Högt flygande planer eller högtflygande planer?

Högt flygande planer eller högtflygande planer...

…det är den stora frågan. 

Äventyret började illa. Flyget var mer än två timmar försenat. Ölen på Arlanda kostade hutlösa 105 spänn. Och så värst av allt, Wifi på planet funkade inte, och när det väl uppkopplades, gick segt som en snigel i motvind. Vilken fruktansvärd sitt man hamnade i!

Nåväl, när jag ändå är på gällspiksparad, så är det ju väldans trångt i planet. Man sitter ju nästan i knät på varandra. 

- Så, tyst nu gnällgubben! Så attans gammal är du inte, säger plötsligt den där inre varma rösten.
- Ja, det är rätt. Från och med nu, kan det bara bli bättre. 

Precis så som man säger till säg själv när man börjar en match med grov miss. Det har ju hänt några lätträknade (Ha!) gånger. I boule kan ju förhoppningarna lätt grusas, tillsammans med kloten.

Egentligen borde jag ju jubla. Gigantiska resväskan klarade nästan den magiska gränsen på 20 kg. Ett drygt kilos övervikt, var det ingen av incheckningspersonalen som reagerade på. Tack o lov! Prisa alla väskgudar!
Istället fick vi ställa oss i långlång kö för egen-väsk-vägarbandet vägrade att ta emot detta lilla överkilo.

Planerna om att pensionärsleva i på Teneriffa har ju inte grusats för att ölen är för dyr, eller att Internettorsken här saknar uppkoppling. De planerna lever högt. Just nu ca. 3000 meter upp i luften.

Att gå i pension ska ta-mig-långsamt vara som en enda lång semester. Efter ett låååångt och tufft arbetsliv har man verkligen förtjänat det! ...och hör sen alla pensions-åldershöjare och pensions-ersättningssänkare. 40-45 års arbete under en livstid är mer än tillräckligt. Nu ska jag njuta av livet!...och därmed basta!

Ha det goast!
/Berra

Dagen före avresan!

Jag vaknade alldeles för tidigt i morse till en alldeles för kall morgon. Imma på bilrutorna och frusna fingrar vid morgonblosset. Enbart 2,7 stackars små grader på termometern.

Det är en alldeles för grym att-göra-lista, som bara ligger o väntar på mig. Det ska packas, städas, göras i ordning och ställas undan, och så vidare, och så vidare... i kubik!

Min första egentliga dag som pensionär, blir verkligen svettig. Man får väl koppla av imorgon, när man väl sitter på planet. Att fira in pensionen, får också vänta. Jag kommer ju att ha sex månader på Teneriffa, för detta sköna ändamål.

Som tidigare nämnt, är jag inte mycket för "traveling light". När jag reser brukar jag skicka en bön till resväsk-gudarna om att stora incheckningsväskan väger under 20 kg, så att jag slipper pröjsa extra. En tidigare resa blev jag 80 Euro fattigare, för att min väska var 32 kilo tung. Det sved!!!

Ytterligare en bön (till kom-i-håg-gudarna) är att minnet, åtminstone för en dag, återgår till forna dagars storhet. I min ålder är det inte frågan; om man glömmer nåt, snarare vad man glömmer. För något kommer jag säkert att glömma att packa ner. Det är bara att hoppas att det inte är något viktigt som glöms.

Vad är egentligen det värsta man kan glömma? Är det passet, mobilen, laddaren, kallingar, tandborsten, kondomer, viagra (!), medicinerna, biljetten, boulekloten, nycklarna, gullgumman(hick!) eller datorn?
Kommentera gärna, för att berätta om ditt värsta glöm och eventuella konsekvenser av detta.
På så vis kanske du hjälper mig att glömma så lite som möjligt.

Nej, nu gubben Berra, får du slita dig från datorn och göra lite nytta istället. Att-göra-listan blir inte kortare när jag sitter här o mysleker med mina tangenter.

Nästa blogginlägg kommer imorgon eftermiddag/kväll. Det tänker jag skriva på planet, om nu deras Wifi funkar, och (ett stort OCH) jag inte glömt datorn hemma.

Ha det goast!
/Berra

Gubben som smet från vintern!

En ny blogg är född! 

Fredagen den 28 september år 2018 är en dag att minnas. Då den här gubben för första gången petade in lite text i här. Det kommer att bli ett spännande innehåll. Jag kommer att ta min kärlek Lena, mina ryggsmärtor, mina taskiga knän, ett par resväskor fyllda med förhoppningar, och flytta till Teneriffa över vintern. Från oktober till mars... 

Ja, det är en gammal dröm som äntligen kommer att bli verklig. Här, bland dessa bokstäver, några bilder, kanske filmsnuttar, kommer du att få följa med på resan.Du kommer att få veta om vi klarar det ekonomiskt med de vansinniga hyrorna i Los Cristianos, eller om vi kommer att hamna bland uteliggarna vid Centro Cultural.

Jag kommer även att berätta om vi skulle placera oss bra i någon bouletävling i Los Hermanos, eller om ett gäng eventuellt missade skott.Du kan få läsa om hur vardagslivet fungerar, eller inte fungerar för oss två främlingar i värmen. Om vi lyckas behålla kärleken eller blir som hund o katt. ...och så mycket mycket mer. Känslor, tankar, vänner, reaktioner, händelser, matpriser och allt annat. Detta med en personlig touch, en skvätt ironi och en väldig massa "glimten i ögat".

Bättre sent än....
Att blogga är något jag tänkt börja med för en massa år sen. Nu har jag äntligen fått tumme ur det mörka hålet o börjat. Sent har syndaren vaknat. Men han är vaken!!!

Jag hoppas att du kommer att följa oss på vårt livs största lilla äventyr.

Ha det goast!/Berra





PS. Det är nu två dagar kvar till avresan. Lägenheten ska städas av, så att våra hyresgäster kommer att trivas. Packningen måste planeras och påbörjas lite smått. Man kan ju inte slänga ner en massa grejs i väskorna och hoppas att det inte blir för tungt (och dyrt). Man måste uppskatta, gissa vad man kommer att behöva. 

Min vana till trots, ska jag satsa på att inte packa för mycket. I vanliga fall, typ bouleresor till seriespel o SM o sånt, då brukar jag ha två stora väskor då min boulekamrater klarar sig utmärkt med en liten väska.   Tvättstugan väntar om hörnet.... 

Vi hörs!!!