Åtnjuter gubben livets baksmälla eller växer bara magen i tonåringens sinne?

Kan det var så att åldringstankarna bankar på nu som en livets baksmälla, nu när sextiofemårsdagen närmar sig? 

Är det här man kommer att läggas in år 2050?

Pensionen är sämre än usel. Men inte tänker jag lägga mig ner o dö, för det. Man får jobba lite extra, när man kommer hem och tjäna lite extra på nätet.

Att bli gammal, är verkligen något att fira! Att man fixat det, så här långt, med goda utsikter till att dra ut på glädjen ännu längre. Det är absolut värt att skåla för i goda vänners lag! 

Dumma tankar om att man är gammal, ful o skrynklig, de ligger på sophögen, sen länge. Lika länge som man haft rätt att hedersamt titulera sig "gubbe".

Los Cristianos hamn, en sen kväll

Det en en mycket erfaren tonårings sinne, som lever i en gubbes kropp. Visst är man medveten om att man har lite kortare tid kvar, än de flesta runt omkring. Då är det desto nödvändigare att ha roligt och njuta av livet!

Det är en av orsaker till att gullgumman o jag övervintrat på Teneriffa. Att verkligen leva, inte bara överleva, är ett mål, som alla människor bör ha. Inte minst gamla gubbar o tanter.

På engelska säger man "growing old". Att växa sig gammal. Det är ett sju hundra resor bättre uttryck. Det beskriver precis vad det handlar om. Att magen och krämporna växer, förstås, i samma takt som håret blir gråare, om det ens finns nå´ kvar överhuvudtaget.

Men, erfarenheten, klokheten och den där ugglan bakom varje öra, växer också. Trots att man har lite taskigt minne ibland, kommer man ihåg tillräckligt för att kunna plocka fram godbitar ur minnesbanken, när så behövs eller önskas.

En promenad under palmerna...

Man ska såklart, inse sina kroppsliga begränsningar. Självklart kan man inte längre springa med blixtens hastighet, eller hoppa halvvägs till femte våningen. 

Sjukdomar och naturligt åldrande stelhet o sånt trams, hindrar en från att exempelvis spela fotboll och klättra i berg. Man, ägnar sig åt lättare träning på gymmet, promenader och framför allt att träna och spela boule. Det är minst lika roligt och givande.

Det finns nog en liten stor sak, som gör att man fortfarande tänker framåt, istället för att leva på gamla minnen. Det är inställningen till livet. Att våga ta steget som leder rätt. Att se möjligheter, istället för att fastna i hinder. Att leva, helt enkelt!

Vi kommer att avnjuta ålderdomen, men den här utsikten.

Måste åter igen tillstå; Att minst en god tanke om dagen, kan hålla doktorn borta från magen.

Ha det goast!
/Berra