Gubben som smet från vintern: När boulebanorna blev som luriga skrynkelspöken i tvättbrädsformat eller storyn om skitväder och andra stänkare.

Skitväderdagen den sista november 2020 kunde jag konstatera att: Några dagar till har passerat i livet. På ett ungefär hade två månader nästan gått, sedan vi landade på Teneriffa. Vi har varit med om massor av sol och värme, lite stilla ösregn och sedan ännu mer solsken.

Men, denna dag verkade prognosmakarna fått spader. De förutspådde riktigt skitväder över vår vackra ö. I vanliga fall är väderprognoser, appar och tjänster, lika pålitliga som en begagnad bilförsäljare. Man tar dem med en stor nypa salt, ja minst ett par tusen ton salt, för att vara lite mer exakt. Av någon vidunderligt underlig anledning, tycks det vara svårare för väderspecialister att hitta rätt i vädret för Los Cristianos, än andra delar av världen.

I sången sägs det, att meteorologen är en luring. Det må vara hänt. Men, i dessa väderspända tider, så ser det nästan ut som småfjärtartans gissningar har lika stor träffsäkerhet som en del av vädertjänsterna på nätet, om inte allihop.

Nej! Nu får molnen berga sig!

Men, då, när väderlekstjänstemännen berättade om fenomenalt störande skitväder, så fick man åtminstone öppna ögonen och blicka ut över himlavalvet. Det fanns ju åtminstone en liten risk, att de däringa meteorologerna hade rätt.

Dock, så tänkte jag inte ta saken i förväg, plocka fram den obefintliga dykarutrustningen eller ens ett par för små simfötter. Det lika oexisterande paraplyet och cyklopögat, fick också ligga kvar och skämmas.

Höstfärger i palmerna?!

En hel vecka av hastiga vindar, regn och rusk. Det är man knappast ovan med, i mellanmjölkens förlorade land. Men, vi är ju inte i Sverige nu, tack o lov. De prognoserna för vårt hemland, är betydligt tillförlitligare. Men, det betyder ju knappast att vädret är bättre.

Både jag och min knasiga reumatiska rygg, tar hellre en veckas skitväder på Teneriffa, än femton sekunders höstvintermörker i Gamla Grådala. Så, det var väl bara att vänta ut... se om det fanns någon som helst substans i väderdiagnoserna för Teneriffa, eller om vädret bara skulle bli som vanligt: Sol, sol, sol och lite små vackra moln på himlen, blåsigt ibland, ibland inte... och så vidare.

Något/några regnstänk, en del skvättar också, behagade att dyka upp denna lagom sköna måndagsmorgon. En morgon, som enbart visade 17 grader på termometern. Ett ovanligt lågt läge för södra Teneriffa. Men, jämfört med hemtrakterna i Stockholm, var det rena paradisvärmen. För sjutton!

Denna eftermiddag bjöd också på några skurar. Måndagsväder på en måndag!!! Regnjackan, som hittills varit undanglömd i ett hörn i garderoben, fick komma till nytta. Jag gissar på att den där blåflammiga gamla jackan jublade av glädje, när den äntligen blev använd.

Regntäta kläder är inget som man direkt sliter ut, på denna ljuvliga Ö. Denna tisdag gick kanske till historien som kanske den enda gången, som regnkläderna fick lämna skrubben. Eller kanske inte...?! Det var lite småspännande att se om ovannämnda prognoser skulle slå in. Skulle det bli ruskväder eller sol? Eller om det skulle bli något ogyllene medelting av det hela.

Plötsligen var himlen nästan lika svart som den Black week, som dominerade butikslivet under veckan. Regnskurarna verkade stå i kö, för att plåga våra torg och gator och olustmörda all lust att sola och bada.

Avrinningarna i det så kallade offentliga rummet här i Los Cristianos, är inte riktigt välskapade, för sådana små dagar då himlen öppnar sig. Det blir lätt vattensamlingar och pölar som kanske vill konkurrera med poolerna, i några timmar innan de torkar ut till små skräphögar.

Denna dag bevittnade ett barns stora förtjusningsskrik, strax innan han äntrade en vattenpuss. Ren och skär glädje! Till skillnad från våra svenska ungar, är inte ungarna i Los Cristianos speciellt vana vid gummistövlar och galonisar. Så jag gissade att morsan i fråga inte var riktigt lika glad, som sin gigantiskt leende unge.

Själv tyckte jag mest det kändes skönt att det regnade, som omväxling. Bara det inte blev för mycket omväxlande, ,så...! Men, kära följare, som du säkert vet, är ju denne gubbe en aning småtokig, minst sagt. Tur är väl det?... Annars hade denna blogg, knappast varit rolig att läsa.

Ja, våra goa boulebanor är en väderbiten historia för sig, när de fått vatten på sig. Det verkar som allt smågrus spolas undan och banorna känns hala som ett nybonat dansgolv på en Ålandsfärja i stark sjögång. Kulorna rullar och rullar och när de har rullat färdigt, så rullar de lite till. Att få sina lägg att stanna optimalt framför lillen, är ungefär lika lätt som att hitta en nål i en myrstack.

Nåväl, en bra boulespelare ska ju behärska alla underlag, sägs det. Så det blir att försöka behärska sig i sina kast. Det blir lätt kassa kast, annars. Sedan när det börjar torka upp (ja det går ju snabbt i denna goa värme), så blir banorna knöliga och svårbehärskade. Så, utmaningarna står som spön i backen, strax efter och under den tid då regnet gjorde detsamma.

Dagen efter var det åter dags att beträda boulens Mecka i denna stad, för att försöka mecka rätt sina klot. Då fick vi se om de där myckna dropparna från skyn, grillat banorna till oigenkännlighet, eller om den här gubben på något vis lyckas med sina kulor. Spännande? Japp. Det var bara förnamnet.

Regnfritt?... Vänta bara!!!

Jo, det gick väl sådär... Hade precis blivit varm i kläderna, eller rättare sagt tagit av ett o annat klädesplagg, för att välkomna den lilla strimma sol som visade sig mellan molnen, så började det att skvala igen.

Man behövde verkligen inte låtsas som om det regnade. Efter en enda liten skitmatch (=torsk) öppnade sig skyarna igen och vi regnfegisar fick fly hals över huvud till närmaste krog.

Eller tja... några av oss hade för klena eller inga regnkläder alls. Regnskyddande plagg är ju, som sagt, inget högvilt på denna - de flesta övriga dagar - soliga ö. Men, vi kände oss tvungna att avblåsa dagens boulespel, till fördel för en öl med tilltugg.

Inte riktigt standard förfarande i boulespelet i övrigt, att blåsa av för regn. Vi klotkastade är ju ett rätt så härdat släkte. Jag skulle kunna berätta om åtskilliga tillfällen, då man stått i regnrusk o försökt kasta sina klot. Jag är dock tveksam om detta skulle vara intressant för dig, kära läsare, att läsa om mina plågsamma regnlirarförsök.

Jag har nog aldrig lyckats med att vara någon regn-lirar-specialist, även om en del klotkast i det blöta fallit i god jord. Alla andra knåpiga blöta bouletillställningar har ett bortglömt hörn i mitt minne att vila i, för att så snart som möjligt, glömmas bort för alltid.

Emellertid! Våra småtävlingar håller knappast någon VM-klass, även om flera av oss är spelare av god klass. Däremot, öldrickande och småsnackande är en gren, som vi troligen skulle kunna göra bra resultat i, på vilken tävling som helst.

Ett trevligt gäng och lite bira, är en oslagbar kombination. Så, även denna tisdag, då tilltuggen var förbeställda och krögaren bjussade på dem. Jo, tro´t om du vill, men vi är ju stamkunder där. Så gott som varje gång vi skandisar har lirat boule, så sätter vi oss där för en bira eller två. Undra på att restaurangens ägare är glada åt oss!

Det verkade denna dag, som om den avancerade meteorologiska vetenskapen nästan hade rätt. Regnskurar avlöste varandra i snabb takt. Så snart vi började prata om att återgå till boulespelandet, så sade naturens krafter till oss att sitta kvar o ta en öl till.

Ja, ingen fara på taket, egentligen. Vi fick ytterligare en kollektiv snilleblixt, då vi beslutade oss för att knalla vidare till en annan krog för att peta i oss lite käk. Efter ett par minuters ointensiv diskussion, kom vi överens om vilket hak, som skulle få skydda oss från regnet och servera oss lunch.

Svårt att bestämma sig?

Jo, vi hade valt rätt. Det var gott käk och sedan också ett par goa våta stänkare på det. Att regnet också stänkte ikapp med whisky och gin/tonic, gjorde bara att det kändes ännu mysigare att sitta o samkväma med trevliga boulespelare.

Ja, att den här gubben fick i sig ett och ett halvt glas för mycket, denna eftermiddag, gjorde knappast någon skada, annat än att han somnade framför TV-apparaten. Även om nyhetsrapporteringen i Rapport (eller var det Aktuellt?), var hyfsat intressant (tror jag), så kändes ögonlocken lite för tunga för att kunna hänga med i nyhetsflödet.

Lugn alla barn! Han hinner nyktra till innan jul.

Detta händer tyvärr inte varje gång, att vi käkar/dricker lunch tillsammans. Trevligt var det verkligen! Så man fick passa på att glädjas åt denna roliga regnskursdag, istället. De där skurarna var ju betydligt fler än drinkarna. Och tur var väl det! Historieskrivningen kommer dock att förtälja att denna dag, blev blöt på nästan alla tänkbara sätt.

Att dagen efter, onsdagen, kändes en aning avslagen, var inte alls som någon överraskning. Man gjorde inte många knop, den dagen. Men några ord i detta bloggvirke kunde produceras i solskenet. Ja, solsken! "Efter regn kommer sol" är ett känt gammalt ordstäv, som bekräftades denna dag.

De enda stänkarna denna dag, blev allt vatten som balkongskrället samlat på sig. En hel skurhink full av H2O lyckades jag samla upp, när jag kände mig tvungen att lyfta rumpan från bloggvirkandets ljuvliga tangentordsklyverier.

Alltför avslagen, blev jag aldrig påslagen tillräckligt för att ta mig ut till stranden eller ens utanför dörren förrän framåt kvällen. Då det vankades bouletävling igen. Åter igen lika spännande att se om väderspåmännen hade rätt. Ja, nu hade de uslingarna ändrat prognoserna, så att sol o svaga vindar åter förutspåddes. Var det sanning eller konsekvens?

...och framför allt kändes den stoooora frågan oklar i mitt förvirrade gamla huvud; Hur kommer boulebanan att uppföra sig denna kväll? Blir det dansbana eller upptorkat skrynkelspöke i tvättbrädsformat, eller något mittemellan. Ja, läs vidare, så får du se! …hoppas jag.

Jo, hur blev det då!!!???, undrar du säkert. Jo, regnfritt, men banan var betydligt besvärligare än vanligt. Våra klot far o flög lite hit och dit och fram och tillbaka. En flitig myra med kälke i myggstorlek, hade säkert kunnat åka berg-o-dalbana i boulearenans olika smågropar och höjder.

Svordomarna osade värre än stekt fläsk, denna kväll. Den här slitne tokstollen bakom dessa slitna tangenter, tyckte mest att banan blivit intressantare. Men, så är man ju som en väl instekt torsk i detta ämne. De flesta andra ser nog helst bara, att deras klot går in på ljuvliga positioner i lillens närhet och att skotten sitter som en smäck på en skallig gubbe. Men, man kanske måste vara lite knasnörd, för att uppskatta lite utmaningar?

Är det den här pippin jag fått på loftet?

Efter onsdag kommer torsdag, fick jag lära mig i skolan. Den lärdomen tänker jag aldrig överge. Torsdagen struntade dock i alla väderspåvetenskapliga tricks, och visade sig på sin soligaste sida. Nåväl, lite små strömoln och någon enstaka meteorologiskt oförutsagd(?!) regnskur till kvällen, fick man till livs denna dag.

Boulebanan var fortfarande nästan lika (o)rolig och livet lekte vidare med alla kloten. Nu när jag åter tittar på väderkartorna för de närmaste dagarna, så varierar dessa inte alltför mycket mellan de olika väder(o-)tjänsterna.

Alla förutspår regn!!! Jo, lite variationer, förstås. Några grader från o till. Några vindriktningar och vindfarter syd, ost, hit eller dit. Mängderna av det blöta nedfallande elementet varierar några millimeter upp o ner. För att inte tala om tidpunkterna för då himlavalvet ska öppna sig. De ligger på hela urtavlans bredd. I ur och skur!

Ja, det är bara att inse att prognoser är prognoser. Ja, lite som överkvalificerade gissningar och inte några vetenskapliga hundraprocentiga fakta. Då får man, på bästa pensionärsvis, ta dagen som den kommer och rätta näsan efter vinden, eller om det nu var solen...? Det får den visa framtiden utvisa, oavsett vad visaren på klockan säger.

Får växterna njuta av lite mer skitväder?

Men, om solen skulle skina obehindrat varje dag, så skulle varken väderförutsägelser eller boulebanor vara speciellt spännande. Då skulle det inte heller finnas några skitväderdagar att bloggvirka om.

Med förhoppning att du även kunnat, liksom jag, njuta under dagar med skitväder. Man kan inte skita i skitvädret. Men, med sol i sinn, kan man göra det bästa åt saken. Då blir det skitbra!