Teneriffa - Sverige 10 - 1 i halvlek, trots att badbyxorna får vila, bland begravd stress!

Då har det gått drygt tre månader. Andra halvlek har börjat. Ställningen är Teneriffa - Sverige 10 - 1.

Livet på Teneriffa, har gett en två bruna ben. Det tredje benet måste man tyvärr skymma för solens strålar och eventuellt nyfikna ögon. Om det nu skulle vara någon som är nyfiken på vad en småskrynklig gubbe har att bjuda på, från de nedre regionerna. Tveksamt, ytterst tveksamt. Hade man varit fyrtio år yngre, så kanske....

Mig veterligt finns det inget naturistbad i Los Cristianos. Tyvärr, vill jag påstå. Det är en väldans god frihetskänsla att få bada o sola naken. Men, inte klagar man i paradiset. Dock är det så, att badbrallorna får vila, oftare än man trodde. 

Vädret är väldans fint, men inte perfekt. En o annan mulen dag, men de flesta dagarna bjuder på soligt o fint väder. Tjugo grader och några till, oftast. Konstigt nog, så fryser man lite om kvällarna, som kan vara ca 15-18 grader varma. Man har väl bott in sig i den goa värmen.

Men, man gör ju annat också, än att sola o bada. Lägenheten kan ju inte stå o förfalla i ett dammoln. Kläderna tvättar inte sig själva och maten behöver ju lite omsorg för att bli ätbar. Dessutom har vi bouleklot, som kräver sina kast och våra två kroppar behöver motioneras ibland. + vila, förstås. Det kan man ju inte slarva med. Då skulle gubben knappast orka att slänga ur sig detta gigantiska ordberg, på denna blogg. 

På tal o vila... Ett måste, här på Teneriffa, är naturligtvis att njuta av att göra ingenting. Alltså; Inte ingenting att njuta av, utan njuta av att göra ingenting. Trycka på pausknappen och bara vara människa. Inget annat. Det är oundvikligt måste i livet på Teneriffa! Det är också de dagarna/stunderna/tillfällena, som gör att en människa kan vara människa. Stressen är för länge sedan kastad i papperskorgen, glömd och djupt begraven i den gula sanden på playan. 

Här vilar inga sorger, bara begravd stress.

Hemlängtan, då...? Det är en fråga man ofta får. För min del, är det bara att titta på väderprognosen för Sverige, så försvinner all eventuell hemlängtan, snabbare än den knapra pensionen.

Vännerna, de underbara människor man lärt känna där hemma i Sverige. Flera härliga vänner dyker upp här på ÖN istället. Man hinner knappt stänga dörren efter den ene, så välkomnar man den andra. 

Det är helt underbart ljuvligt. Man går ut o käkar, snackar och mår gott i vänners lag. Det finns mer tid, värme och känslor att ägna sina medmänniskor, här, än hemma i kalla Stockholm. Dessutom hinner gullgumman o jag, att umgås mycket mer med varandra. 

Dessutom träffar man ljuvliga människor här i Los Cristianos, som kommer att växa till nya vänner. Teneriffa är en social höjdare. 

Avståndet till de nära o kära, uppvägs av det ovan nämnda. Men, är ändå, det enda som saknas här. Fast någon dag, så kommer man säkert att ge även dem välkomnade bamsekramar, här på ÖN.

Nästa vinter i detta hus...?!

Ja, vi är på ön med stort Ö och N. Det är här gullgumman och jag vill leva, bo, älska, umgås och leva varje vinter! ...så länge våra kroppar finns kvar på jordens yta.  

Ha det goast!
/Berra