Ingen is denna dag, heller...! |
Denna dag började bra och slutade ännu bättre, eller var det tvärtom...? Nåväl, i vilket fall så blev det ytterligare 1 st. dejlig dag.
Nej, det är ingen Doggiebag. Det är La Gomera som skymtar i bakgrunden. |
Doggiebag...alltså; att få den mat man inte orkade proppa i sig, med hem i en påse...
Är man gammal och vettig nog att inte känna sig skämmig, så kan man njuta av restaurangens goda mat ännu en dag, utan att det kostar en cent extra.
Det blev en liten busstur till Costa Adeje igen. Vi börjar så smått att kunna hur bussarna bussas runt på denna del av Teneriffa. Den här gången var det en tutglad chaffis som med hjälp av ett leende gott humör, rattade oss igenom stadens vinglande gator. Det sade tut i nästan varje hörna. Det tutades på kollegor och trafikkrångeliteter och snygga brudar.
Vindlande parkvägar hit o dit o dit. |
Hon vindlade in oss på parkvägar o gator o torg. Tycktes som vi vandrade både hit o dit. Men, vi kom rätt till slut. Café Waikiki. Ett drinkhak med hisnande vacker utsikt över solnedgången, havet och La Gomera.
Eva |
Jossan och Marina |
Utsikt och insikt |
Klockan var bara barnet och kvällslivet i Las Americas var fullvuxet livligt. Det skrålades från karaokebarerna, käkades på restaurangerna. Inkastarna till dessa o liknande hak jobbade för fullt, med att försöka fylla sina krogar med gäster. Med andra ord; en helt vanlig fredagskväll i paradiset.
Ovanligt vanlig kväll i Las Americas |
Så, om du inte hittar alltför många stavfel eller grammatiska kråkor, orkat läsa ända ner hit, njutit av bilderna och har ett snett litet leende på dina läppar. Ja, då har jag också lyckats med mina föresatser.
Ha det goast!
/Berra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar