Kunde inte den här datortorsken lika gärna stannat i kalla Sverige? ...eller kan orden svänga IRL?

En datortorsk på paradisön  Teneriffa, måste väl vara lite svårt? Här på öns södra del är det fint väder, nästan hela tiden och solen skiner alltsomoftast. 

Vädret utomhus, alltså...!

Jo, visst. Datorn är inomhus och vädret är utomhus. Konstigt, va?

Det är inte så lätt att sitta allt för länge framför datorn, sin mest omtyckta ägodel (förutom möjligen byxormen och boulekloten), när solen lockar så vackert, där ute. Så får man ju inte bli avslöjad som datornörd, heller. Det skulle ju kunna döda mitt rykte som boulenörd. 

Där har du nog den svåraste kombinationen. Att vara både datornörd och boulenörd, utan att egentligen veta vilket av dess "syndrom" som drabbat en hårdast. 

Nåväl, datorintresset är äldst. Redan som liten påg... nej, nu Berra, är du väl ute o cyklar på en trehjuling!? Det fanns väl inga datorer på 50-talet i Malmö? Rätt. Men, mitt teknikintresse, fick mig att skruva isär en gammal rörradio, bara för att se hur den såg ut inuti. Farsan pikade mig långt upp i skäggfjunssåldern, för att jag aldrig lyckades sätta ihop radioapparaten igen.

Redan på vägen hit....

Det var knappast mitt sista tekniska misstag. Misstag och övriga klantigheter har följt med mig under årens lopp. Enbart datorgudarna vet hur många goda penningar, som slukats på detta vis. 

Dock, och ett stort DOCK, så är ens egna misstag, den allra bästa läraren. Så har det varit för min del, säkert även för dig. Det gäller bara att erkänna för sig själv att man gjort en massa misstag, och ta lärdom av det. Lätt som en plätt, eller hur?

Är den svåraste biten att erkänna att du misslyckats. Kvatch! Nix o Pix! Att  tillåta sig att inse att man misslyckats, är att inse att man lär sig något. Efter snart 65 år på denna jord, har man gjort så många misstag, att megabyten innanför pannbenen, inte räcker till för att hålla reda på alla lärdomar.

I dagens läge är det rätt lätt att vara datorfreak. Var man o kvinna har ju en liten dator i fickan. Vi kallar den telefon. Men, egentligen är det en dator i fickformat. Bara att slita upp o peta på skärmen, när datorabstinensen börjar att klia i fingrarna. 

Smyg inte med nallen, nu. Det är supergod pasta!

På senare år har jag också lärt mig att man kan tjäna pengar genom att använda datorn. Ett litet plåster på såren, efter alla pluringar som rullat iväg med på grund av mina tidigare klantigheter. 

Socialt sett är det åt skogen, att vara datornörd. Det har även denne gubbe begripit. Det är bättre att snacka med folk IRL, alltså live, där rakt fram; öga mot öga. Men, då har man ju inte tillgång till en dator. Abstinensbesvär i form av fyrkantiga ögon och kontaktsvårigheter, kan uppstå. 

Livet IRL kan också vara lockande.

Minns en gång i tiden, då en gammal avlägsen bekant ringde. 
"Vad har du gjort idag?" Varit ute i det fina vädret?, undrade han. 

Då svarar man med den självklarhet som bara en smiley-användande datornörd kan ha: "Nää, jag har defragmenterat hårddisken, digitaliserat några bilder, konverterat några dokument, skrivit lite hypertext, installerat en emulator, konfigurerat operativsystemet och modererat mitt forum Facebook." 

Sen frågar man sej varför han slängde på luren. :-?

Nåväl, man kan svänga sig runt med några fina ord...

Nuförtiden, har jag förstås den här bloggen, att skylla på... så att jag kan ge er kära läsare lite lustigheter, och få sitta vid en dator samtidigt. :-)

Hoppas att ni njuter lika mycket som jag!

Ha det goast!
/Berra