Flygande konservburken levererade oss till regnblandad snö och lycka?!

Då satt man där igen, i en av Ryan airs flygande konservburkar. Lagom med plats för armar, ben o röv var bara att glömma. Man fick istället vara nöjd med att man har vacker utsikt genom den minimala fönstret. + att flygningen faktiskt, hör o häpna; avgick utan försening!!!

Gullgumman väskvaktar, medans gubben plåtar.

Som alltid, några kilos övervikt i väskorna. Att vi aldrig lär oss att packa vettigt!

Den här gång lät personalen på flygplatsen detta bero. Troligen beroende på att det var grymt långa köer till incheckningsdiskarna. Vi var liksom inte ensamma om att vilja ta oss norrut, med bevingade fordons hjälp.

Jaha, tänker du nu, kära läsare, att gubben tänker göra en lång och tråkig sammanfattning av resan. Jovisst. Summering och tillbakablickar kommer i senare bloggvirken. Men, tråkigt blir det förhoppningsvis aldrig, på denna blogg.

Men, nu får du istället chansen att medglädja dig med  gullgumman och gubben; att läsa om att vi uppnått våra drömmars mål. Vi har här med smitit klart för denna vinter. Vi fixade det! Vi är i hamn nu!

Flygande konservburken levererade!

Nåväl. Detta halvår på Teneriffa, är nu över. Nu är vi hemma i Sverige igen. Nu väntar jobb, aprilväder och inomhusboule. Redan imorgon, måndag, klär jag mig i arbetsuniformen, för att åter inta min plats bakom en ratt. Roligt, tråkigt och arbetsamt. Allt på en gång, säger känslorna.

På tal om känslor... så idag, dominerar känslan av att vara otroligt nöjd med att uppnått målet. Sex månader i Los Cristianos, har varit så förunderligt underbart, att tangenterna inte hänger med i glädjetårarnas framfart.

I vanliga fall är detta en parkeringsplats. Men, nu var det karneval!

En hejdundrande karneval, fick nöjet av avrunda vår vistelse på sydliga breddgrader. Eftersom vi bodde i huset bredvid festligheternas centrum, så fick vi uppleva dånande musik, trumvirvlar och fyrverkeriknallar på nära håll. Ljudligheterna bara fortsatte, oavsett om man ville sussa eller ej.

Nåväl, våran lägenhet vätte mot andra hållet. En skola och några hus, som på något konstigt sett reflekterade ljudet från karnevalsmusiken rakt in mot vår balkong. Det är väl sådana smällar man får ta, i den branschen. Karnevaler är inte att leka med. Eller...?

Ljudligheterna avlöste varandra...

Men, inte var det något synd om oss, inte. Vi har har ett fan-ta-mig-tastiskt halvår, med massvis av goa upplevelser. Ett ledigt liv, som uppbars av leende aktiviteter och avslappnade möjligheter. Ni, kära läsare på hemmaplan i Sverige, som kanske varit avundsjuka på gullgumman och mig, har alldeles och helt rätt att vara så.

Just då, när man såg Atlantens vatten under flygplanets vingar, så redan saknade man ÖN. Men, om sex månader är vi tillbaka igen, för att åternjuta av den kanariska solen.

Oroa er inte. Vi kommer tillbaka!

Det bästa med att åka hem till Sverige, är knappast att slängas in i återlängtans fällor. Istället kan vi se fram emot att åter krama om våra ljuvliga barn, barnbarn och härliga vänner. Det är med sedvanlig framåtsyn, som denne gubbe åkte hem till några enstaka plusgrader o regnblandad snö. Det är det stora återleendet, som väntar.

Att vända sig om i tiden, njuta av minnena och drömma sig tillbaka till ÖN, finns det säkert inget utrymme för, om jag känner mig själv rätt. Men, visst kommer man att försöka... 

Eftersom denna resa, detta halvår på Teneriffa, ÄR det allra bästa vi någonsin gjort.

Lycka; det är väl att uppnå sina mål?

Ha det goast!
/Berra

(O)väder i Paradiset eller storyn om den torra drömmens våta baksida...

Då kom det.... Det stora och intensiva regnet, som den Los Cristianska naturen längtat efter, men som turisterna bävat för. Att det står som spön i backen, är knappast en överdrift. Snarare är spöna långa, stora och väldigt blöta.

Blött en dag, ett ögonblick i sänder....

Strukturen i gator o torg, som vi svenskar är vana vid... typ dagvattenbrunnar o gator som lutar på rätt håll för att regnvattnet ska rinna rätt...o sånt. Det finns knappt i detta stad. Det innebär att gatorna trottoarerna är dyngsura, liksom alla skor som går eller står på dem.

Visst finns både paraplyer och regnjackor även här. Längst in garderoberna, eller så... De går förstås att plocka fram, de enstaka dagar om året, som södra Teneriffa drabbas av skyfall. Det är inte ofta. Verkligen är detta ett sällsynt fenomen. Nästan lika sällsynt som en regnfri sommar i Sverige.

Hellre karneval en solig dag

Vad gör man då, i paradiset, när det regnar. Att släpa sig ut i karnevalens vimmel, känns inte särskilt lockande. Tro´t om du vill!

Jo, man stannar ju helst inne. Erfarenheten säger denna gubbe, som så många andra, att det kommer soliga dagar snart. Kanske redan imorgon...?!

Väderprognoserna stretar som grenarna på palmen. Ingen och alla har som vanligt olika prognoser. Man har bara en liten aning om vilka vädersajter som är de mest pålitliga. Men, även detta är varierande. Så det är bara att skicka upp en bön till väderguden@heaven.up och hålla tummarna för vackert väder igen.

Vad gör man då, när helt plötsligt vädret ställer till det i solnjutatplaneringen. Ja, visst kan man gå på gymmet. Nu har man snarare en ursäkt att gå dit, snarare än en bortförklaring till att inte gymma. Som du ser på bilden, så kommer inte ursäkter att bränna kalorier. Ursäkter kommer inte ens att ge en gott samvete, eller några som helst muskler.

Det blir knappast något boulespel/träning denna dag. Kloten skulle bara rosta bort i detta oväder. Att lira i regn, får nog vänta tills kloten landat i Sverige. Helt o hållet regnfria DM/SM/seriespel är oftast bara en torr dröm. När man lirar i Sverige, finns alltid regnkläder med i packningen eller på en stackars klotkastarens kropp.

Hemma i Sverige, kan man förstås sätta sig framför burken o glo på någon TV-serie. Så även här. Det är något jag funderar på, att plocka fram datorn och koppla in den till TVn, för att sega till sig i TV-soffan.

Egentligen känns det mest som man vill gå tillbaka till bingen igen o bara varm-mysa under täcket. Inte heller otänkbart en sådan dag, då solen vill lysa någon annanstans.

Nåväl, det finns egentligen ingen anledning att klaga. Vädret här på Teneriffa, är oftast soligt o varmt. Om jag minns rätt (vilket ju händer ett par gånger/år) är den andra dagen på ett halvår, som domineras att av det där blöta eländet från himlen. Så jag slutar härmed att gnälla.

Tacksamt, dock, att detta (o)väder fick den här gubben att åter sätta sig vid datorn, för att skriva mitt åttioåttonde bloggvirke. Hoppas att du, kära läsare, tyckte om att läsa det.

Ha det goast!
/Berra

Karneval i stan, fullt ös med baktankar eller grisig rullfylla. Vad säger Darth Wader om det?

Att magen blir tjockare, är fullt naturligt när man växer sig gammal. Att håret slutar växa på huvudet, för att istället sticka ut genom näsan och öronen, är också tecken på att ålderdomen så smått börjar närma sig. Färgen på det lilla hår man ännu inte hyvlat bort, börjar alltmer lysa i diverse gråa nyanser. 

Nej, nej... Inga baktankar nu, grabben! Man får INTE klättra backstage!

Grått på spanska, heter ju "gris". Vilket jag tolkar: att det är svinbra att bli gammal. Inte ens här på underbara Teneriffa, blir man yngre. Man får vara glad, att man blir äldre.

Sextiofem, är väl ingen ålder på en flodhäst? Jo, det är ju vid denna ålder, som många - ännu inte utslitna - slutar att jobba och börjar att njuta av livet på heltid. Det är just det, som den här gubben gjort i snart ett halvt år. 

Ondskans makter...kan de hindra gubben att flyga hem?

Men, om drygt en vecka, så ställer man sina brunbrända fötter återigen på svensk asfalt. Det blir att glömma sandaler och kortbyxor, för några månader, och dra på sig arbetskläder och arbetsdojjor. Förhoppningsvis slipper man långkallingar. Som ni, kära läsare,  säkerligen vet, är aprilvädret i Sverige lika opålitligt som en småtjuv på RUT-uppdrag.

Inte lika roliga bilar på mitt jobb, tyvärr.

Ett litet återbesök på jobbet, som deltidsarbetande pensionär, kommer med största sannolikhet göra, att gullgumman och jag åter fixar att heltidsnjuta oss igenom nästa vinter också. 

Papas Asadas! Passar perfekt till en rostig gammal gubbe!

Men!...och det är ett stort MEN. Det finns en hel vecka kvar att genomnjuta! Visserligen måste vi städa av lägenheten, plocka, betala räkningar och packa. Men, fokuset, det stora FOKUSET, ligger på att mysa vidare tills klockan är slagen för hemfärden. 

Det finns både träffar med goa vänner, boule och långpromenad inplanerad. Så det ska bli härligt!...igen! 

Snart... Fullt ös!

Så är det ju karneval här i stan. Los Cristianos lär väl blomma ut i sin vackraste, och ljudligaste skrud, denna vecka. Redan nu är granngatan fullsmockad med dessa vagnar, vars personal kommer att servera allt som överhuvudtaget går att äta o dricka. "Autobar" kallar man en sådan rullande drink/köksbil.

Ratt o Slatt. Körbar. Flyttbar. Dramaten Senior. Rena hjulbordet, redan i mars!? 

"Foodtruck" är väl den lagom svenska motsvariga ordet. Men, vad en rullande mojito/öl/vin/rom-säljare kallas på svenska... Ja, kanske; Rullfylla? Klackarna-i-taket-vagn? Hembränt-och-bortkört? 

Full rulle i spritköket! I Sverige skulle de åtalas för hälleri.

En sak är säker dock: Los Cristianos lär gunga ordentligt den närmaste veckan. 

Skål o välkommen till Karnevalen!

Nästa lördag sitter vi i en av Ryan airs flygande konservburkar och trängs. En o annan film och en massa röksug + öronvärk i landningen... Ja, den resan blir väl som alla andra flygresor. 

Högtflygande planer!?

Med, den stora skillnaden, att gullgumman och jag har en massa dundergoa njutminnen i bagaget. Hoppas vi klarar oss från övervikt, vid incheckningen. 

Ha det goast!
/Berra

Delfinerna ler åt värmeknarkandet, och livets legobitar fattar vinken.

Det är sådana här dagar, man lever för, som funkar liksom som livets egna legobitar. Då menar jag inte de legobitar som skramlar sig ner i dammsugarpåsarna hos barnfamiljer, Nej, det är liksom bildligt...livets lekande byggstenar. De stora fina njutbara tillfällen, som lekande lätt, gör livet värt att leva. Ja, lite krångligt beskrivet, men du fattar vinken, om du tar en till mellan raderna.  

Fantastiskt väder! En, sisådär 25 grader, sol från en molnfri himmel och svaga vindar. En sådan dag, då boulekloten fick vila och badbrallorna jobba...hårt! Nåväl, runt rumpan på en vintersmitande gubbe, kan väl inte livet vara så hårt, ens för en mönstrad och välanvänd badbralla?

Det fanns bara ett enda beslut, att göra, denna vackra dag. Att dra ner till en strandbar för intagande av tillräckligt med näring, så att man orkade med den tunga syssla, som denne solnjutande gubbe och hans gullgumma skulle göra. + en god pilsner, förstås.

Gullgumman o en bira på en njuteservering. Livet leker!

Sedan... ut i strandens sand, slängande sig på solstolens insvettade tyg och njuta, bara njuta av solen goaste strålar.

Att göra exakt ingenting. Tänka ingenting. Prata nästan ingenting. Titta på insidan ögonlocken och bara känna solen stråla över kroppen. Plums i Atlanten, lite då o då. Tillbaka till svettandet i solstolen.

Ryggsmärtor, knäknasigheter, axeltrubbel & annat gubbatrams, liksom bara försvinner ut i solens sken. Värmen, den goa värmen, är ett läkemedel som slår alla andra med 100 hästlängder.

Synd bara att man inte kan stoppa ner den goa värmen i en urdrucken ölburk, tejpa igen den och ta hem den till Sverige. Man skulle nog fastna i tullen, då. + bli arresterad för värmesnatteri. Få sitta i ett kallt spansk fängelse och ruttna bort. Vilket öde!

Värmeknarkarens paradis!

Nåväl, den här snälle gamle värmeknarkaren, är alltför laglig för att utföra av något brott överhuvudtaget. Möjligen kan ha få något enstaka utbrott, exempelvis av glädjeskutt efter vunnen bouletävling. Det hände efter senaste SM-finalen. Tjoho!

Om tre veckor, sitter en stycken solbränd gubbe och hans nästan lika solbrända gullgumma i TV-fåtöljerna i vardagsrummet i Stockholm. Förmodligen med duntofflorna på och en tre-fyra filtar om kroppen. Men, den tiden - den sorgen...och glädjen. 

Jag skulle inte ens kunna mutas, till att säga att jag längtar hem till gamla Svedala. Knappast ger det nyckfulla nordiska aprilvädret, en uppmuntran till längtan. Men, det är ju alla goa människor, där hemma. Släkt o barn o vänner. Där finns den stora orsaken, till att man åker norrut igen. 

Även delfinerna ler...

Nu när det bara är tre veckor kvar, har vi bestämt oss för att leka vanliga "veckoturister". Vi ska ta mig ända in i jordnötssmöret, njuta av varenda kvarvarande dag i ljuvliga Los Cristianos på underbara ÖN Teneriffa.

Ha det goast!
/Berra

Karnevalsboule! Kan det bli roligare!?

Ibland är det roligt och ibland är det ännu roligare. Den här gången var det så roligt, att den här tangentplågargubben låter texten ge vika för bilderna.

Bouleklubben Los Hermanos hade bjudit in våra skandinaviska tjejer till sin karnevalstävling för damer. Vassegoa o njut!

Ett sextiotal damer från minst åtta nationer, hade letat fram maskeradkostymerna ur garderoberna, och gett sig av till boulebanorna i Los Cristianos, här på Teneriffa. Det är enbart fantasin som sätter gränserna.

Jo, de ska spela boule, inte gå på bal... 

Men, först en liten jamare,

Barman Brian serverade alla, även oss gubbar. 

Undra om den här gubben, tyckte att det fanns för få skyttar bland damerna?

Leopardinnan vann bästa klädpriset

Chapp o klack och... handskar?!

En fjäril, som flugit ända från Norge!

Mingel o glatt hos skanditjejerna.

En skånsk sailorlady! Fartyget lastat med lite vin och massvis av gott humör.

Tror det är England som leder, strax före Romariket och nunnan...

Lugn bara... den här piraten är snäll!

...o vissa bara svansar med...

Redan de gamla romarna spelade väl boule?!

'

Gissa hennes favoritfärg!?

Från västkusten har tävlingens tvåa importerats. Imponerade!

Så sant som det var sagt: Det är aldrig för sent!

Att vara gubbe och åskådare till detta lustiga evenemang, var riktigt roligt. Kanske inte lika roligt som att vara tjej o få lira boule, utklädd till hulahulabrud, katt, mus, eller tjurfäktare. Men, roligt roligt roligt. Ett evenemang som inte kostade en spänn, inte ens en €. Jo, om man ville köpa dricka i baren, förstås. Allting 1 €, som alltid på boulebanan. Tilltugg delades ut, till både klotkastarna och oss åskådare.
Alla deltagare, fick dessutom en flarra skumpa, som tack för att de hade roligt. 

Ha det goast!
/Berra

Dagen då datorn hickade in på en gammal vält och fastnade på Stressingeleden!

Då satt man som vanligt, vid datorn hemma i köket i Los Cristianos, här på Teneriffa. Plötsligt skakade och pep burken, som om den fått hicka. Den hade tillfälligt halkat in på en gammal fiktiv trafikrapport från Rockholm.

"Detta är trafikrapporten från Stadio Rockholm som ni har rattat in.

Vi börjar med att rapportera om att HallVallavägen nu är avstängd i höjd med Rockholms Stadion, p.g.a. att en taxi glömt dra åt sin handbroms, med det resultatet att den rullade in i en framförvarande bil, som på grund av den svåra halkan rullade in i en framförvarande bil, som rullade in i en framförvarande bil, som rullade in i en framförvarande bil, som rullade in i en framförvarande bil, som i sin tur rullade på en lyktstolpe, som i sin tur blev så skör att en hund kunde pinka omkull den.

Lyktstolpen fälldes sej så olyckligt att den kvaddade en LidingöMellita med innehåll. Den stackars sköna dam som råkade ha sin kola som innehåll i denna före detta hatt, yrar nu vilt omkring på HallVallavägen sökande efter sin, sedan länge, avlidne make.

De höga gälla ropen: Eugen!! Glöm inte att raka dej och ta rena kalsonger och inte den skjortan! Jag har ju strukit dej en ny! Och låt nu bli att klappa din sekreterare på rumpan idag...o.s.v., blev helt enkelt för mycket för trafikanterna på Ostermalms gator. 

De blev tvungna att be polisen att stänga av HallVallavägen, under den korta tid som det kommer att ta för polisen och Östra Gökboets personal att ta hand om den stackars förvirrade damen och för den långa tid det kommer att ta för hennes rop att eka ut.
Räkna med trafikkaos på alla vägar i närheten av Stadion de närmaste timmarna. Inte minst på Gnidingövägen.



Det är inte ofta man har den stora äran att ge er en glad nyhet, men den här gången kan redaktionen berätta att StressingeLeden åter är farbar.

Den vält som välte från trafikarbetet på Kranebergsbron har nu transporterats bort. Den vältförare som körde den välta välten ber alla stockholmstrafikanter om ursäkt, för att han lyckades med att missa bron och istället lyckades med att välta sin vält ned på StressingeLeden i rusningstrafik. 
Föraren ber speciellt mycket om ursäkt till den bilist som fick sin nya SAAlvo DeLuxeWagen förstörd p.g.a. att välten välte ut hans matsäck i baksäket på denna bil. Vältföraren visar även stor förståelse över att ingen bil kan överleva etthundratretton liter starköl i baksätet.

Bärgaren, Hans-Bertil Släp&Dragsson från SkrotaGamlaBilen&KöpNy-bärgningsfirman, hälsar nu att alla ölen är uppdruckna och att inga hinder nu finns för trafiken.
Räkna dock med att köerna av pilsnersugna bilförare aldrig kommer att ta slut.



Och så var det luftföroreningsrapporten. Det ser illa ut för er rockholmare. Trots att det långt kvar till valet, så har vissa politiker, redan börjat att skita ner luften över vår vackra stad med en massa lögner om valfrihet, folksjäl, nationalism och skattesänkningar.

Prognosen inför de närmaste månaderna ser illa ut. Dessa höggradigt giftiga luftföroreningar kommer hela tiden att öka fram till nästa val. Allergiker uppmanas att hålla sej inomhus och dessa politiker uppmanas härmed att hålla till vänster i korsningen.

Ett nyinkommet meddelande ger vid handen att den Gigantiska Golfbollen vid Skohanneshov har lossnat från sina fästen, och rullar nu så sakteliga söderut längs Nynysvägen.

Trafikanter på Nynysvägen uppmanas att hålla sej undan från det rullande klotet, som med nuvarande hastighet kommer att anlända till Nynyshamn om ca. fem timmar. Prosit! Lagom för att fortsätta med katamaranen över till Lottland, vars inställda avgång inte längre är inställd. Redan inlösta biljetter kan återfås mot en massa pengar. 

Det var allt från trafikmaroderingsredaktionen för denna gång. Vi återkommer med vår ordinarie rapport om två minuter, såvida inget oförutsett händer innan dess, förstås."

...och så halkade datorn tillbaka till det vanliga igen... och förhoppningsvis återkommer den i nästa bloggvirke, med sina sedvanliga outröttliga oförskämda skämt om livet på en pinne, på denna ljuvliga Ö.

Ha det goast!
/Berra

I huvudet på en gubbe, springer tankar om fullträffar... på varje njuteservering!

I huvudet på en gammal gubbe finns många tankar. I de flesta fallen, ganska tossiga tankar. Men, en o annan fullträff, har dock förekommit. Tankarna på att övervintra på ÖN, var definitivt en sådan. En riktigt fullträff, som en frispark upp i krysset eller en carreau en place (för att snacka i bouletermer). Det har varit och är, så förljuvligt rätt!

Inte bara tiden som springer...

Då har fem av sex månader gått med värsta raketfart. Inte ens en överdopad Ben Johnson skulle springa fortare, än tiden här på Teneriffa. 

Vintern, som jag och gullgumman flydde ifrån, börjar närma sig vår. På bilder och nyheter från gamla Svedala, har man sett att blommor knoppat sig och börjat blomma ut, åtminstone i södra Sverige. 

Hemlängtan?! Tusan heller!

Emellertid, betyder detta faktum inte att jag känner någon som helst hemlängtan. Vi kommer att njuta för fulla koppar, av allt vad Los Cristianos och övriga städer/delar av ÖN, fram till den dagen då vi måste packa ner boulekloten och åka hem till Stockholm igen. 

Ju närmare man kommer hemresan, ju mer kommer man väl att be till alla vädergudar och änglar, att vara skonsamma med kylan i det svenska aprilvädret. Men, just nu tänker man.... den tiden, den sorgen /alternativt och förhoppningsvis; den tiden, den glädjen. 

Sen, vad man kommer att göra i Sverige... ja, det får planeras lite senare. Nu har vi en hel lång (=kort) månad att med stor glädje, genomnjuta. 

Njuteservingar ingår i livet på en pinne

Så, då var detta avhandlat. Då kan vi gå vidare med hur... eller rättare sagt varför. Tja... Det kommer ju fler goa dagar. Vi gissar på att våra besökande vänner, kommer att bli lite färre i mars. Bara en gissning. De är naturligtvis lika välkomna denna månad. 

Att utforska ÖN, är fortfarande inte på långa vägar uppnått. Att mitt körkort är på dans i Europa, kan ju vara en bidragande faktor. Men, det går ju bussar till alla nästan ÖNs hörn o grynnor. 

Förhoppningsvis kommer vi också ha lite tid och ork över, att ägna åt några av de underbara människor, vi träffat här i denna härliga stad. 

Socialt sett är det en höjdare, tack vare dessa härliga människor, som finns här + naturligtvis våra goa vänner, som besökt/besöker oss.
Värmen, den goa, har gett oss brun hy och minskade sjukdomssmärtor och andra knasiga symptom.
Sist, men absolut inte minst, har allt roligt boulespelade gett oss framgångar och god träning inför sommarens tävlingar i Sverige. 

En vanlig bouledag

...och nu har vi en hel månad kvar. 30 långa dagar, fyra veckor + nån dag att njuta och se tiden springa förbi, som en löpare på strandpromenaden. 

Man kan knappast säga att vi bidar vår tid, eller står på väntelistan till livet. Gullgumman o jag är i allra högsta grad där, och lever livet för fullt.

...och kära läsare, jag hoppas att du också lever och njuter av livet, lika mycket som vi. Med, andra ord;

Ha det goast!
...önskar Berra & hans gullgumma Lena.