Kan Kanarieöarnas värme bota knasiga ryggar eller blir det en björntjänst?

¡Hola! alla goa värmegudar på Kanarieöarna! Kan ni möjligen bota reumatiska gamla ryggar, knän och andra leder? I så fall skulle den här gubben, evigt tacksam och gå i kyrkan stup i halvtimmen. 

Botad nu?

Att ha en reumatisk sjukdom, innebär en massa ont, ont, aj, aj. Speciellt under vintertid. Ja, ni vet, den tiden då det är kallt, snöigt och halkigt. Då man helst vill gå i ide, som en björn, och vakna upp igen när liljekonvaljerna blommar.

Men, det är tyvärr inte oss människor förunnat, att kunna sova bort en hel vinter. Men, å andra sidan, är en björnpäls alldeles åt lingonskogen för varm att bära, här i Los Cristianos.

Ingen björnpäls i sikte. Inte ens en svinpäls!

Minns en sång, man redan i lekskola skrålade: Björnen sover... Ja, det hette ju lekskolan, då. Ett förskott på det som senare kallades för dagis och förskola. Barnomsorgen utvecklas, men björnar är fortfarande björnar. Tack o lov för det!

...bara man är varlig, fortsätter sången... Jo, det bör man vara med ett ryggskrälle (alltså; det snöret som rumpan hänger i), vars ägare är allergisk mot vinter, framför allt kyla. Det är en av orsakerna till man nu är på varmare breddgrader, medans snöstormarna yr i Sverige.

Hur är det då, frågar du kanske. Är ryggen, lederna, knäna m.m. friska nu, när kylan är flera hundra mil bort? Det är flera som har frågat. Svaret är nej, men ändå inte helt nej, alltså. Nej, smärtan o besvären har inte helt trollats bort av det Kanariska solskenet, tyvärr. Men, det är sju resor bättre, minst.

Gullgumman mår som en drottning!

Det är inte bara värmen, som gör susen. Det är ett annorlunda liv, här. Rörligare, man är oftare utomhus, lättare att ta sig till gymmet, går ut o vandrar, spelar boule mm. Jo, en aning rörigare också, men mycket roligare och framför allt härligare. 

När smärtan och stelheten är lindrad av solpiller och promenadtabletter och dylika symptomfria mediciner, är livet mycket mysigare att leva. Man orkar helt enkelt att ta del av alla aktiviteter, som kan benämnas som; livet.

Ett sjumilakliv från sjuksängen!

Så, med andra ord: Dock blir man inte helt frisk, ens av värmen på denna ljuvliga ö. Men, vinterlivet på Teneriffa innebär ett åttamilakliv åt rätt håll. 

Man får nöja sig med det, och vara glad åt, att man är tillräckligt frisk i huvudet. Det är ju liksom huvudsaken (förutom kepsen då, förstås). Man är tillräckligt huvudstark, småfjantig och jädrar-anamma-besudlad, för att tänka ut sådana här bloggvirken.

Jag är dessutom övertygad om att det kommer många många fler bloggvirken, innan mina grå celler dammat igen för gott. Hoppas att du följer med!

Framtidsutsikter!

Den här gubben kommer säkerligen aldrig att hålla med om att pensioneringen är livets nerförsbacke. 

Kan en småskruttig gammal reumatisk gubbe tänka framåt med positivt sinne. Då kan säkert du också!

Ha det goast!
/Berra