Boulenördarnas paradis eller trötta pensionärers lilla framgång!

Att leva i Los Cristianos är att spela boule. Man, tränar, tävlar och lirar stup i kvarten. Det är troligen något av det roligaste stället för en boulespelare, utanför Frankrike. Att lira boule är att leva! Man måste använda huvudet, fötterna, armarna, leendet, nerverna, kärleken och magkänslan. Livet på en kula...eller tre!

Socialt värre! 

Fast denna kväll, var det bara två kulor/näsa. Vi spelade alltså trippel. För er eventuellt oinsatta i detta ädla spel, betyder det att laget har sex kulor att leka med varje omgång. Två var. Den tredje kulan, får ligga i väskan o vila. 

Mer för den ännu icke boulebevandrade, kan jag berätta att man oftast har tre olika roller i trippellag: 
En läggare. Ja, det säger sig själv, att hen ska peta in sina kulor på poängplats, Alternativt: jävlas med motståndarna, genom att lägga sin(a) kul(or) som hinder.
En skytt, som förstås har till uppgift att peta bort det andra lagets bästa kulor.
Så, tillkommer den tredje, mittspelaren. Den är ett mittemellanting av läggare o skytt. Allt-i-allo-liraren. 

Både gullgumman och jag var grymt sugna att lira. Det är ju vårt fredagsmys, att lira bouletävling i Los Hermanos. Boulebanorna ligger på gångavstånd. Så det var bara att slänga ner kloten i dramaten "Ture" och knalla ner...

Nej, du! Så lätt gick det inte. Vi var ju tvungna att vara tre spelare i laget. Då gällde att hitta en jätteduktig lirare, som kan komplettera oss två gamlingar. Vi lyckades hitta Torben. En dansk som spelat boule sedan tidigt 90-tal. Betydligt längre erfarenhet än oss. Vi började tävlingsboule:andet år 2005.

Nå, då. Nu kunde det bara gå bra. Målet: att komma bättre placerade än förra gångens elfteplats, skulle fixas med ordentlig marginal! 

Uppvärmning med Tobbe

Men, när vi stod o värmde upp, märkte vi att Torben var en riktigt trevlig kille. Bra läggare och halvtaskig skytt....och jag som tänkt slippa skjuta. Toppskytteformen har lyst med sin frånvaro ett par veckor.

Men, det blev till att ta kulan i vacker hand och skotta på. Vi började med en stenhård match. Följdes åt på poängtavlan, och spännande omgångar hela tiden. När tiden var slut och sista omgången spelades, lyckades jag bli lite för kort i ett skott, så lillen flög till himlariket. Vinst med 11-10. Pust! 

Solen gick ner... då solskenande spelet! 

Efter en torsk... glömt och begravt, så byttes det inom laget. Lena fick den viktiga uppgiften att vara läggare. För er som, av någon konstig anledning, inte kan taktiska begrepp inom världens kanske roligaste sport, vill jag påstå att det första lägget är jätteviktigt. Det kan styra spelet i hela omgången. 

...och Lena hade en sån där dag, då de flesta kulor bara rullade in. Detta inspirerade oss två gubbar att lira ännu lite bättre. Så är det ofta i ett boulelag. Den ene lyfter de andra till himmelska höjder. 

Teneriifas snyggaste tröja, hjälpte inte denna gång. Vi slog dem ändå!

Vi lirade på riktigt fint. Visst missade vi några kulor. Torben hade en förmåga att lira lite kort ibland. Jag hade en förmåga att skjuta lite snett ibland och Lena hade en förmåga att limma lillen med de flesta av sina kulor. 

Men, eftersom vi missade färre kulor än motståndarna och träffade fler, så lyckades vi vinna två matcher till. Ljuvligt! Tre av fyra vinster i detta tuffa internationella sällskap, är verkligen inte illa pinkat. 

Équipe scandinave

Femte plats, bland 18 lag för "Équipe scandinave", som vi kallades av de fransktalande. Vi var ju de enda skandinaverna på plats i denna lilla tävling. Inga priser, men vi är ändå nöjda.

Så, vill vi tacka våran "Tobbe" för denna kväll. Vi kunde glatt lulla med vid halv ettiden på natten. Ja, de har lite underliga tävlingstider, här nere. Börjar vid sjutiden och slutar mitt i natten. Men, är man pensionär, så är man... trött nästa dag.

Tävlingen började med att tävlingsledaren Michel, berättade hur det var upplagt, på fyra olika språk. Franska, Italienska, spanska och engelska. Imponerande!

Ha det goast!
/Berra