Boulenörderi på alla språk eller storyn om den goa gubben som fick Spelet.

Det finns boule och så finns det boule. Här på Ön (Teneriffa, alltså, om någon mot förmodan skulle missat det), märks det ganska så jättetydligt. 

Hur många språk på denna tavla...?!

Men, innan jag går in på skillnaderna, så vill jag gärna förklara ett begrepp. Ja, för er, som av någon grymt underlig anledning, ännu inte utövar världens goaste sport. 

Om motståndarna lagt ett klot, som ligger så nära lillen (eller ligger i vägen) att det är svårt att lägga bättre, så går skytten in i ringen och gör sitt bästa, för att flytta bort detta klot så långt ifrån spelets centrum som det bara går. Helst ner i sjön, eller åtminstone tillräckligt för att det egna klotet ska ligga på poängplats.

Det är kortfattat, det som vi boulenördar kallar för att "Spela Spelet".

Håller fanan högt!

När vi lirar vårt fredagsmys, som även myser på måndagar, så liras det på ovanstående mysiga vis. Man skjuter oftast "på järnet". Det är en annan nördterm, som betyder att man träffar sitt målklot utan mellanlandning. Direkt på kulan. 

Det smäller ganska vilt, till höger o vänster på Los Hermanos boulebanor dessa kvällar. Det är på detta vis, som boule SKA spelas, enligt de flesta av oss boulefantaster. I tävlingar världen över, är detta sätt att lira boule, det allra vanligaste. Skott "på järnet" och gärna lägg med hög båge, dessutom.

Men, boulen har en annan sida också. Det finns en del boulespelare som inte ser detta med blida ögon. Då får de faktiskt skylla sig själva. Så illa kan det vara!

Skandinaviska klubben lirar....!

När man istället lirar med svenska bouleklubben, så är det rull som gäller. Det rullas och rullas o rullas igen, som det vore en underbar gammal vals. Om den ibland skulle komma något skott, så är det en så kallad "rasp" (ännu en boulenördterm (!)) som betyder att skjuta med en mellanlandning. Via backen alltså. 

Ytterligare en sak som "riktiga" boulespelare rynkar på näsan åt. Men, några stilpoäng i boule, finns ej, har aldrig funnits, och kommer aldrig att finnas. Det gäller bara att egna lagets klot är närmare än motståndarnas. Om du kastar snyggast eller fulast... är totalt poänglöst.

Att lira med rullgänget är också roligt, mycket socialt och lika mycket boule som den "rätta" stilen är. Alla gör sitt bästa. Man skrattar o har roligt mellan och under tiden de spelar. 

Biran smakar :-)

Sedan, är det en underligt underbar tradition, att de flesta i gänget går o tar en öl efteråt. Mysigt, roligt, trevligt!

...och hur ofta är det man dricker bira med motståndarna efter en bouletävling i Sverige, eller annars...?

Så, det var dagens bloggvirke. Fullt av ljuvligt boulenörderi. Om du inte är boulespelare själv, ännu, så är det hög tid att ta kontakt med närmaste bouleklubb. 

Så ses vi säkert, där ute på någon skum grusbana och har roligt med våra järnklot. Jag lovar nästan att dina förhoppningar inte kommer att bli grusade!

Ha det goast!

/Berra