Boulens paradis, är det här i Los Cristianos på Teneriffa?

Varning! Detta bloggvirke innehåller ca. 200 kg boulenörderi! 

Boulens paradis, är det här i Los Cristianos? Visst, kan jag tänka mig att ett par franska orter/städer kan vara ännu lite roligare, än denna vackra stad. Men, roligt och mycket boule, är det verkligen. Man kan kasta kulor från morgon till kväll, och ibland långt in på natten. 


Booking.com

Jag ska försöka mig på en liten sammanställning. 
Det finns ett gäng sammanslutningar som ägnar sig åt vår ädla sport; Boule/petanque. Petanca på spanska.

Los Hermanos

Klubbar finns det gott om. Ett par exempel:

AOC är troligen värstingklubben, med de bästa klotkastarna. Det är de som sköter om Los Hermanos boulebanor. trots att det finns en klubb vid namn Los Hermanos. (= Bröderna/syskonen på svenska)

Hitta dit med GPS: Ligger vid jättehotellet H10 big sur. 

Ombyggnader runt de fantastisk vackert belägna banorna, gör att det ibland är lite öronbedövande bullrigt. Att arbetarna har en massa skyddskläder på sig, får en att bli en liten aning orolig. Men, stora planer finns för området runt banorna. Ny strand, förlängd strandpromenad, park, klubbhus.... ja. Idéerna tycks flöda fritt. 

Ungarnas lekplats, ett stenkast från vår klotlekplats.

Los Hermanos är nog den största klubben. En breddsatsande klubb, skulle jag tro. Gigantiska klubbtävlingar med över hundra deltagare, någon onsdag/månad. Pröjsa en fem-euro i medlemskap och du får vara med o leka. 

Styrelsefolk från dessa två klubbar, är som hund o katt. En pågående ordfajt om något... Ingen direkt förbrödring i sikte. Ja, bara solen och de själva, vet vad de är oense om. 

En annan klubb här, som verkar innehålla lirare av mycket god kvalitet är Los Amigos (= Vännerna på svenska). 

Enhetlig klädsel. Ett måste,även på playan?

Ja, vi har några svenska/skandinaviska boulesammanslutningar också.

Vikingos, är en serviceförening för oss nordbor. De lirar på tisdag förmiddagar kl. 10 vid Centro Cultural. Ja, det finns ett par småluriga banor, där också. Men allt annat spel, sker på Los Hermanos.

Svenska bouleklubben, är egentligen skandinavisk. Mycket folk, de måndagar o torsdagar, som de samlas för spel. Sällan under 50 pers, när jag har varit med. Kostar 10€ för att vara med hela säsongen. Start kl. 0920, två matcher. Ibland bjuds det på vin med tilltugg. Alltid går man till stamkrogen efteråt för att ta en bira. 1 € st.

Skandinaviska klubben, är en serviceförening för oss bleka nordbor, vistades här på Teneriffa. Deras boulesektion, har lottade tävlingar varje tisdag 0915. + lite andra tävlingar typ; Julcupen 25 dec och Hang over cup: Ja, just det! Den 1 januari. Rätt gissat!
Medlemsavgiften är 10€.

Dessa två innehåller ungefär samma boulefolk. Ingen elitnivå, men man lirar o har kul, ändå. Boule är alltid... boule! ...och boule är en sport för alla. Bra stämning. Trevligt folk!

Lenas kula har vacker utsikt, innan den limmar lillen.

Om du inte redan blivit uttråkad av allt boulesnack jag hittills producerat i detta bloggvirke, betyder troligen att du också är boulenörd. Grattis!. Så nu är det dags att berätta om det roligaste!

Så gott som varje måndag och fredag kväll, med start kl. 19 (ungefär), är det tävlingar. Anmälan typ: en halvtimme innan. Måndagar alltid dubblar. Fredagar varannan dubbel, varannan trippel. Hit kommer flera av öns bästa lirare. Det är stentufft! Kallarna viner genom luften.

....och i princip varje eftermiddag, kommer folk ner till banorna o lirar/tränar. Bara att kliva ner o fråga om du får vara med o leka. 

Jo, man tar sig tid att vila mellan kloten...

Nationaliteterna haglar! De bästa lirarna är franska, belgiska och några duktiga infödingar. Men, även folk från exempelvis Tyskland, Schweiz med flera länder har skickligt roligt med klot i hand. 

Så, med andra ord. Om du är boulespelare, eller ens det minsta road av att kasta kula, så är Los Cristianos semesterorten för dig! Vi ses här!


Ha det goast!
/Berra


Booking.com

Att kriga mot en gigantisk mediedrake eller när bloggätarmonstret anfaller!

Ja, hur slåss en liten gubbe mot en gigantisk mediedrake? Det skulle få Davids kamp mot Goliat, att se ut som en mus slåss mot en hel planet. 


Booking.com

Fejsbok gör annonsinkomster på över 79 miljarder, enligt expressen. Jag har hittills fått in hela 17 kronor och 12 ören, tack vare att ni, kära läsare, klickat på mina annonser. 

Häromdagen i lördags... Det var en dag, en väldigt vacker, varm och solig dag, då solen sken och vågorna skvalpade mot Teneriffas klippor. Då passade Fejjan på att bli allergisk mot den här bloggen. Av någon helt outgrundlig anledning, så kunde jag inte längre lägga ut statusuppdateringar och gruppinlägg, som berättade för er om nya bloggvirken. 

Fejsboken skyller på att jag bryter mot deras communitypolicy. Ett regelverk, som de i bästa fall använder som toalettpapper, när de totalt skiter i att ta bort fejknyheter, nassetrams och annat rasistiskt skit. 

Hotfullt!????

Den här bloggen utgör knappast något hot mot Fejsboken eller någon annan individ, förening eller företag. Den är snäll som ett nyfött lamm en vacker försommardag. 

Denna vackra dag, snurrade tankarna runt i gubbens skalle. Jo, det är inget ovanligt att den här skallige mannens skalle dansar rumba i kubik. Men, den dagen var det snurrigare än vanligt. Det tog lite tid... ja, vi äldre herrar, är ju inte kända för vår snabbhet, direkt... 

Bloggätarmonstret anfaller!

Men, polletten ramlade ner, till sist. Efter att ha provat, testat och testat igen. Att gräva fram stridsyxan och ta en fajt mot Fejjan... Tja. Den matchen har jag nog förlorat på förhand. Istället, blev det till att återuppväcka gamla kunskaper i webbprogrammering o sånt tekniskt blajraj. 

Kanske kunde jag hitta en väg runt Fejjans allergi. På Fejsboken finns - med största sannolikhet - en manick som räknar antalet länkningar till ett visst ställe. När dessa siffror kommit upp i en viss nivå. Då! Då fälls bommen ner (Pang!) och spärrar den där länken. Då kan man inte ens skicka den med mess. 

Nu tittar lilla solen fram igen!

Då så! Då var det konstaterat! Dags att hitta en smidig omväg, som Fejjan inte fattar. Den omvägen gick via São Tomé. Ja, detta lilla okända ö-rike har jag att tacka, för att ni åter lyckats att hitta hit.

Vi har låtit Ansiktsboken - av någon outgrundlig anledning - ta över alltför mycket av vår mediekommunikation och konsumtion. Den är inte värd det! Rättare sagt; De som styr o berikar sig på Fejjan, är inte värda vårt användande.

Los Cristianos, betyder de kristna. Knappast underligt att här också finns en svensk kyrka. Man kanske skulle gå in dit och skicka en bön till huvudkontoret, att Fejjans bloggbekämpargrupp inte upptäcker min lilla omväg ...och låter mig länka er hit till nästkommande bloggvirken.
...eller det kanske räcker att skicka ett himla välformulerat mejl till god@heaven.up?

Ni, kära läsare, är så välkomna så att hänga med i vårt vidare äventyr!

Ha det goast!
/Berra

Gästbloggvirke: "Kärringen mot strömmen" av Anneli Hagström.

Premiär! För allra första gången gästas bloggen av en annan skribent, än den här gubben.

"Kärringen mot strömmen" av gästbloggare: Anneli Hagström:

Booking.com
Där satt jag & pratade med de svarta lavastenarna på en strand på ön La Gomera. En till sån där vacker ö ni vet, med höga klippväggar.

Valle Gran Rey

En alldeles underbar pittoresk liten by. Med smala gränder samt små gulliga restauranger i varje litet hörn.
Byn heter Valle Gran Rey.

På ett café intill strandpromenaden satt en trubadur och klinkade lite förstrött på sin gitarr. Han bidrog till att stämningen höjdes till minst 100 %.

Heliga modern Maria? (Som Spanien firar 8 dec!)

En ung mamma satt vid strandkanten och kramade sitt yngsta, sovande lilla barn. Så mycket kärlek! De ljusa lockarna böljade på den lillas huvud. Man undrade var de kom ifrån... Ja alltså; det ljusa håret...

Jag hade hört att det fanns ett visst inflytande från både vikingar och Columbus! Man lärde sig lite under resans gång. (Även gamla hundar kan lära sig, men kanske inte alltid att sitta fint...?)

Småbåtar .. kanske sjunger de en båtlåt .. och bordar varann?

Hittade en fin restaurang vid stranden med precis perfekt läge: Restaurante Christie’s.
Där intog jag min lunch: tre-rätters meny! En mindre sallad, fisk med kanarisk potatis o aioli. Samt en ypperligt god limeglass! Toppbetyg! Enbart 14:20 € var priset, och då ingick en stor öl. Man blir bortskämd. Faktiskt!

Lite vågat?

En vacker vy rakt ner mot ett fantastiskt böljande vågat hav, som sakta attackerade några av öns alla vulkanstenar.

Vilken fin liten ö! Inte alls så turistig som sina storasyskon; Teneriffa och Gran Canaria! Mer genuin känsla på något vis! Häftig känsla också att vara bland nästan bara ”infödingar”, om ni förstår...

Vägvisaren; ödlan Örjan

En liten ödla visade mig vägen ner mot den härliga steniga stranden. (Kan man ha ett bättre liv? Jag tvivlar faktiskt!)
Nåja, jag hittade en stor vulkansten på stranden. Den liksom ropade på mig: "Kom! Kom Hit och sätt dig!"

Världens bästa vy. Rakt ut över havet! Man kunde inte se land, så långt ögat nådde.

Bara en sån sak! Friheten var total! i alla fall; i mitt inre.
Plötsligt infann sig en känsla. Jag var inte längre ensam här. En naken man hade tydligen satt sig precis bakom mig.

En insikt till, fast en ”utsikt” åt fel håll.
Han kom att ge uttrycket ”Pitt-oresk” en helt annan innebörd.

När han doppat sig i böljan den blå, var nakenchocken ett faktum. (Tyvärr alltför suddigt bildbevis.) Så det kunde gå, när inte badbyxan var på!

En helt ovanlig dag, på en av alla fina Kanarieöar. En stor vacker Monarkfjäril fladdrade förbi. Faktiskt den andra jag sett denna veckan!

Restaurante La Bocana bjöd på spansktalande gäster, iklädda flipflop. Samt en energifylld liten söt pojke, i samma ålder som mina barnbarn.
Där satt jag o njöt i fulla drag av min goa kaffedrink: Barraquito con licor.

Här träder det fram: Trottoarträdet!

Det sista jag fick uppleva på denna ö var en visslande man!

Det roliga i kråksången är att just här, på La Gomera, finns ett unikt visselspråk, "Silbo". Språket har införts på skolschemat och är numera obligatoriskt, för att det inte ska dö ut. Silbo handlar om att meddela sig genom olika slags visslingar, istället för ord och meningar. Tänk att jag fick höra även det!! Jag känner mig verkligen hedrad!

Aj Lav Jo, sa La Gomera med sin hjärtliga lavasten.

Vilken härlig visit! Livet leker!
A la vuelta (på återseende) La Gomera!

-------

Ett stort tack, Anneli!
Ha det goast!
/Berra 

Boka boende på La Gomera!

Frestelser och problem i paradiset!? ...eller storyn om hur utsikt blev till insikt i goda vänners lag.

"Led mig icke in i frestelse. Jag kan gå själv!"..är en (alltför?) vanlig travesti på ett illa beryktad bibelcitat.        


Booking.com
Nu undrar du säkert, kära läsare; Har gubben gått o blivit religiös på gamla dar? 
Nej. Så är det icke. Tro och övriga religioner, skulle inte vara lika roliga att skämta om, ifall man själv var insyltad i sådant samfund.

Shit! Barerna ännu inte öppna!

Att hålla sig i skinnet, är inte alltid så lätt. Livet är fullt av frestelser. Så även på Teneriffa. Man dricker ju mer av det flytande godis, som billigt bjuds här. Tveklöst! Att låta bli, skulle kännas som alkoholmissbruk. 

Men, å andra sidan, är det dumt att festa loss för mycket. Det skulle ju kosta alltför mycket de kommande åren. Man kan knappast komma hem till Sverige som en dragglande suput, med skallrande löständer. Det skulle vara en alltför stor förändring av dagens Berragubbe, för att folket hemma i svinkalla Norden skulle känna igen en.

Så man får hålla sig i huden och försöka använda sig av det ursvenska "lagom". Inga problem så länge lite-lagom-filtret är på. 

Fin utsikt, sa gubben. För mycket insikt, sa gumman.
(Trosbekännelse?!)

En annan lockelse, för oss lite gubbsjuka gubbskrällen, är ju allt vackert kvinnligt. Men icke hänger tungan ute, som på en törstig jycke, när någon vacker kvinnokropp seglar förbi. Tanken, dock, om man skulle få något sidosprång gratis i min ålder, är det bara att gratulera. 

Emellertid, är det bara att inse att man är alltför gammal o skröplig för att ens överleva tanken. Dessutom, egentligen är man alldeles för erfaren, för att ha alltför ingående baktankar, oavsett hur snygga bakdelar som vandrar förbi mina dammiga brillor. På sin höjd kan man; skaffa aptit borta, men äta hemma med gullgumman. Egentligen inga problem, det heller. 

På god fot med alla frestelser!

Nå, då finns det inga problem i paradiset, då...? Jo, det allra största problemet här i Los Cristianos, är att få tiden att räcka till. Den där halvskumma tiden, flyger iväg som den hade en raketmotor i svansen. Kan inte någon uppfinna en dag till? En extra dag, lika full av glädjande saker som alla andra dagar.

Hemlängtan är inget problem, heller. Den ena vännen efter den andra dyker upp, runt tidshörnet. Just nu är det goa vännen Anneli, som är här. Om en vecka kommer en annan vän.... så har det varit dessa (o)dryga två månader, och så verkar det att fortsätta. Vi får knappt vila, mellan besöken. Vilket är helt underbart!

Goa glada vännen Anneli. Kommande gästbloggare!!!

Välkomna till Teneriffa, alla goa vänner!

Ha det goast!
/Berra

ps.... och glöm inte att boka din nästa resa, via gubbens länkar till Booking.com!

Risken för sand mellan tårna är övertygande stor eller som ett nyp i armen!

Booking.com
Ljuvligheten med att bo på Teneriffa, är lite svår att beskriva. Men, jag ska försöka. Det kommer säkert att bli lika lyckat som att välja Donald Trumph som statsminister i Sverige. Hemska tanke, bort!

Nåväl, en feg gammal gubbe kommer aldrig till historieböckerna. Såvida inte hans huvudstoppandet i sanden, orsakar ett jordskred eller blixtnedslag i Vita huset. I så fall skulle nog Kreml skratta sig gröna av glädje.

Armnypar-verklighet?

Nåväl... dags att lämna världspolitikens galenskaper, för att ge sig ikapp med verkligheten. Den kan ju vara minst lika tossig som Putin. Just nu, på denna vackra ö, i denna sköna stad, känns inte verkligheten ens som om den vore verklig. Man får ibland nypa sig i armen...

Bouleutsikts-verklighet?

Istället för att gå till jobbet, så sussar man ett par timmar längre. Man tar kloten med sig ner till kanske världens vackrast belägna boulebanor. Efter liret går man o tar sig en bira med med o motspelare. Hade man varit hemma i lunchrummet på jobbet, hade man på sin höjd kunna snacka om öl. Promillehalten påverkas ju inte ens av det värsta munläder.

Mitt eget munläder har knappast förändrats av det faktum, att det nu befinner sig ca. 500 mil från arbetsplatsen. Dock har det kompletterats till att även bli ett tangentbordsläder. Ni, kära bloggföljare, plågas, förundras och verifieras med detta faktum, varje gång ni hittar hit till mitt gigantiska ordflöde.

OBS! Stor risk för sand mellan tårna!

Eftermiddagar är ju eftermiddagar, även i Spanien. Men, i Sverige kan man knappast ta sig en siesta på jobbet, tyvärr. Dock, här på varma goa Teneriffa, kan gubben även mitt på dagen, lägga sig o krama gullgumman och sussa en stund.

Istället för att rulla runt på kalla svenska stadens gator, tappad bakom en ratt, så ligger man på playan o myser i värmen.
Istället för att svära över halka, kyla och/eller slask, så gläds man åt värme, sol och billig bira.
Istället för att gå upp i ottan, så slaggar man tills man vaknar och räknar lugnt med att solen kommer att lysa även den dagen.
Istället för att hålla reda på alla veckodagar och längta till fredag kväll, så kan man glädjas åt att det faktiskt är lördag hela veckan. Åtminstone i Teneriffa-realiteten. Sedan för kalendern säga vad den vill!

Ännu större sand-mellan-tårna-risk, säger gullgumman!

Dock måste jag tyvärr varna; Det är lätt att krypa in i det jag kallar för "mañana-mañana-känslan". Det vill säga; att vänta tills imorgon, med saker man bör göra. Tillvaron är så njutbar att man inte vill bryta den, för trivialiteter som att betala hyran, handla mat eller tvätta kläder. Det fixar sig imorgon. Men, bara det att imorgon (=mañana på spanska) kommer det att kännas likadant.

En aning överdrivet... tror bara det var 29-30 grader, då.

Men. Detta bloggvirke är alldeles för roligt att skriva, så det tänker jag inte skjuta upp till imorgon.

Ha det goast!
/Berra

ps. Den här gubben har börjat att samarbeta med Booking.com. Så, när nästa resa närmar sig (förhoppningsvis till Teneriffa), var snäll att använd banner eller länk på denna blogg. Tack!

Rumpa eller rumba. Det är den stora frågan! ...eller bara en fördel med sin bakdel.

Booking.com

Nu har det redan gått lite drygt två månader. Fortfarande känns det nästan, som om vi landade i förrgår. Men, ändå inte. Ett litet gång av våra vänner, har varit på besök, en är här ...och fler väntas! Ljuvligt!

Himla vackert, eller hur?

Vi har lärt känna ett helt gäng med jättegoa människor. Senast idag, var vi hemma hos två av dem. 

En vacker lägenhet, belägen i centrum av Los Cristianos, innehöll ett par så kallade rumpmasar/kullor. 

Underligt gammalt uttryck för folk som kommer från södra Dalarna/norra Västmanland, eller åtminstone någonstans i närheten av dessa. De hade i alla fall inte större ändor, än genomsnittet. Så nåt skumt är det med uttrycket. ...och skulle inte "stussmasar" o "stusskullor" vara ett beteckning med lite mer stuns i? Kanske, om någon av mina kära läsare, är stjärtspecialist, och kan svara på uttryckets ursprung. 

Ha de månne lärt sig att dansa rumba?

Troligare kanske, att en expert på rumba, kan lösa problemet, med det aningens nedvärderande uttrycket "Rumpmasar/kullor". Tittar man i Wikipedia, blir man ju ännu snurrigare. De dansar rumba med sina fakta. Visserligen gillar jag att dansa. Men, någon måtta får det ju vara!

Men, då kan man alltid spekulera i om folket från rumpmas/kull-området är ena hejare på att dansa.... med rumba som specialitet? Vi som var med på det lustfyllda sjuttiotalet, kommer säkert ihåg de fräcka filmerna i serien "Rumba på sängkanten". 

Om nu detta skulle innebära att rumpmasar o rumpkullor är bättre (mer rytmiska?) i sängen, twistar nog fortfarande de lärde om.

Skulle du ha hemlängtan till 0 grader o snöblandat?

Nåväl, denna häck-rumba-diskussion, är näppeligen ett tecken på någon som helst form av hemlängtan. Dock, skulle det mot förmodan dyka upp någon sådant trånande efter att åka hem till gamla Svedala, så är det bara att titta på väderprognosen...!

Att övervintra här på Teneriffa, har enbart fördelar. Inga bakdelar!

Så, idag var det åter dags att vinna en flaska skumpa, med hjälp av mina bouleklot och ett par duktiga spelpartners. Den tredje! Efter denna viktoria, var det dags för den andra delen av Berras bouleskola. Ett femton-tjugotal intresserade spelare tittade på min föredragning om spelteknik, och tog sig sig an två små övningar. 

Flitiga bouleelever i full träning!

Riktigt trevligt att undervisa dessa härliga människor! Med lite mer nördtjat, kanske jag kan lyckas höja deras nivå till det yppersta. Eller åtminstone lite. Med rätt teknik, mycket träning och vackert bouletänk, kan man komma långt.

Ingemar Stenmark sade en gång: Ju mer jag tränar, desto mer tur har jag. 

Så, det är bar å åk!

Ha det goast!
/Berra

Det tål att upprepas: Delad nördglädje är liksom minst trippel glädje. Minst, liksom!

Du har förhoppningsvis också varit med om det. När man liksom blir så glad, att man gråter. Det är liksom eh liksom alltså eh liksom... en svårt-att-beskriva-känsla. 

Det liknar liksom inget annat. Eller tänk dig att en glädjebåt tutar så högt att du skuttar till. Eller en livshändelse smakar så gott, att du får hicka, samtidigt som öronen fladdrar av läpparnas löjligt stora leende. 

Nej, inte ens dessa ovan liksom fantasifulla beskrivningar kommer i närheten. Lika bra att börja från början. Alltså liksom, alltså. Det var en gång. Nej,  liksom lite fel. Det var visst en gång. Ja, du har liksom sett i tidigare bloggvirke att jag har haft en boulelektion med Skandinaviska klubben, här i Los Cristianos. Det var liksom så det började. Liksom...

Redan innan jag startade instruktionen, kom en man till mig o frågade om hur mycket jag ville ha för en privatlektion i bouleteknik. Håpp! Häpp! Inte den ringaste aning, vad jag skulle svara. För en gångs skull var den här ordrike gubben lika mållös som en fotbollsmatch, som slutat 0-0 på bortaplan.

Ja, fegheten gjorde att jag sköt fram svaret någon vecka. Då hade jag lärt känna honom bättre och kunde ta fram ett förslag på en billig peng. Vi bestämde tid, och fyra elever dök upp. + gullgumman, då, så hjälpte till.

Grundteknik, Ja ni vet liksom, ni som är boulespelare. Armsving, handled, backspinn. Ja, övning i landa i ring. Rudimentärt, skulle Watson säga. Lite skotträning på det + taktisk diskussion o övning. Lite mentala begrepp. Då hade jag förtjänat mina småslantar, efter så där en o halv-två timmar. Tiden gick så fort, att det nästan hade hunnit mörkna, innan vi tog oss en träningsmatch. 

Frågor besvarades efter bästa förmåga. Typ klotstorlekar, egenskaper o vikter, och sånt. Visst! Det vill ju alla boulespelare veta om. Fast spelet liksom, egentligen sitter i skallen till ca. 75%. 

Jo, glatt och trevligt! Underbart roligt att instruera i det livsområde man är som nördigast med. Dela med sig av sin entusiasm för boule/petanque. 

...och vad hände sen. Jo, de två, så gott som nybörjare, anmälde sig i ett fredagsmys. Alltså tävlingen på Los Hermanos boulebanor. Tuffa banor och ännu tuffare motstånd. Det är liksom inte som att lira i sandlådan med andra nyboulare. Liksom, dötufft!!!!!

Men, mina lektioner hade tydligen tagit skruv, Inte bara intresset vaknat, även spelskickligheten. De var nära att knäcka gullgumman o mig. 13-11 till oss. En hårsmån ifrån att läraren hade torskat mot sina elever, liksom. 

De två, Peter och Marie, har redan kontaktat en bouleklubb på hemmaplan. Kalmar PK. De ska dit på onsdag, på sin första klubbträning. De kan bli riktigt farliga som motståndare, liksom. 

De sista vi hörde av dem, nu innan hemresan, var "Vi ses på SM i Linköping!". Ibland är det svårt att hålla inne tåren i ögonvrån, liksom. Lycka till, för hundra gubbar!

Ha det liksom goast!
/Berra