Högt flygande planer eller högtflygande planer?

Högt flygande planer eller högtflygande planer...

…det är den stora frågan. 

Äventyret började illa. Flyget var mer än två timmar försenat. Ölen på Arlanda kostade hutlösa 105 spänn. Och så värst av allt, Wifi på planet funkade inte, och när det väl uppkopplades, gick segt som en snigel i motvind. Vilken fruktansvärd sitt man hamnade i!

Nåväl, när jag ändå är på gällspiksparad, så är det ju väldans trångt i planet. Man sitter ju nästan i knät på varandra. 

- Så, tyst nu gnällgubben! Så attans gammal är du inte, säger plötsligt den där inre varma rösten.
- Ja, det är rätt. Från och med nu, kan det bara bli bättre. 

Precis så som man säger till säg själv när man börjar en match med grov miss. Det har ju hänt några lätträknade (Ha!) gånger. I boule kan ju förhoppningarna lätt grusas, tillsammans med kloten.

Egentligen borde jag ju jubla. Gigantiska resväskan klarade nästan den magiska gränsen på 20 kg. Ett drygt kilos övervikt, var det ingen av incheckningspersonalen som reagerade på. Tack o lov! Prisa alla väskgudar!
Istället fick vi ställa oss i långlång kö för egen-väsk-vägarbandet vägrade att ta emot detta lilla överkilo.

Planerna om att pensionärsleva i på Teneriffa har ju inte grusats för att ölen är för dyr, eller att Internettorsken här saknar uppkoppling. De planerna lever högt. Just nu ca. 3000 meter upp i luften.

Att gå i pension ska ta-mig-långsamt vara som en enda lång semester. Efter ett låååångt och tufft arbetsliv har man verkligen förtjänat det! ...och hör sen alla pensions-åldershöjare och pensions-ersättningssänkare. 40-45 års arbete under en livstid är mer än tillräckligt. Nu ska jag njuta av livet!...och därmed basta!

Ha det goast!
/Berra