Med Elvan genom gränder, på kanelen eller kamelen, eller en kärlekssång till Los Cristianos

Den här fina staden, Los Cristianos, på Teneriffa, är tveklöst föremålet för vår senaste förälskelse. Det är en liten stad. Man kan ta sig överallt med den så kallade "elvan". Alltså; de där två bruna pinnarna som sticker upp ovanför de utslitna sandalerna. Nåväl, efter ett gäng goa gympass och ett annat gäng med sköna promenader, är inte benen så spinkiga längre. 

Elvan går med största nöje genom solskenet till strand, affärer och boulebanor. Den här staden är rätt liten. Men, sammanbyggd med Las Americas, som i sin tur verkar sammanväxt med Costa Adeje, som i sin tur... 

Gullgumman myser på stan.

Ja det växer så det knakar, säger man, trots att det egentligen bullrar mer än så, när byggjobbarna dra på. Det lär visst finnas mer än 500 hotell. Det märks! Kosmopolitiskt, skulle man kunna säga. Man bryr sig mer om människan än nationen hen kommer ifrån. Det är "bara" de språkliga barriärerna som ska överbryggas. Kanske inte alltid lätt som en pannkaka. Dock, lätt att man faller platt, för denna ljuvliga stad.

Svårt, om man är på kamelen...

Att få fram aktuella fakta om antalet innevånare i denna stad, är lite som att leta efter en kamel i höstack, eller kanske något mindre. Kanel, kanske? Nåväl, även om man inte är på kamelen, så verkar aktuella siffror försvinna i cyberrymdens gråa horisont, så snart muspekaren närmar sig. Att uppskatta antalet, får någon annan göra. Det bor åtminstone färre här än i New York, men fler än Säffle.

Delad glädje är dubbel glädje.

Däremot är historien om denna stad intressant. Pirater som har härjat här, kan man inte se något spår av idag. Möjligen försäljaren av ballongsvärd, som klätt ut sig till Captain Jack Sparrow.

Har man valt den smala vägen, som till himmelen bär...?

Andra Los Cristianska begrepp, som tillhör svunna dagar är; Fiskeläge, jordbruk och industrihamn. Visst kan man se några fiskebåtar lägga ut. Absolut! Man kan lukta sig till dem i hamnområdet. Men, inte odlas det någon större mängd gröna saker här, inte. Det hotellen som växer bäst. De vattnas av resebolagen och gör säkerligen goda affärer.

Gran hotell. Ett grant hotell att bli granne med?

Det är ju vi nordbor, som startade den turistnäring som idag är den ekonomiska pelare, som ser till att staden mår som en prins i solen. Vi har också blivit hedrade med gatunamn. Avenida de Suecia för att ta ett exempel. 

Att gå runt i staden, ger uttryck för en massa intryck. På bara några hundratal meters spatserande, kan man se ruffiga gränder o hus, ofärdiga byggnationer (= hål med högvis med bråte), pittoreska gränder, starkt trafikerade vägar, massvis av restauranger och affärer, samt vackra byggnader med stiliga fasader och mäktiga hotellkomplex. Allt i en salig blandning. 

Svårt att välja? Välj då en annan butik!

Det känns lite som om någon bara kastat ut gator, torg och kåkar, som det vore kort från en kortlek. Finns liksom ingen rim o reson. Men, det är också en stor del av charmen. Man vet aldrig vad som döljer sig, bakom nästa hörn.

Trettondagshelgen var folkrik på stan.

Los Cristianos är inramat av mäktiga berg. Ja, det finns även en rejäl kulle, nästan mitt i stan. Detta tillsammans med vackra stränder, härliga strandpromenader, finfina boulebanor, festliga festivaler, sommarväder så gott som året runt och en handikappanpassning som skulle få vilken stadsplanerare som helst, i varje annan stad på jorden att slita sitt hår ner till skallebenet, är vad man kan njuta av i denna stad.

Så nästa gång det är allsång, så bör det låta så här: "Los Cristianos i mitt hjärta, låt mig besjunga dig nu!"

Ha det goast!
/Berra