Högt flygande planer
eller högtflygande planer...
…det är den stora
frågan.
Äventyret började illa.
Flyget var mer än två timmar försenat. Ölen på Arlanda kostade hutlösa 105 spänn. Och så värst av allt, Wifi på planet funkade
inte, och när det väl uppkopplades, gick segt som en snigel i motvind. Vilken fruktansvärd sitt man hamnade i!
Nåväl, när jag
ändå är på gällspiksparad, så är det ju väldans trångt i
planet. Man sitter ju nästan i knät på varandra.
- Ja, det är rätt. Från och med nu, kan det bara bli bättre.
Precis så som man säger
till säg själv när man börjar en match med grov miss. Det har ju
hänt några lätträknade (Ha!) gånger. I boule kan ju
förhoppningarna lätt grusas, tillsammans med kloten.
Egentligen borde jag ju
jubla. Gigantiska resväskan klarade nästan den magiska gränsen på
20 kg. Ett drygt kilos övervikt, var det ingen av
incheckningspersonalen som reagerade på. Tack o lov! Prisa alla
väskgudar!
Istället fick vi ställa oss i långlång kö för egen-väsk-vägarbandet vägrade att ta emot detta lilla överkilo.
Istället fick vi ställa oss i långlång kö för egen-väsk-vägarbandet vägrade att ta emot detta lilla överkilo.
Planerna om att
pensionärsleva i på Teneriffa har ju inte grusats för att ölen är
för dyr, eller att Internettorsken här saknar uppkoppling. De
planerna lever högt. Just nu ca. 3000 meter upp i luften.
Att gå i pension ska
ta-mig-långsamt vara som en enda lång semester. Efter ett låååångt
och tufft arbetsliv har man verkligen förtjänat det! ...och hör
sen alla pensions-åldershöjare och pensions-ersättningssänkare.
40-45 års arbete under en livstid är mer än tillräckligt. Nu ska
jag njuta av livet!...och därmed basta!
Ha det goast!
/Berra
/Berra