En nostalgitripp mellan gott och ont, med lånad gråhårsmusik i blogg dur.

Det händer ju att den här gubben ibland blir nostalgisk. Trots att man börjar bli lite lagom senilgaggig under sin flintskalle, finns det många goa händelser under många goa år, att se tillbaka på. Så, nostalgirisken är stor, även om tanken att leva i nuet, är den klart dominerande.

Men, aldrig får man glömma; att det är de saker som hänt i livet, som formar en till den människa man är i dag. På gott och ont (AJ!). 

Valet mellan det goda och det onda. Att välja rätt toalett.

Ni, kära följare, som läst det förra bloggvirket, vet att musiken haft stor betydelse för gubben, och de flesta andra i samma generation. Så denna dags tangentbordssnack kommer också att handla om musik. Men, när bloggen skapas framför min näsa, vet man aldrig vad som kommer att hända härnäst. Men, nåt kul kan jag säkert bjuda på, även denna dag.

Det är inte för intet, att julmusiken ibland skorrar i mina öron. Den svunna tidens musik vill annat. Hur detta kan komma sig. Jo, julen som sådan, har mer eller mindre tappat sin kristet religiösa prägel. Men, julmusiken ligger kvar i skuggan av korset.

Nu är han avslöjad! Upphovsmannen till julmusiken.

Dock, huvudsakliga orsaken är, mina tidigare upplevelser av musik. Musik ska vara något ljuvligt, festligt, komiskt, tragiskt, känslofyllt och kärleksfullt. Fullt, var ordet. Njutbart, var andranamnet.

När man som ungdom på sextiotalet, fick sin första bandspelare, var det en av de lyckligaste stunderna i mitt unga liv. Då kunde man kopiera musik, som kompisar hade. Därmed slippa dyra kostnader, med pengar som ändå inte fanns i fickan, hos detta arbetarbarn. 

Ja, det var ju på den tiden, då pengar var pengar, alltså; sedlar och mynt. Bankerna kallades sparbanker och livet var fullt med spring i benen, även om plånboken gapade efter mat.

Man lånade skivor och lånade ut sina egna skivor. Dessa plattor spelades in på rullband med en ljudkvalitet, som idag skulle kallas för skrap o skrän. Men, man njöt av den musiken. Den spelades om o om igen i pojkrummet, där "himma" i Malmö.

Jag minns fortfarande hur försiktigt jag cyklade, när bandspelaren stod fastklämd på pakethållaren. Denna småskruttiga ljudinspelare, var min då, dyraste, käraste och mest omhuldade ägodel. Inte ens snorren, hade en chans i jämförelse! Det du!

Skulle denna kära ägodel ramla av pakethållaren, på väg till kopieringen av bästa kompisens bästa inspelningar. Då skulle, minst sagt, världen rasa. Åtminstone min värld.

När man är en glad pensionär...

Ja, kära läsare, då kan man undra hur detta har med Teneriffa, Los Cristianos och att "smita från vintern" att göra. Bra fråga! Rullbandspelare och cyklar med pakethållare finns fortfarande. Men, vad har de att göra med de nya tider vi lever i nu. Vad har de att göra med mobiler, Internet, digitalisering, onlineinkomster och annat, som knappt ens fanns i tankarna hos den mest fantasirike uppfinnaren, då på sextiotalet?

Jo, och detta är ett stort JO! Allt du, jag, vi varit med om, färgar våra liv i nuvarande tid. Utan tidigare erfarenheter, kan man knappast veta hur att leva idag. Då skulle man som vuxen, vara lika rådvill och frågande som ett litet barn. Det är just det, erfarenheten som vi gamlingar äger, som gör oss så överlägsna. Naturligtvis är man tillräckligt vis att också vara ödmjuk, hjälpande och stödjande. Självklart! Annars gick väl skam på torra land!

Så, ni goa unga människor... Ni är säkerligen både snyggare, virilare, starkare och snabbare än oss gråhårs-skalliga och småskrynkliga äldre människor. Men, om vi behandlas med den respekt vi förtjänar, kommer vi också att vilja dela med oss av vår stora rikedom; Erfarenheten.

Förhoppningsvis kommer även ni yngre också att bli gamla, skröpliga och mycket visa, en vacker dag!

Tills dess ni & alla andra;
Ha det goast!

Det allra goaste nya året, önskar gullgumman o jag till er alla!
/Berra

Ljuv musik för alla sinnen, eller spring i benen efter noter!

En sak som förändras med julen, är musiken. Plötsligt ska de flesta låtar man hör, handla om granar, bjällerklang, vinter, snö, tända ljus och fred på jorden m.m. Redan från slutet på oktober...Fram till trettondagen. Nästan ett helt kvartal, varje år!

Som ljuv musik för mina ögon...

 Du som är lite yngre, än den här gubben, reagerar kanske inte på samma sätt. Musik idag finns det gott om i var mans/kvinnas ficka. Oftast då, i form av streamade sånger på telefonen. 

Det är i praktiken, en massa ettor och nollor, som flyger genom luften, så snart de ska användas. Dock, var det annorlunda för några år sedan...

Som ljuv musik för mina smaklökar...

Den här gamla gubbskrället, hade ju bättre öron förut. Tveklöst! Då, man i sina pojkbrallor, låg under radiogrammofonen hemma, för att njuta av ett av de få musikprogram med modern musik, som fanns på radion. "Musik under arbetet", tror jag att det hette. Då var jag ungefär sextio år yngre. 

Det har runnit mycket vatten under dasslocket, sedan dess. Det enda sättet (förutom live-spelningar) att få lyssna på musik, var att införskaffa en platta. Ja, ni har säkert sett dem; De där svarta runda skivorna, som idag kan vara åtråvärda samlarobjekt. 

Lite lite senare, sextiotalet, var dessa flata och snurriga grammofonskivor, att betrakta som hårdvaluta. En som skaffat sig den senaste singeln med den populäraste artisten/gruppen, blev i sin tur väldans populär. 

Vi andra, satt som klistrade vid radioapparaterna, varje lördag klockan 15, då "Tio i Topp" sändes. Ett av de få programmen i radion, som innehöll popmusik. Inget i hela världen kunde störa den stunden! Man delade gärna denna tidpunkt med andra musikintresserade kompisar, men aldrig föräldrarna. 

De allra flesta ungar var "popsnören" då. Men, den äldre generationen förstod sig aldrig på den tidens nya musik, och hur mycket musiken betydde för oss unga. 

Jag minns fortfarande hur glad jag var, när jag fick min första skiva. En singel med Larry Finnegan: Dear One. För att inte tala om hur fort jag cyklade hem till grammofonen, för att spela min allra första inköpta skiva: Speedy Gonzales med Pat Boone. 

Som ljuv musik för gottegrisen Berra...

Ja, kära läsare! På den tiden fanns varken Spotify eller mobiler. Man kunde inte lyssna på all världens musik för 99 spänn i månaden. Man fick spara sina veckopengar för att ha råd att köpa skivor. Dessa vårdade man ömmare än kronjuvelerna, och spelade om och om ingen. Detta, trots att min kära mamma om och om igen, bad mig att skruva ner volymen.

I lågskolan kivades vi om vilken som var bäst: Elvis eller Beatles. Om jag minns rätt, så kunde det leda till både slagsmål och klassomröstningar i detta tvistemål. 

Dock har jag inte blivit så gammal och gaggig, att jag ratar dagens musik. Jag tycker att det gjorts bra musik i alla tider. Fast, lite då o då, så skadar det inte att sätta på någon gammal Kinks eller Rolling Stones-platta, och få nostalgera sig tillbaka till den totalt bekymmersfria tiden, då man fortfarande hade en massa "spring i benen".

Ljuv musik!

Sen dess har musiksmaken både utvecklats och invecklats.  Dock! Även här, nu i Los Cristianos på Teneriffa, kan de gamla tidernas musik roa den här gubben och hans gullgumma. Då kopplas högtalaren till telefonen, och tar oss en liten svängom.

Glöm aldrig bort; att musiken är del av livet! 
Som sagt; Livet ska levas, inte bara överlevas!

Ha det goast!
/Berra 

Är juletider ännu mer sociala tider på Teneriffa?...eller är livet fullt av underligheter?

Jag vill börja detta bloggvirke med att önska er alla, kära läsare, en riktigt god fortsättning!

Vem träffar man runt nästa hörn?

Med detta gjort, måste jag konstatera att; Nu är det sociala tider! Socialbyrån i Tensta, skulle känna sig grön-blå av avund, om de bara visste hur många och hur goa människor man träffar. 

När man träffar folk här nere på Teneriffa, så blir det oftast intensivare och längre möten. Man går ut o äter någonstans i stan. Man träffas hemma, på stranden, boulebanan och jag vet inte var....

Sociala magneter?!

Hitresta vänner är ljuvligt att se! Inte för att det saknas trevligt folk här. Tvärtom! Vi har gjort nya bekantskaper med underbara människor, här också.  Har gubben o gullgumman månne blivit sociala magneter, på gamla dar?

Hemma i Stockholm, har man oftast häcken så full, att brallorna buktar ut. Man ska jobba, träna, sova äta, stressa och leva sitt inrutade - intutade liv. Visst finns det lite utrymme för vänner och bekanta, även i kalla Sverige. Men, det utrymmet, liksom hjärtat och vilja att ägna timmar och åter timmar av snacksalighet, är på någe´ vis större här i Los Cristianos.

Fråga mig inte hur det kommer sig. Jag är lika ovetande som en regeringsbildare. Jag skulle bara svara med ett stort leende. Det är ju så härligt med människor! 

En julorkester mitt i stan, helt plötsligt!

Man hinner/orkar knappt träffa den ena, förrän den andre dyker upp. Jul o nyårstider är tydligen årets största högtid, för en pratsjuk ung gammal gubbe och hans gullgumma.  

Alla människor är olika. Tack o lov för det! Annars vore det rätt trist att snacka med dem. Som att diskutera politik med en spegel. Visserligen skulle säkert spegeln ha trevliga åsikter, men.... trist o snacka med sig själv. Oftast!

Centro Cultural i juletid

Dock händer det alltför ofta, eller åtminstone några hundra gånger om dagen, att den här gubben snackar med den här gubben. Liksom för att fokusera, eller undvika att glömma eller bara bekräfta sig själv. Jo, jag är en av dem som bildligt talat, kan klappa mig själv på axeln, och säga "Bra gjort Berra!" till Berra. 

Ja, jag har upptäckt att man har mindre behov av andras bekräftelser/beröm då. Fast, det är ju förbenat trevligt, då det händer att man blir bekräftad.

Kanske har man lite av det gamla; Du är själv bästa dräng-syndromet. Typ; Stå på dig, annars gör någon annan det! Ja, livet är fullt av underligheter. Jag är en av dem. 

Du är unik! Glöm det aldrig!

Ha det goast!
/Berra

Jul på datoriska eller... Vad har datorn själv för tankar om julen?

Ja, du har har väl också märkt... att datorer kan kännas som om de vore egna olika personligheter. Kanske är det så illa/väl att det finns en tänkande varelse innanför skalet?
Då skulle den/han/hon/hen möjligen tänka så här;

"Jaha! Då är det snart jul igen. Det märks sååå klart och tydligt att årets värsta helg börjar närma sig. Jag ser det förstås på min almanacka och på de där löjliga blinkande lamporna som jag fått på mitt skrivbord.

Los Cristianos i julskrud

Ja, kan du tro´t...? Den där tangentplågaren till ägare tycker inte att det räcker med att pynta hela lägenheten röd, skaffa julgran med en massa kulor i, hänga ut ett par misshandlade apelsiner och slänga fram en massa brinnande ljus överallt. 

Nej nej, nej! Han har till och med ställt ett brinnande, stinkande och stänkande stearinljus ovan på mig. Dessutom har han lagt in ett julpynt i mitt system. Löjligt, dumt, infantilt och definitivt ovärdigt en AZusMacDell av modellen Champion. 

Äntligen någon som satt ett tak på julen!

Tänka sig, va? Jag, som är en av de allra finaste datorerna på marknaden, kanske rent utav den allra bästa, ska kunna jämföras med det där barrfällande gröna monstret med stjärna högst upp. Usch, nej, fy flaska! Så gör man bara inte! Det är jag som är stjärnan i rummet!

Och inte har jag fått jobba speciellt mycket dessa dagar, före jul. Den där tangentpetaren är dessutom slarvig med sin tekopp. Om ni bara visste hur ont det gör i tangentbordet när den mörka smörjan spills över det...Aj, Aj, JätteAJ!. 

Men, han använder mig till lite trevligare saker än vad gumman hans gör. Hon sitter ju bara o lirar lite patiens och andra enkla spel. Det sköter jag med mitt lillfinger. Ingen utmaning alls.

Jag vill jobba med de senaste spelen, bildredigering, ritprogram av senaste modell och musik. Jag bara älskar musik. Tänk bara om jag nån gång i mitt liv får lägga vantarna på Beethovens femma, eller någon Straussvals. Jag skulle bli så glad sååå!

Jag lovar att inte klaga på en enda felstavning eller grammatisk tavla, om han bara kunde spela en gammal mästares verk. Men icke. Ack! Ack! Ack! Jag får lida med varenda skrän från den där sorgliga bluesmusiken. Inte ens en liten jazzplatta, har jag hört på jättelänge.

Även en dator gläds åt julen...ibland.
Jag är ju den snyggaste, snabbaste och mest perfekta burken. En Champion. Alla andra datorer är enbart dåliga kopior av mig. Jag är originalet! Den ultimata julklappen!

Jag kommer så väl ihåg hur lång Onkel Bills näsa blev förrförra julen, när han var här och fick sej förevisad hur en Champion fungerar. Då fick jag verkligen visa musklerna! Grafisk formgivning, 3d-rendering, multimedia....sånt är jag bra på. Där är jag mästarnas mästare! Onkel Bill tappade hakan så långt, att de fick hämta den nere i källaren. Han fick verkligen se hur en riktig dator arbetar, minsann.

Solen bryr sig inte om julen, tror jag...

Så ologiska de där människorna egentligen är!
Vid den här tiden på året skulle man stå i en affär. Tänk vilka mängder av pengar man skulle få räkna in i! Men lite dåligt samvete skulle väl ekonomifilerna ha, även hos den mest luttrade varukrängaren. Pengarna kommer dock från bortkollrade små vanliga människor. Det är bara människor som kan vara samvetslösa, inte datorer. Speciellt inte vi Champions.

Ett har vi gemensamt; Alla datorer, från små handhållna så kallade telefoner, till värstingburkar typ mig själv. Vi hatar ologiska saker. Julen är nog det mest ologiska som människorna sysslar med. Vi Champions är ett sällsynt finkänsligt släkte. Exempelvis så tål vi inte av lögner.

Om en farsa i huset för femte året i rad försökte inbilla dottern, att tomten visst existerar och säkert kommer till henne med en cykel på julafton. Då stod jag inte ut längre. Då får jag systemfel.

Jag bara, liksom, undrade: Vart tog ärligheten vägen? Hur kan de där människorna tro att de ska uppfostra sina ungar till hederliga människor, om de ljuger för dem? Ologiskt! Dumt är det också!

Hade jag kunnat, så skulle jag viskat till lilla söta dottern; - Dra lite lätt i tomtens skägg, så får du se vem det egentligen är."

--------------------

God natt goa staden. Vi ses imorrn!

Så kan det gå, om man ger datorn tillåtelse att själv skriva ett bloggvirke.

Gullgumman & jag önskar er alla underbara läsare;  Den goaste julen någonsin!
Med andra ord:

Ha det goast!
/Lena & Berra

Bussrundpingis-vals på Teneriffa!... eller fotosafari i utsiktsparadiset!

Då har man gjort den, mer eller mindre obligatoriska och efterlängtade rundpingis-valsen. Buss runt ön. Ja, alltså, ingen hund som bussats på en, så att man var tvungen att springa runt hela ön. Det skulle den här gubben definitivt inte orka. Man hade nog blivit hundmat istället. Vilket öde!

Ja men, nej men... Ni som är/har varit/ här i Los Cristianos eller Las Americas, här säkert sett någon av alla dessa färgglada papperslappar, som ligger är o var gömda under stenar, på murar, flyger med vinden och så vidare. 12 € för en guidad tur.

Sagt o gjort. Tre goa vänner+ gullgumman med i bussen. Så 1½ timme senare var Ullaredsfilialen avklarad. Till salu var alla ullgrejsar o grunkor, som någonsin någon kunde tänka sig. Nåväl, macka o vin ingick i priset. Man fick dricka hur mycket vin man ville. Fast, det skulle nog inte vara mycket till upplevelse av rundturen, om man hade slängt i sig ett par flarror. Minnet hos den här gubben är dåligt nog, ändå.

Så, det var det. Iväg med vår lilla buss. Ett tjugotal svenskar, finnar o danskar, nyfikna på vad Teneriffa har att erbjuda. Vi  valsades vidare genom sagolika vyer, till ett mathak uppe i bergen. Smaker av Teneriffa. Dyrt, men tydligen genuint. Definitivt vackert beläget! Ännu ett säljförsök överlevdes. Den här gången inhemska, men tydligen inte så hemska Aloe Vera-produkter.

Mirador de Garachico

Nästa anhalt i tretakten, var något av den vackraste utsiktsplats, jag någonsin sett. Utsikten från ett par-tre-fem hundra meter ovanför en by, utöver havet var hisnande, som ett ljuvligt slag på käften av häpnad. Totalt fan-ta-mig-tastiskt! Mirador de Garachico

In i bussrullet igen, så fick vi uppleva storstaden Puerto de la Cruz. Det är väl ingen världsmetropol, men härlig o vacker i sin havsskrud. En bira med havsutsikt, gör ju ingen fluga förnär.

Tre goa vänner i Puerto

Så, då ska det summeras också. Ja, man gör ju så. När man plitat ner en massa tangenttrams, så vill man ju bara fortsätta att ha roligt med alla bokstäver. Då skyller man på att en sammanfattning måste göras. Förmodligen är den totalt lika onödig, som en nypinkad gubbe. Gubbe, absolut! Ingen bakom detta tangentbord kommer någonsin att påstå att kvinnor kan vara onödiga. 

Mer Puerto...

Men, i alla fall. Så vill jag hävda att det var en fantastisk tur, runt en fantastisk ö, Åker man själv med bil/buss/MC/cykel/fyrhjuling/trampbil, så har man ingen guide, som kan berätta om hur ursprungsbefolkningen besegrades av spanjorerna eller hur gammalt drakblodsträdet kanske kan vara. Kanske onödigt vetande i denna digitaliserad värld. Men! Sånt är ju förbenat roligt, tycker åtminstone denne gubbe.

Paketeringen av bussturandet; att utsätta sig för försäljningsförsök, som delbetalning. Tja ...säljförsök . . Det finns det ju i massor, runt omkring en, ändå. Reklam, gatusäljare, affärer, skyltar .. för att inte tala om Internet. Man är som sextiofemårig människa i dagens samhälle, van vid folk som vill kränga på en grejsemojs. Så, det står man ju ut med. Vill man köpa, så gör man. Annars, inte.

Den här utsikten köper jag!

Så, för förekomma frågan om jag kan rekommendera detta eller inte... Tja... Visst! Dra på shortsen o dra iväg, bara. En underbar busstur! Köp du inget, som du inte har råd med, så kommer inte heller kronofogden o knackar på ditt lönekonto.

Ha det goast!
/Berra

Det hänger på håret!...eller om fenomenet med skägget i brevlådan.

Det har ni kanske också märkt... fenomenet med att håret, skägget och naglarna växer lite mer, här på Teneriffa. Eller är det bara den här gubben, som är tappad bakom en nagelklippare. En riktig nagelbitare, är vad det är!

Nåväl, jag behöver inte nagelfara. Det finns absolut ingen anledning att klaga på livet, här i Los Cristianos. Det är bara att ta fram rakhyveln, nagelsaxen, för att använda dem lite oftare än vanligt. Inte ens jultomten skulle kunna fastna med skägget i vår brevlådan, eftersom den är en trappa ner.

Om man nu ändå måste kverulera... Vi svenskar har ju en liten benägenhet till sånt. Det enda lilla besväret med detta, är att klippa tånaglarna. De uslingarna är ju så långt ner! En gammal gubbe, med reumatiskt ryggskrälle, har ju inte så lätt att komma åt de nedre regionerna. 

Är orsaken att det är för mycket vatten i Atlanten?

Visst, det är sju resor bättre för min stela gamla kropp, att vara här i värmen. Därmed slippa bli ännu stelare av köld o vinter. Förresten, usch vilka fula ord; "Köld", "vinter" och "ishalka" måste vara några av de fulaste orden i hela Svenska Akademins ordlista.  

Här på vackra Teneriffa, är man glad att man slipper både och: alltså vinterns elände och Svenska Akademins. Men, å tredje sidan, så kommer aldrig denne ordbajsande bloggare ens komma i närheten av ovan nämnda sällskap. 

Är det fiskarnas fel?

Man kan naturligtvis spekulera i orsakerna till ökad skägg/hår och nagelväxt. Men, jag tror inte man blir klokare av det. Fast, det är kan vara roligt att försöka.

Då börjar jag med att vara vetenskaplig. Troligen första gången i denna bloggs historia. Den eminenta blaskan Illustrerad Vetenskap, skyller de på vitaminer och sånt trams.

Vitamineras fel?

Vetenskap är ju bara vetenskap. det är tråkigt, trist, träigt och tyvärr sant, alltför ofta. Själv tror jag; att det inte längre hänger på håret.

Så här, alltså; Här på ön finns knappast några tider att passa. Det är billigt att leva här och stressen ligger på en behagligt låg nivå, även i dessa juletider. 

Beror det på för många affärer?

Inte hänger det på håret, om man ska komma i tid till bussen, få tid att gå på skithuset på rasten, få klart allt som ska göras på kontoret, hinna köpa alla julklappar, rimma skinkan eller ens om man ska ha tid att gå o lägga sig innan man somnar.

Med andra ord, får håret hänga fritt, när inget hänger på håret. Det gäller gullgumman, alltså. Själv är man ju hårfri sedan länge. Det som hänger på mig, ska vi inte tala om i denna blogg.

Hoppas ni alla hänger med i bloggsvängarna länge till! ...och framförallt i livet, det underbara!

Ha det goast!
/Berra

Hur kan man tjäna pengar, när man sover? Av gästbloggare Anneli Hagström.

Det var en helt vanlig dag i april 2017. Plötsligt såg jag ett intressant inlägg på Facebook. Det var några väl valda ord, som min vän Marica hade delat. Det kändes väldigt bra samt lockade mig att ta kontakt.

Marica, Steve och Anneli. Framgångsrika, tack vare FutureNet.

Jag hade sett det inlägget förr. Hon beskrev då att hon fick betalt medan hon sov!!! Hur är detta ens möjligt, tänkte jag? Ja det lät nästan för bra för att vara sant?!

Jag blev måttligt road mellan varven,och lite arg och frustrerad, när jag inte riktigt förstod hur allting funkade. För jag kände på mig, att jag verkligen ville lära mig hur man tjänar pengar när man sover. Jag är envis. Tur är väl det? Det lönade sig verkligen! 

Marica hade lärt sig precis allting om Futurenet alldeles själv. Hon hade lärt sig själv först, för att sedan lära ut till alla i hennes eget team. En av de lyckliga var jag! Så himla tacksam!!!

Inte hade jag en susning om att detta erbjudande skulle vända mitt liv helt upp och ner, efter bara 1,5 år!!

Jag halkade in på ett bananskal!

Sagt och gjort: Jag köpte upp mig på såna där annonspaket (= adpacks). Jag började med två stycken. Men, sen insåg jag att det var löjligt lite. Jag ville se ett definitivt mycket snabbare resultat på ökningen av mina pengar. Så jag investerade i fler adpacks. 

Några till här & några där. Efter ca. 8 månader hade jag uppnått ca 300. Max är 1000, så jag hade en hel del kvar till målet! Adpacken kostade 50 $ st. Redan då, hade jag samlat in till en hyfsad hög med slantar.

Självklart, gick jag med i även andra delar av FutureNet. Friends Tree (Matrix) och Futuro coin.

Under resans gång hade jag också lyckats med att introducera denna möjlighet för mina vänner och bekanta. Vilket resulterade i mitt egna fina team! Wooow vilken möjlighet!

Detta trodde jag aldrig!!
Ja. jag hade ju faktiskt sagt, i ett mycket tidigt skede till min sponsor: Att nej, nej... Bygga team var absolut inte min grej!! Så fel man kan ha!

Det visade sig att det var precis det motsatta! Det jag trodde skulle vara svårt, var i själva verket väldans lätt. Och samtidigt enormt givande och roligt! 

Jag skrev på Facebook och pratade med mina vänner och bekanta. Vilket gav blandade reaktioner förstås. Mest positivt. Men, jag stötte även på skeptiska människor, rädda för ”det okända”.

Jag bokade in ett par informationsmöten med mina kompisar i Karlstad. Det var otroligt trevligt och givande! Försökte förklara hur FutureNet fungerade. 

Det var oftast genom möten mellan fyra ögon, som jag presenterade vår business!

Jag tog mig tid, att hjälpa en del personer med deras datorer. + att visa hur Facebook-grupper funkar och så klart FutureNet! 

Det är tufft att tjäna pengar!...not!

Medan vissa jag har rekryterat är helt självgående, så är andra lite mer frågande. Det är roligt att hjälpa människor att må bra, eftersom jag märkt att deras livsglädje spirar mer än någonsin. 

Med tanke på att en bra ekonomisk situation påverkar ditt liv i så stora drag, att det ger ordentligt positiva ”ringar på vattnet”!

Anneli "Smartpinglan" på andra plats i världen!!!

FutureNet hade ett event i Macau, i Kina i november 2017. Vi beslutade oss för att vi ville vara med live på plats.  Det var verkligen en helt fantastisk upplevelse! En lång flygtur, men så mycket att ta med sig i minnet! 

Anneli i Macau

På detta enorma event firades att FutureNets egna kryptovaluta Futuro Coin hade släppts ut på marknaden.

Från Macau-eventet

Så småningom hade jag märkt, att min nya inkomst räckte gott och väl för att kunna avsluta mitt så kallade ”vanliga arbete”.Så jag tog till slut mod till mig och sa upp min tjänst som personlig assistent i kommunen.

Jag kan nu leva ett helt fantastiskt liv. Jag kan göra ljuvliga resor, träffa barn o barnbarn, när jag vill. Underbart!

Det är med stor glädje och tacksamhet, som jag nu även hjälper mitt team att bygga upp sina egna team. I skrivande stund består mitt team av 67 direkt inskrivna av mig, och totala antalet är 373 personer!!

Idag står vi också inför att FutureNet ska uppgradera alla sina webbsidor snart (Jan-19).

Det kommer bli ett mycket spännande år här framöver!

Jag älskar verkligen min online business!

Kontakta Berra-gubben, så får du veta lite mer!

Ha det underbart!
/Anneli
-----------------

Stort tack Anneli! Det är ett rent nöje, att med god förtjänst vara med i ditt team! Kontakta mig gärna om du har frågor om FutureNet!

berrarz@yahoo.seberrarz@yahoo.se

Mer om FutureNet         

Ännu mer om FutureNet

Ha det goast!
/Berra

En stilla Tenerifiansk julstress eller är julen är bortdömd för offside?

Nu är det snart jul igen. Julen står för dörren. Ja, just det julen står *för* dörren och hindrar gubben från att komma ut o njuta av den härliga staden, Los Cristianos. Eller inte...  

Redan i oktober började affärerna att julskylta med tomtar, ljus o stjärnor. Så även här på Teneriffa. Inte konstigt om man blir less på alltihop, när det väl är dags för Kalle Anka och självaste dopparedagen.

Ingen julstress här, inte..?

Nej, vi tar det från början. Jag har inte kristet ursprung. När jag var liten, var julen bara en underlig företeelse. Mycket underlig!

Det var ju på den tiden, då datorspel och x-boxar med mera, var ännu inte uppfunna. TVn hade bara en kanal. Vi barn, var ute o lekte, (nästan) oavsett väder.

Julafton, en vanlig dag, för mig? Jo, ledigt från skolan. Jullov fanns ju redan på 60-talet. Det var en av de tråkigaste dagarna på året. Ingen fanns ute o leka med. TVn visade bara tråkiga program om dans kring ett träd, med en massa färgade kulor i grenarna. 

Årets julklapp?

Eftersom jag inte är uppvuxen med julfirande, så ser jag det lite som från ovan, utifrån. Det finns inget som binder mig till denna kanske djupaste av alla svenska traditioner. 

En dag, då i vuxen ålder, märktes det speciellt. Jag körde färdtjänstbuss. Jag hade nyss hade släppt av en kund mitt i stan, Stockholm, alltså. Det gick o sprang så mycket folk, i så snabbt tempo, att man blev småstressad bara av att se på.

En gumma halkade o ramlade... men ingen kom till undsättning. De bara klev över henne, och stressade vidare till sina julkappsinköp i sista stund. Det var den 23 december år 1989, ungefär. 

Stressa av med en Barraquito...?

Så här från jul-offside, kan undra om folk i allmänhet blir tokiga i december månad, eller bara får lite julfnatt i största allmänhet. 

En kompis till mej, som arbetade på "hispan" (=dårhuset, ja, ni minns säkert filmen "Gökboet"). Han berättade att de har som allra mest att göra strax före jul. Om folk är lite mentalt känsliga övrigt om året, så blir de överkänsliga i december. Diagnoserna blir ännu mer diagnosiga.

Nej, Berra! Den är för stor att skicka hem som julklapp!

Nåväl, lite tossig måste man väl vara? Annars så är man väl inte riktigt klok!? (Ett bevingat ord?!) Men, sa kompisen med det tunga jobbet på "hispan"; När klockan slagit 15:00 på Dårhuset, då är det som om friden slagit alla patienter på käften med en rak sömnig högerkrok. Det blir så lugnt på psykhusets värsta avdelning, att man kan höra en spruta falla.

Men, är det inte lite på det viset, för oss många av oss? Före julen ska det julklappas, julstorstädas, hinnas färdigt på jobbet, julpyntas och julskinkas mm.... Tiden börjar plötsligt att bara försvinna. Man sover för lite och jobbar för mycket.

...och så kan man undra över orsaken till denna så omhuldade helg. Jesus födelsedag? Kolla Wikipedia, så får du se om det stämmer...!? Det verkar som han är född ett par år före sig själv.

Men vad har det för betydelse egentligen? De flesta svenskar tror ju varken på Jesus, Gud, Allah, Buddha, Oden, Satan eller Mammon. Varför "firar" man jul, då? En del säger tradition, en del andra säger barnen och andra säger ingenting alls; De bara firar jul, helt enkelt. Jag tror mer på den här versionen, som en (o-)klok affärsman i leksaksbranschen en gång yttrade:

"Vem bryr sig om Jesus? Julen är biiiiiig business!"

Jo, sen kan man ju undra vad Jesus skulle säga om julborden...?! Jo, vända andra kinden till, så att en liten sup till, får plats mellan köttbullar, gröt och skinka. Överdådiga mängder av mat, sprit, vin... tillräckligt för att mätta och fylla alla gäster ca. 7,5 gånger om. 

Nej, det är inte ryska posten!

Att träffa släkten, visst! Det gör man tyvärr inte alltför ofta. Det är nog det roligaste med julen hemma i Sverige. Den biten, saknar man en aning. Absolut. Hoppas vi ses en annan dag!

Den enda jultraditionen som hänger med den här gamle gubben till Teneriffa, är Sagan om Karl-Bertil Johnssons julafton. Må du vila i frid, fantastiske Tage Danielsson!

Ha det goast!
/Berra