Även en av våra besökande goaste vänner, har råkat ut för denna flunsa från helvetets djupaste mollmörker. Hoppas att du har en massa tummar över för henne också. 

Gissa datumet?!

Mellandagarna, jul o nyår, innebär också att våra goa goa vänner kommer på besök. Mycket kära återleenden och gokramar!  Att övervintra här nere, innebär också att man skaffar sig ett lite större avstånd till sina goaste vänner. Därför känns det extra mycket god dur-musik, att de kommer ner o hälsar på. Tillsammans med nyfunna vänner blir det en hel orkester i glada miner.

Så, årets mellandagsrea innehåller sand och dammoln från Sahara, ett gäng elaka influensavirus från underjorden och blåsorkestern Calima troligtvis från Västsahara. Någon som vill köpa? Garanterat lägsta pris, någonsin!

Då, finns det inga bouleframgångar att skryta om då? Tja... mellandagarna har gett lite övre-delen-mellanplaceringar i tävlingarna. Inget att skriva hem till mamma om, även om det är roligt. Mitt lag, i ett par olika konstellationer, har vunnit tre av fyra matcher i kvällstävlingarna. Inte illa, men vem vill egentligen förlora?

Fast en delad vinst i en måndagstävling, är ju inte fel. Tvärtom! 8 € rikare i prispengar. 
Det är väl min överlägsna vinst i skandiklubbens höstserie, som mamma skulle bli glad åt. Visst hänger medaljen snyggt på gubben? En flaska whisky, är ju inte heller fel... även om mamma var helnykter, hela sitt liv. Får väl hoppas att hon har tillgång till Internet och denna blogg, uppe i sin himmel.

Ja, som oftast handlar detta bloggvirke om lite av varje. Så även denna gång. Just nu när mellandagarna slagit sitt grepp om detta tangentbord, så har handlingen kommit att pendla mellan allt och inget. 

Allt har sitt slut. Så även detta bloggvirke. Snart även detta år, 2019.

Därför vill jag önska dig:
Det goaste slutet på året och ett ännu goare nytt år!

KRAMar om er alla!
/Berra

Underverk eller underligt verk. och/eller storyn om den mys-tiska lagunen i La Laguna

Då har det hänt! Ett underverk, eller ett underligt verk!? Den här gubbens tangentbordssnubblerier har blivit publicerade av någon annan, på annan plats och mot en betalning. En check på ICA, är ju inte reda pengar. Dock möjlig att utnyttja, efter att man (om tre månader ungefär) åter sätter sina fötter på svensk mark. Men roligt roligt jätteroligt att rabattsajten seniordays ville ha en reseberättelse av mig. En underbar kulklapp.

Mysgång i La Laguna

Ni, kära bloggföljare, som tittar in på denna ovan länk, kommer att känna igen er. Berättelsen går i samma stil som bloggen.

Firade på lokal med gullgumman

Känslan att vara här på Teneriffa i sex månader, istället för svinkalla Grådala. Det är på något vis som att definiera ordet "lycka". Att vara sig själv, med sig själv o sin käraste och goa besökande vänner, långt bort ifrån kyla slask o grådask. Det är ju nästan som man blivit religiös.

Egentligen ingen risk, även om prällen skulle må gott, att den här gubben hittat en tro att tro på, så där på gamla dar. Myten om att när fan blir gammal, så blir han religiös, är inget annat än en myt. Såvida ingen hittat på någon religion, där julstressen är bannlyst, där man dyrkar sol, värme, bouleklot och bloggvirken, förstås.

Kanske en egen Teneriffalära om hur gudarna en gång träffades på denna Ö, och befallde att den för alltid skulle ha ett underbart klimat, en jättehög med soltimmar, ljuvliga människor och mysiga boulebanor.
Fast egentligen är det tvärtom. Det är vi som avgudar denna underbara Kanarieö.

Blomsterprakt på marknaden

Att livet blir som man hoppas, och att hoppet infrias av livet, är några få förunnat. En av dem sitter just nu vid den här datorn och klinkar lite lätt på tangenterna. En annan, eller snarare en del av densamme, ryggskrället alltså, jublar i takt med de avtagande smärtorna.

Bara tanken, att kunna bege sig ut i gator o torg, utan att behöva pälsa på sig halva garderoben. Det är en tanke som kan lysa upp tillvaron, för vilken frusen skåning som helst. Så även denne bloggvirkare.

Skål!!!

Då kan man inbilla sig att datorn är en kyrka, och att boulebanan är täckt av gudomlig flimmer. Att att den där Teneriffaguden själv, sitter där uppe på skärmen och ler förnöjt, när han ser sin lycklige skapelse, sitta där o njuta... dagligen. Varendaste dag!

Visst finns lite småproblem att lösa, absolut. Men lika absolut är lösningarna nära och dagarna verkar att på nåt vis lösa allt. En liten trollmoj, sitter på min axel och bara fixar allt. Hittar lösningar på allt och njuter av resultaten.

Inte ens ett litet regnmoln oroar...

Att liksom bara ta en jämförelse. I Stockholm, när man skulle lira boule... då tar man ut till någon av de - alldeles för få och små - boulehallar, för att få sig ett par matcher eller så, och efter några timmar ta sig hem genom mörkret. Skulle man ha tur, eller vara ute i god tid, så kan man få delta i några få tävlingar. Till dessa tävlingar får man oftast åka ett gäng mil först, eftersom någon stor fin tävlingshall inte finns i den kungliga svenska huvudkommunen. (Ännu?)

Här i Los Cristianos är det tävlingar ett par gånger/vecka. Man kan gå ner o lira/träna lite när man vill. Banan ligger på max tio minuters promenadavstånd från denna dator. En träningsbana hittas på ännu närmare avstånd. Dock, tävlingar stup i kvarten, så man hinner/orkar/gitter inte träna så jättemycket som man skulle önska.

Boulehall i Stockholm????

Går man ner på banan, för att köra ett träningspass, kommer det oftast några andra spelare, som vill att man ska vara med o lira matcher. Svårt att säga nej. Boule är ju så roligt!

Nåväl, livet på ÖN, består ju inte enbart av boule. Boulen har blivit en stor del av sysslan. Nästan så man kan kalla sig heltidslirare. Men, bara nästan. Det blir tid och ork över till annat också. Ja, som solning, träffa vänner, bad och utflykter, utekäk, barbesök, mys och allmänt mys.

Balkongmys!

Häromdagen, åkte vi till en mysig stad, La Laguna. På norra sidan av ön. Som de flesta städer, inte enbart här på ÖN, var det svårt att hitta parkering. Men till sist lyckades vi trixa in kärran på en liten återvändsgata, och ta oss ut för att njuta av att undersöka staden till fots.

Man ser ju inte så mycket, när man sitter bakom en ratt. Jo, man ser ju trafik, bilar, gående och trafikmärken mm. Men, det är ju inte sådant man vill se, även om det är nödvändigt för att slippa skrynkla till bilen. 

Mysgata!!!

Det som man vill se är ju själva staden, vackra platser och njutningsfulla promenadgator.

Så blev det även i denna stad. La Laguna bjöd på flera goa gator o torg + diverse underligheter. Som grandios julgran av plåt (tror jag) Samt en gigantisk saluhall. Betydligt större än vad den lilla stadens kundkrets kunde fylla.

En marknadsplats, eller så, skadar väl aldrig...om man undantar de stackars inburade fåglarna. tänk om man var född till pippi, och var dömd till ett sådant liv. Inte ens de grövsta brottslingar sitter så tätt i sina celler.

En nästan uttorkad flod, eller vad det nu skulle föreställa, fick en att undra om tonvis av smältvatten från de icke existerade fjällen, kunde komma forsade vilken dag som helst. Emellertid kunde man kanske påstå att vi hade hittat lagunen i La Laguna. Eller, så är mina tankar offside, i helt vanlig ordning.

La Laguna och området om kring, är mycket grönare än de ytor vi burkar se på södra sidan. Teneriffa ser liksom ut som en oregelbundet formad sked, med avbrutet handtag. På kartan ser ÖN ut som om den skulle behöva ett handtag, för att liksom jämnas till.

Dessutom skulle man behöva klappa till den lite, som en ojämn bulle före bakugnen. Höjdskillnaderna är väldans stora. Dock inte avstånden. Man kan med bil, ta sig från ena änden av "bullen" till den andra, på en timme, ungefär.

Grann gran?

Sånt där gör att ÖN är rätt så omväxlande i temperatur och regnmängd. Det blir liksom en massa plask på norra sidan, och torrt o varmt på södra... och lite mittemellanzoner däremellan. Det kan vara snö och minusgrader på Teide, samtidigt som solen skiner upp temperaturen till drygt 20 grader i söder.

Detta gör ju denna lilla goa Ö, intressant att åka runt på. La Laguna, liksom många andra städer/ställen på Teneriffa är väldans vackra och värda att njutas av.

Så, gör vi, gullgumman o jag. Vi Ö-njuter vidare mot julen, nyåret och allt annat njutbart som livet har att bjuda. 

Julaftonen kommer att avnjutas med boulecup på morgonen och mat i goa vänners lag på kvällen. Med största sannolikhet; största möjliga mys-frånvaro av julsånger, julhets och klappförvirring.

Ha det goast i julhelgen!
/Berra 

Liga på rymmen till unikt fynd i Norrland?...eller storyn om en fryslort i ligan.

Då var premiären med min Teneriffaklubb AOC avklarad. Efter ett stort gäng repetitioner och tävlingar och några tävlingar till, var det äntligen dags för första seriespelsmötet. "Liga" kallas det här nere på goa ÖN, när ska lira någon form av seriespel. 

Folkligt festligt, fredligt!

Inte för att man är med i kriminell liga eller busar runt med sina bouleklot, precis. Visst skulle man med god precision kunna använda sina kulor som som vapen. Dänga till en eller annan dumbom i skallen, så att ovettet ramlar ut... Men, vi boulespelare i allmänhet och den här gubben i synnerhet, är fredliga. Mycket fredliga! Vi använder kulor, men inte krut.

Ja, det är så pass jättegott i boulesvängen på våra grusade banor, att man struntar totalt i om klotkastaren man lirar ihop med är direktör för värsta penningtvättarbanken, tvättbjörnskirurg eller en helt vanlig knegare. Vilket land man kommer ifrån, hur gammal du är, vilket kön du har, man, kvinna eller allt där emellan...Gay, bi eller straight. Det är helt o hållet betydelselöst. 

Vita, svarta, gröna, gula, snygga, fula eller blå. Alla är vi lika, under klotens luftfärder. Det är teknik, taktik, och fokusering som gäller.

Ligan startade igår kväll, med en resa till "Norrland". Ja, missförstå mig perfekt nu. Det är inte svenska svinaktigt svinkalla övre halvan, så åberopas, utan den nordliga, bergiga delen av Teneriffa. Den här resan gick till nordöstligaste delen av ÖN. Intill en stad, som kallas La Laguna, låg en liten ort, som knappt innehöll mycket mer än en boulebana med tillhörande klubb o bar. 

Den där bakvända ¤#!%&)!

En timmes bilresa i lånad bil (Tack Annika!) behövdes för att nå fram dit. Tja... det tog ju lite längre tid, mest för att jag saknade fantasi. Ja, fantasi nog att se att en bränslemätare skulle kunna vara fastklistrad på "fel" håll. Alltså med tomt i tanken där det borde vara fullt. Så, helt plötsligt under färden, pep den där förnicklande mätare till, och en ilsken gul varningslampa började skina mig rakt i skallen. 

Efter ett par svängar i ett industriområde, med massor av enkelriktade vägar, så hamnade vi så småningom på en mack. "Bettan" (bilen alltså), blev på gott humör igen, och kunde glatt rulla vidare. Tack o lov att vi slapp soppatorsk på grund av mitt fantasibefriade bensinmätarvärderande. 

"Los Baldios" stod det på en skylt på huset. Vilket ungefärligen ordagrant verkar betyda "ödemarkerna". Allting är ju relativt, tror jag. Men jämfört med Lapplands vida skogar och fjäll, var det ju knappast öde.  Att sedan detta hus även innehöll de enda inomhusbanor, jag sett till på Teneriffa, gjorde ju saken ännu underligare. Men, mycket ska man hinna se, innan ögonen ramlar ur. 

En boulehall på Teneriffa!!!! Ett unikt fynd?!

"Tabajoste" hette detta fina ställe, mitt uppe i fuktiga, småkyliga bergen. Skulle man översätta detta ord till svenska, så kommer betydelsen att bli; "Du arbetade". Vilket ju kan lämnas öppet för vilken som helst tolkning eller spekulation. Själv tror jag på att anläggningen, de ca. femton boulebanorna, är tillägnat oss pensionärer, som en hyllning, en salut för allt arbete vi gubbar o tanter lagt ner på arbetsmarknaden under alla våra aktiva år. 

Så, inte konstigt att man kände sig som hemma, i denna ljuva miljö. Ja, väderleken gjorde också att hemkänslan bet en gammal järnklotkastande gubbe i kinden. Fuktigt, småregnigt, småblåsigt och enbart ett tiotal grader. Ungefär sånt väder, som man (alltför?!) ofta stött på under den svenska sommarens tävlingar. 

Lite värmande småprat i baren, skadar ju aldrig.

Det var bara för fryslorten Berra att dra på sig långkallingar, underställ, tröjor och allt annat som tillhör den svenske boulespelarens vardag. Förhoppningsvis har man som nordbo, lite mer vana vid skitväder, än andra lite mer söderifrån härstammande. De kanske fryser så att de stammar och förlorar matcher på grund av tappade klot från frusna nävar. Man har ju lyckats skrapa ihop till en viss vana, att lira boule  påpälsad med halva garderobens innehåll 

Jovisst! Denna seriestart blev precis så bra som man hade hoppats. Fyra matcher kammades hem lätt, tillsammans med mina fantastiska medspelare. 

Ett solklart fall av Dreamteam!

Spelet lirades på en lördag kväll. Vi i kalla Norden, vill väl oftast sitta framför brasan o smutta på drinkar, på lördagskvällar. Men, icke... denna kväll var nykter och kloten gick dyngrakt fram till lillen. 

De där spanjorerna som anordnade denna "liga" har barmhärtiga nog att bestämma sig för tidsbegränsade matcher. Detta kändes ju som en varm och ljuv vind av kärleksfull omtanke till oss boulenördar. Vi minns ju med obändigt småleende, de gånger man kommit hem mitt i natten eller på småtimmarna från svenska seriespel i främmande städer, 

Flemming och Martin hälsar till alla goa bloggläsare.

Gott, gott, gott: att komma hem redan vid elvatiden denna kväll, med en massa goa leenden i bagaget och en perfekt start på ligan.

Ha det goast!
/Berra 

Sex, boule & rock´n´roll eller storyn om de finessiga könen!

Snart två månader, här på Teneriffa. Man lever och njuter av paradisets alla finesser. En av dessa var ju att hela Sverige, från Kalltsomtusanvaaara i Lappland till ljusblåa MFF-landet i söder, drabbades av en köldbölja och snöattack, samtidigt som vi här på ÖN, fick en värmeknäpp. Så pass att även Teide fick uppleva gott o varmt väder. 

Teide i varmt väder?!??!

En fin finess till, kan man kalla en återvinst i fredagstävlingen. En tävling till, där vårt dreamteam gick obesegrade fram. Ljuvligt finessrik prestation!

Att gullgumman kommit tillbaks hem från gråkalla svenska huvudkommunen, i gott skick efter lyckad liten operation, är också en finess, som gör livet värt att njutas.

Vännerna börjar så smått att flöda in. Ljuvligt att återse och återle!

Nya o gamla vänner, Ljuvligt!

En annan av dessa finessiga (o-?)lustigheter man drabbas av, är ju det spanska språket, eller en del av det... skulle man kunna säga. 

Manligt och kvinnligt, kanske delar upp oss människor...eller kanske inte...?  Men, i detta ljuva språk är orden könsindelade. Ja vi svenskar har ju den o det. Lite tråkigt, lite könfritt och mycket svenskt. 

Men, spanskan är - minst sagt - lite annorlunda. Saker o ting, även kallade substantiv, delas in i manliga o kvinnliga. Att ordet "man" (hombre) är manligt o ordet "kvinna" (mujer) är kvinnligt. Ja, så långt allt väl. 

Att ordet "öl" (cerveca) är kvinnligt, kan kanske reta några gubbar. Men, själv tycker jag bara att öl är gott, oavsett kön. Jag vet dessutom att det inmundigas via käften, och inte mellan benen. En vetskap som verkligen kommer till nytta. Skål!

Att orden "bikini" (bikini), behå (sujetador) och klänning (vestido) är manliga, kan ju kännas lite konstigt. Egentligen bara tygtrasor, alltihop, Så varför bry sig? Möjligen kan det glädja en o annan transperson. Vad vet jag...?!

Huvudlöst att köpa denna souvenir!?

Ja, man är väl lite väl knasig som tycker det är intressant att ordet "liv" (vida) är feminint, men ordet "underliv" (abdomen) är maskulint. Här kan man knappast påstå att det ena utesluter det andra. Det är snarare en förutsättning.

Så, det är bara att ta fram läroboken och plugga vidare. Förr eller senare, så kanske man får kläm på det och lite klös i verben. Men än så länge har jag mest tunghäfta och känner mig allmänt okunnigt snurrig, så snart man försöker uttrycka sig detta vackra språk. Ordet "Öh" eller "Huh" är nig mina vanligaste försök till uttryck på spanska, ännu så länge. 

Gräsligt svårt att lära spanska!?

Nåväl. Svenskan är ju fortfarande mitt huvudsakliga språk. På senare tid, har jag, som du sett, kära läsare, också bloggat så att datorn ibland fått spader av mina ordsvängningar. Det är inte för intet, att de röda felstavningsmarkeringarna haglar fritt i mina texter. 

...och inte heller svenskan är helt befriad från kön. Inte för att kön är något fult, tvärtom. Så går det inte alltid att könifiera allting som man skriver om. Det skulle möjligtvis bli ännu knasigare än ovan tankar om spanska bikinisar. 

Hen, hen och hen ska lira tillsammans.

Kanske är det därför jag jublade ikapp med Fred Flinstone, när order "hen" började växa in sig i vårt språk. Perfekt, var min tanke. Mycket användbart! Istället för exempelvis "den där personen", den där manen eller kvinnan" eller "hon eller han"... Ja, då skriver man bara "hen". Lätt som en pannkaka, eller hur?

Då har man hört vissa språkkonservativa, som säger att man inte kan använda ett ord som betyder "höna" på engelska i det svenska språket. Visst. Översättningen stämmer. Men, å andra sidan så använder vi ordet "prick" (snopp på engelska) och "titt" (tutte på engelska) .,,och "puss" är mycket nära det engelska ordet "pussy". Tja, vad kan man säga då? Att hen tar en titt på en puss, eller tvärtom?!! (Hick!) För visst, man kan naturligtvis använda dessa svenska ord, även om de betyder könsgrejs på annat språk. 

Hen, vovven ar en riktig sötnos.

Å andra sidan kanske ordet "klicka" betyder underligt underliv på swahili, malayiska eller hindonesiska. Det behöver man inte heller oroa sig för. Så det är bara att klicka vidare, utan protester från musen. 

För att jag tycker om människor i allmänhet och ordet "hen" i synnerhet, behöver jag inte kalla mig för "hen-lover". Det vore en aning missvisade för en vegetarian.

Skulle man tala om en transperson, så sitter ordet "hen" som en smäck på skallig skalle. Detta nya ord passar också utmärkt om könet inte har betydelse. Inte heller behöver man avköna människor, för att använda "hen". Kön kan ju vara bra att ha till annat än språkliga förvecklingar. Tack o lov för det!

Tja, nu vart det inte könlöst längre. Bra. För könlöst vore rätt så lönlöst.

Även i de mörkaste hörnen....

 Ha det goast!
/Berra