 |
| Rätt väg för fel hjärnhalva? |
Dessutom vill sinnet vill ha frisk luft, kasta kula och ha roligt, mysa och leva livet. "Tänk att åter få spela boule i solens varma sken!" Medans minnet kommer ihåg lite av vad experter och andra TV-predikanter säger: "Sätt livet på paus! Stanna hemma, för att slippa bli smittad!" Trist, men klyftigaste valet.
 |
| Överbrygga virusproblemet på världens kanske längsta insjöbrygga? |
Nu när man är hemkommen till mellanmjölkens förlovade land igen, vet man varken in eller ut i dessa Coronatider. På Teneriffa, hade man inget val. Man var tvungen att stanna hemma i lägenheten. Man fick inte gå ut och promenera eller kasta kula, om man inte ville ha böter stora nog att enbart Joakim von Anka har råd att betala dem.
Så vitt jag känner till är det fortfarande så. Allt utom apotek och matbutiker stängda, utegångsförbud och inneslutet. På nyheterna sägs att det kommer att förlängas till den 12 april. Hoppas alla ni goa vänner på ÖN, fortfarande har det gott och lyckas med uppfinningsrikedom och påhittighet göra det bästa av denna situation. Men framför allt att ni, liksom vi här i Sverige, förblir friska och överlever.
 |
| o hör sen virusjäklar!! |
Denna situation med coronavirusskiten är ju helt ny. Det har inte hänt tidigare. Makthavare och deras rådgivare är säkert minst lika kluvna som en själv. Troligen har de ännu värre kval. Samtidigt kämpar de sanna hjältarna i sjukvården, häcken av sig, för att vi och våra medmänniskor ska överleva. Miljarder tack till dem! Jag sjunger deras lov!
Det är i tangentbordspetande stund, omöjligt att avgöra om den lite mer lössläppta svenska linjen eller den betydligt tuffare spanska är den rätta, om ens någon av dem. Det får framtiden utvisa. För egen del tror jag att den svenska linjen, är rätt, åtminstone för Sverige. Speciellt om det drar ut på tiden, så blir det ohållbart i ett demokratiskt land med utegångsförbud och/eller andra rörelsebegränsningar. Folk skulle väl klättra på väggarna och börja käka mattludd. Landets ekonomi skulle falla platt till marken, som en använd och överkörd kondom.
Livet i Dalarna verkar vara som vanligt, ungefär. Inte för att gatorna är fullpackade med folk, som det kan vara här i Rättvik när det är gammelbilssamling, mitt i sommarn. Då blir den här lilla staden lika fullsmockad med folk och bilköer, som den värsta storstad.
Inte heller är det lika tomt på gatorna som i Los Cristianos. Vi i Sverige har (ännu?) inte några värstingrestriktioner om att vara ute. Men, sanning att säga, så är vi två mest hemma i stugan, ändå. Visst vi kan gå ut o njuta av naturen och den friska Dalaluften. Det gör vi också. Ute i skogen finns minsann inget virus!
Dock har luften här ibland alltför bråttom. Nästan som om alla besökande stockholmare smittar ner luften med sitt storstadstempo. Men, det är ju sånt som kallas friska vindar. Alltså sådana vindar, man kan bli sjuk av. Temperaturen är alldeles för låg, för att kännas behagligt. Den där kombinationen, kalla grader och stressad luft, är dock det sämsta.
 |
| Önsketänkande, kära gullgumman! |
Man, ser ju till att inte fastna i TV-soffan mer än sjutton timmar om dagen. Någon gång om dagen får man ta tjuren vid pungen och ge sig ut och bli blåst. Annars skulle väl våra gamla kroppar skrumpna i hop som ett par småsolbrända russin.
 |
| Oresjön är lika frusen som denne skåning |
Ja, den snygga solbrännan, har försvunnit, nästan. Efter en vecka i Svinkalla Svedala, börjar man se ut som en helt vanlig solfattig Svensson.
Det har liksom blivit ett mellanting. Så här lite lagom, mitt i Landet Lagom. Man går ut lite grann. Så där lagom, för att få kroppen att fortsätta funka. Så där lite lagom för att må bra. Så där lite lagom, att förhoppningsvis inte riskera något.
 |
| Gissa landskapet!? |
Kluvenheten går vidare, när man inte riktigt vet om man man tillhör någon så kallad riskgrupp eller ej. Visst går man med stormsteg mot sjuttioårs ålder. Men, ännu så länge ett par tre Teneriffaresor ifrån detta jubileum.
Sjukdomar, visst. Det finns. En reumatisk sjukdom håller en på backen, med sin dagliga smärta. Idioten där inne i skallebenet, gör att man fortfarande är rökare, trots att alla nackdelar är välkända och så gott som alla mina vänner och bekanta fimpat för länge sedan.
Så även i denna fråga är man också kluven, men knappast klyftig.
 |
| Lagom glad?! |
Men, å femtiofjärde sidan, sägs det ju här i Sverige; att lagom är bäst. I resten av världen, så är bäst det bästa alternativet. Ja, tänk om man skulle vara nöjd med en femtiofjärde plats i en bouletävling med drygt hundra lag. Det är ju en lagom placering, visst. Men det är långt i från bäst och jag skulle inte vara nöjd. Men, så är man ju också en vinnarskalle. Långt ifrån lagom, som det står på mina arbetskläder i Botkyrka.
Ja, man kan ju alltid diskutera, spekulera och argumentera. Det är väl så man kommer fram till en slutsats... ibland. I detta fall, blir slutsatsen ganska lagom. Ingen är nöjd. Men, å andra sidan är ingen missnöjd heller. Undrar om coronan också inser att det är bäst att låta bli att smitta alla oss lagom-människor. För det finns säkert fler, som kommit fram till ungefär samma slutsats som jag.
Att ta det lugnt, inte hetsa upp sig och definitivt inte låta rädslan ta över. Visst. Coronan är farlig. Man får ta det varsamt, vaska tassarna stup i kvarten, undvika närmare kontakter med sina vänner och se till att folk i allmänhet inte kommer närmare än på lagom hostavstånd. Så att deras eventuella baskelusker inte når fram till en och ens egna håller sig i schack i den egna kroppen.
Samhälleligt sett, kanske även medmänskligt, så kan rädslan för coronan vara förödande. Kanske kanske ännu värre än sjukdomen i sig. Jo, alltså om man låser in sig totalt i sin räddhågsliga kvart. Struntar i motion, rätt näring och kontakter med andra. Man bara sitter framför TVn och blir matat med alla andras rädslor. Då kanske man skakar tänder och blir sjuk enbart av rädslan.
Så, kanske lagom är bäst, ändå. Fast inte på boulebanorna. Då ska jag minsann kämpa hårdast och vinna så mycket som möjligt. Inte heller att vill man vara lagom källkritisk i dessa tider. Jag tror att den sidan av hjärnan, borde vara som mest aktiv, just nu, och gärna även i den Coronafria framtiden också. Någon gång, ska väl skiten vara över och vi kan gå på gatorna utan att riskera smittas av detta skitvirus. Då kanske livets pausknapp kan kastas bort...?!
Men, tills dess, och efter (hoppas jag), kan du (källkritiskt?!) njuta av detta och kommande bloggvirken. Ja, inte ens en gammal gubbe, med tonvis av livserfarenhet, kan du blint lita på. Det kan jag inte ens göra själv, ibland.
Hoppas att du, kära läsare, mår bra, är vid gott mod och inte packat ner ditt goda humör i någon mörk gammal säck.
Ha det goast!
/Berra
Du är bara underbarast🥰❤️❤️
SvaraRaderaTack!
Radera