 |
| Berra, Björn o Sten; stolta på prispallen! |
Nu, så här dagen efter hemkomst; Fötterna har förvandlats till värkande blyklumpar, knäna känns som de vore tre nummer för stora, axeln som den behöver gängas om och huvudet liksom bara tungt längtar tillbaka till kudden. Man känner sig som en urvriden disktrasa, som bara längtar efter energigivande vatten.
Tio timmars sömn inatt, hjälpte föga. Man får nöja sig med att det hade varit ännu värre utan dessa John-blundande timmar, under täcket. Det finns i denna tangentpetande stund, en hel vecka av underdos av sömn och en överdos av frisk luft att återhämta sig från...och imorgon, måndag, väntar jobbratten på att återse den här sege gubben.
24 matcher, varav 19 vinster, blev summan av SM-kardemumman. En massa väntetid vissa dagar. Andra dagar knappt ens en hederlig pissepaus mellan matcherna.
Jag började som en åttondels skytt och avslutade som en 32-dels läggare. Lite kryptiskt förklarat kanske, men det kommer mera i ämnet nedan... om du orkar läsa mina kryptologiska tankar.
 |
| Gubben förklarar: Så här alltså..... |
Nåväl, man hinner sällan tjura länge efter förlusterna, förrän det är dags för nästa match... och framför allt nästa möte med någon go klotkastare. Efter några år i boulespelandet socialt finfina värld, så har man blivit bekant med en massa fina människor, från norr till söder i vårt sommarfagra land. Att mötas igen är jättetrevligt. Boule-SM-veckan innebär också en massa sköna återseenden och återkramar. Tack för att ni finns, alla hjärtligt goa klotkastare!
 |
| Gullgumman |
På tal om hjärtligt, så var förstås gullgumman också med, även detta år. Med goda framgångar, bl.a. åttondel i mixeddubbeln med gode vännen Kjell.
Vi delade på ett fint radhus med ett par vänner. Huset låg lite offside från bana & stan. Det betydde ju att man inte som åskådare fick njuta av centercourten sköna stämning, så ofta som man egentligen ville. Men, å andra sidan lugnt o skönt i vår kåk. Vilket knappast kan ses som en nackdel.
Vädret i Linköping, var precis så varierande som en svensk sommar kan vara. Det började och slutade med solsken. Däremellan; allt mellan ösregn, bistra nordanvindar och halvklar himmel. Allt från svinkallt till jätteskönt grisvarmt.
Detta innebar att man fick använda (nästan) alla sina medhavda kläder. Samt, att nu hemmavid, konfronteras med en jättehög med rejält svettig tvätt. Klubbtröjorna kan nästa stå för sig själva, och doftar knappast ikapp med rosorna.
 |
| Paradiset är väl en stoooor grusyta? |
Men, väl, större problem har man brottats med i livet. Med i bagaget, någonstans mellan smutsiga kallingar, vattenflaskor och bouleklot, ligger en bronsmedalj från trippeln och en kvartsfinalplakett för mixeddubbeln. Även om jag inte lyckades försvara min mästerskapstitel i singel, så är det jättefina framgångar. Detta tillsammans med en åttondel i mixedtrippel, gör mig stolt som en tupp över framgångarna i detta SM. Tusen tack till mina ljuvliga skickliga medspelare: Susanne, Anita, Leif, Björn, Harry och Sten!
 |
| Anita lägger in... igen! |
Lika många tack till alla klubbkamrater! Ja, vi är ju ett väl sammanhållet gäng med skickliga lirare i klubben, Boulesjevikerna, som ger taktiska råd och stöttar varandra i vått o torrt. Man har alltid någon att tjura av sig med efter förlust och får massa goa ryggdunkar en efter en god prestation. Ni är ljuvliga i denna ljuvliga klubb!
...och till sist, då, kommer den här gamle gubben att svara på frågan: Var det värt alla umbäranden och besvär, som Boule-SM innebär? Svaret är otvivelaktigt ett jättestort JAAAAA! Svenska mästerskapet i boule är något av det roligaste, finaste och härligaste som händer under året. En boulefest! Ett paradis för varje klotkastare!
 |
| Fullknökat på läktaren! |
Så, nu väntar träning, seriespel och kanske någon mer tävling, innan det åter är dags för att återresa till ÖN, Teneriffa. Men på nästa SM, kommer den stolta staden Jönköping, att åter igen få se den här gubben stå i ringen och satsa mot nya medaljer.
Hoppas att du också kommer med!
Ha det goast!
/Berra
