Grusade förhoppningar eller storyn om den överblommade utbrändheten!

Nu har det snart gått två månader sedan flyget från Teneriffa, landade hem oss till Gamla Snödala igen. 

Men! Jag gillar ju regn, säger tulpanknoppen!

Lika säkert som regn på midsommar, har värken och stelheten, som min knasiga reumatiska sjukdom bjussar på i kyligt vädersällskap, så smått börjat att återvända till min gamla rygg, knän och en massa andra kroppsliga förbindelsehakar, typ axlar. tåleder och handleder. 

För en gammal boulespelare, som den här tangentbordsplågaren är, innebär detta en liten olägenhet. Armen, lever ibland sitt eget liv, och vägrar då att lyda sin chef. De signaler som huvudkontoret sänder ut, kommer inte alltid fram i helskinnat skick. Att exempelvis, när den här gubben beordrar armen att skjuta bort ett motståndarklot, så försvinner istället klotet vid sidan om. Vilket oftast innebär poängförlust. För att tala ren svenska: SKIT!

Grusade förhoppningar?!

Men, det är sådana smällar man får ta, i den här branschen, skulle man kunna säga. Eller att träning ger färdighet. Om man nånsin blir färdig med träningen, förstås. 

En dag, på träningsbanans grus går det så jäkla bra, att man känner sig som världsmästare. För att nästa dag, då flyger kloten kors o tvärs och överallt. Det är då man undrar om det verkligen var jag, som kastade dessa kassa kast...!?

Det är bara att hoppas att det blir en bra varm o solig dag, då jag ska försöka försvara mitt svenska mästerskap. Ja, det skulle inte skada med lite fler varma dagar innan dess, också. Annars får man med all rätt påstå att; Sommaren - det är då de kalla dagarna är längre och ljusare.

Dags att åter igen blomma ut... som boulespelare?!

Sommar, som är ett av de vackraste orden i svenska språket... Den kan också göra en helt förtvivlad, om den regnar bort. Om sommarens viktigaste utrustning är väl impregnerade regnkläder. Då har man enbart lust att flyta bort till Teneriffa igen. 

Den som säger att: "Det finns inga dåliga väder, enbart dåliga kläder.", har aldrig haft en reumatisk sjukdom. Jag vill med kraft påstå, att det finns både ock! Dock att kombinationen; dåliga kläder i dåligt väder, är rena mordvapnet, mot en sådan som den här gubben. 

Välkommen hem!

Hittills i år, har inte Sveriges rike bjudit på något som kan kallas för stabilt och varmt sommarväder. Men, hoppet finns, om en sommar liknade förra årets underbart ljuvliga rekordvärme. Jag kommer att, åter igen, må som en Teneriffaprins, om så blir fallet. 

Istället för värme, har detta vackra land bl.a. skänkt oss ett brända bilar på hemmagatan. Blott tio meter från min egen gamla kärra. Pust! I och för sig varmt o skönt under brasornas varande, tyckte väl pyromanen. Men, knappast någon god känsla för de stackars grannar, som fick se sina fordon utbrända till oigenkännlighet.

Skönt att man ännu inte är lika utbränd...!

+ ett EU-val, som gick som vanligt... Alltså att ingen vald ledamot, kämpar för att olagligförklara temperaturer under 20 grader. 

Ju kallare vädret är, ju mer längtar man tillbaka till ÖN. Vilket ju inte är så konstigt. Varje gång man ser en väderprognos på TVn, sneglar man ner bakom meteorologens rumpa, för att spana in det Kanariska vädret. Knappast förvånande att se att det förespås solsken o 24-25 grader, där. 

Är man själv också snart överblommad!?

Men, dock, tids nog så kommer den här frusne gubben och hans (nästan lika) frusna gullgumma att återvända till Los Cristianos, med ett stort leende på våra läppar. Alla planer går som smort. 

Varning för övertid!

Övertiden står som spön i backen, vilket gör att slantarna flyger in på kontot... Och tiden... ja, den flyger som vanligt. Inte konstigt att man blir äldre. 

Ha det goast!
/Berra 

När elefanten vill dansa, då får myrorna snällt maka på sig!...eller den sanna storyn om en datumstöld.

Går det att stjäla ett datum? en dag? eller två? en helg?
Jo, det verkar så. Tro´t om du vill. Så har det faktiskt gått till. 

För att göra en lång historia, ännu längre... så vill jag börja från början. Typ; ett  drygt halvår sedan, eller nåt. Då beslutade den bouleklubb, som jag lirar i, att lägga sin tävling den 31 augusti + 1 september. 

Beslutet förankrades i sedvanlig ordning med förbund, distrikt och i samarbete med andra tävlingsarrangerande klubbar. Allt enligt gällande lagar o regler. Det är på ett ungefär, sådär, samma datum som vi tidigare haft. 

Så långt, allt väl. Planering o förberedelser är igång. Det är en riktigt massa jobb att göra, inför, under och efter en bouletävling. Det är inte enbart att ställa ut ett par gubbar på en grusplan, ge dem klot och skrika "Kasta!". 

Men, det gör oss inget... vi är flitiga som myror i våran förening. Precis lika flitiga som så många andra frivilligt arbetande föreningsmänniskor. Underbara, härliga, fantastiska män och kvinnor i så många föreningar i så många sporter o i så många andra sammanhang, som finns i detta vinterkalla land. Vad vore Sverige utan dessa eldsjälar? Förmodligen inte ens ett ljus i decembermörkret, skulle synas, utan dessa ljuvliga själar. Inte en sammankomst, inte en fest, inte en match, inte en tävling eller träning i någon som helst idrott.

Alla dessa mängder av jättegoa föreningsmänniskor och deras jättegoa insatser, bör ju naturligtvis hyllas. Dessa fantastiska själar, som verkligen brinner för sina sporter/klubbar/organisationer borde hissas till skyarna, hurras för och bada i champagne, dagligen! ...ja, eller åtminstone Cava.  

Men, som ni alla säkert vet, är det inte så. Tyvärr finns det bovar också. Ja, riktigt skurkaktiga individer, som inte ser föreningsverksamheten med blida ögon. 

Föreningar är demokratiskt uppbyggda. medlemmarna väljer styrelse. Årsmötet bestämmer inriktning på verksamheten. 
Företag, där är det ägaren som bestämmer, och demokratin gör halt vid entrédörren. En person kan bestämma över tusentals anställda. Om chefen säger att du ska gräva upp golvet på kontoret, så är det bara att gå o hämta en spade...
Företag är gjorda för att tjäna pengar. Föreningar har verksamheten som huvudmål.
Detta känner du förstås till. Det vet vi alla om. 

Men, plötsligt en dag, såg jag att vårt datum, våran helg hade blivit stulen. Det stora klumpiga elefanten, företaget Boulebar, är tjuven. Detta finns bevisat på en av deras sidor på Facebook. Ja, klara tydliga bevis finns på att de slår undan de ekonomiska fötterna på oss föreningsaktiva, med en stor brakfis (förlåt ...fest) av stora kommersiella mått.

Därmed har vi fått vårt datum stulet. Detta har häromåret även drabbat den tufft kämpande bouleklubben Kajutan i Nynäshamn, som då tvingades att ställa in en tävling. 

Tyvärr finns det ingen domstol, polis eller annan hjälpande myndighet, som kan bestraffa tjuven och återlämna detta datum till oss i bouleklubben Boulesjevikerna. Vi får helt enkelt uppmana dig som är boulespelare att anmäla ditt lag till vår tävling, BSJ cup. Därmed stödjer du inte enbart vår förening. 

Du tar parti för föreningslivet kontra företagselefanten. 
Du stödjer demokrati gentemot ägandemakt. 
Du vänder ryggen gentemot den fräcka datumtjuven. 

Låt den tjuvaktiga företagselefanten bröla för tomma läktare!

Ha det goast!
/Berra (som också brukar vara tävlingsledare i BSJ cup)

ps. Detta är mina ord, enbart mina o ingen annans.

Fantastiska väggmålningar ackompanjerar återkramar och återlängtan!

Det stora återléendet ligger nu i färskt minne. De flesta av våra goaste vänner, släkt, klubbkamrater och bekanta är nu åter hjärteligen omkramade. Det kändes otroligt härligt att återse och återkrama alla dessa underbara människor, som vi känner och tycker om. Tack för att ni finns på denna planet och i detta vinterkylans förlorade/förlovade land!

Jätteväggtavla i Las Galletas

Nu har det gått en dryg månad, sedan gullgumman och jag lämnade den underbara ÖN, Teneriffa. Skägget har vuxit en aning, liksom toleransen mot kyla (=Ett av svenska språkets fulaste ord!).

Jag måste tillstå att en viss tillbakalängtan gör sig påmind i vänstra stortån... liksom resten av kroppen + den där knoppen strax ovanför halsen. Sex vintermånader i den underbara staden Los Cristianos har inte lämnat den här gubben oberörd. Tvärtom, så känns det som det mesta av ens ansträngningar idag, ligger i att planera och säkra återresan och återövervintrandet på ÖN.

Ännu mer väggtavla... från Las Galletas

Visst kommer man att njuta av den svenska sommaren också. + Naturligtvis också alla bouletävlingar, som DM, SM och seriespel m.m. Just nu ser jag fram emot att åka till Sundsvall, denna helg, för att kämpa i landslagskvalet för veteraner.

Dock ser jag inte fram emot att lira i norrländsk vårkyla. Men, det är såna smällar man får ta, i den här branschen. Prognosen säger 1-6 ynkans plusgrader. Det blir att lira i långkallingar och toppluva, om vi inte kommer att spela inomhus. Vilket både jag o mitt värmehungrande reumatiska åbäke till ryggskrälle, hoppas innerligt.

Visst är Sverige underbart! ...och visst är man lite svenskt-lagom tossig, som frivilligt utsätter sig för regn, blåst och oväder. Men! I avsaknad av soligt ljuvlig hetta, får man ta boulekloten i vacker hand o kasta bäst man kan. Om inte nävarna fryser till is eller kulorna får frossa, så kommer det säkert att gå bra.

En del av en annan väggmålning i... just det: Las Galletas.

En sommar, likt den förra, skulle kännas underbart för den här gamle värmeknarkaren. Men, den här sommaren kommer troligen att - till största delen - spenderas bort sittande bakom en ratt, oavsett väder o vind.

Pluringarna till den alltför höga hyran för vår goa nya lägenhet i den goa staden på den goa ön, måste betalas. Därför... ja, utsätter jag mig ännu en gång, ännu några månader, för arbetsmarknaden väl o ve.

Vi väntar fortfarande på att depositionen för den förra lägenheten ska återbetalas. Flera digitala texter har slängts iväg, som påmint mäklarföretaget om deras plikt att återbetala denna summa. Ca. 6-700€, som verkligen skulle behövas i vår plånbok, just nu. Hoppas de får lite eld i brallan och skickar hit stålarna, snabbare än tåget (utan rälsbrott, signalfel eller inställda avgångar).

Tro´t om du vill, men väggmålningen finns i Las Galletas.

Så till något nästan helt annat. Förr i världen, eller rättare sagt = tiden, så ägnande jag första maj åt att: på stadens gator och skrika om rättvisa och jämlikhet. Men, detta år, på arbetarnas frihetskämpardag, spelade jag en bouletävling istället.

Helt avsaknad av röda fanor, politiska slagord och rimmande ordramsor, lyckades man ta sig igenom både regn o kyla. Några klot hamnade rätt, andra klot... inte. Men, roligt ändå, förstås. Det är ju boule! Spelet där man får tänka, skratta, taktiklira och fokusera. 

Ha det goast!
/Berra