Inflyktingar på utflykt som tillflyktingar eller hur gubben lagt sig i flyktingfrågan!

Att fly från den räligt kyliga och mörka vintern i Sverige, ger en knappast asylrättigheter i varmare trakter. Att vara vinterflyktingar på Teneriffa, är dock en ynnest. Ytterligt underbart!

Flyktingläger?!

Om man gör en utflykt i hemmastaden, kan man kalla det för in "inflykt"? I så fall var vi denna dag, ett par inflyktingar. Fast å andra sidan har vi näppeligen något att fly från. Tvärtom känner vi oss högt privilegierade, att få vara på Teneriffa i sex månader.

Då återstår enbart motsatsen. Att fly till. Då kan vi även kalla oss tillflyktingar.

För mycket monkey business i flyktingfrågan?!

För att förbättra ordklyveriet ytterligare, så kan man ju även påstå att vi var bussflyktingar, eftersom resan började med en liten busstur till Costa Adeje. Därefter var enda transportmedlet, våra egna fötter.

Vem flätade till palmen? En flykting,säkert!

Så, vi fot-till-inflyktingar stegade oss vidare, ner mot havet. Via ett par grandiosa huskomplex, hittade vi ner mot det våtaste av element. Atlanten.

Costa Adeje är sammanbyggt med Las Americas, som i sin tur är sammanbyggd med Los Cristianos. Svårt, när omöjligt att veta var stadsgränserna går. Ja, om det nu finns några exakta gränser, så är de lika osynliga som ett spöke om natten. 

Njutbart, sa Bill! La Gomera i horisonten, sa Bull!

Men, dock, inte mindre njutbart. Som tidigare in-utflykter, lullade vi fram i sakta mak, hand i hand. En restaurang med gott självförtroende; namn Paradise, blev vårt första vattenhål. Att vattnet i detta paradishål var i ölform, respektive sangriaform, gjorde verkligen inte saken sämre.

Utsikten var fantastiskt vacker. Nästan paradisisk. Vacker utsikt, är något som speglar resterande promenad. Hela vägen längs kuststräckan, fanns en stenlagd promenadväg, med hänförande utsikt över Atlantens vågor.

Nej, det är inga hajar i vattnet. Det är surfare, hajar du väl!

Inga backar. Lätt som en pannkaka att njut-lulla fram där. Som överallt annars här i Los Cristianos/Las Americas/Costa Adeje, väl handikappanpassat, dessutom. Ljuvligt att se att även hjulburna, kan lulla sig fram i njutbar fart på denna otroligt vackra sträcka.

Ja, det är nästan så ögon vill lämna sina hem under pannbenet, och ge sig av på egen hand. Njutbarare syner kan vara svåra att finna.

Costa Skjorta, nej Costa Adeje heter det!

Nästa vattenhål blev också ett mathål. Trots dessa (oftast) irriterande inkastare till restaurangerna, lyckades vi slinka in på ett mathak. Vi hade varit där förr, så vi visste att käket var gott. 

Men, dessa menyer! De innehåller 100-tals olika maträtter. + en snacksmeny, med burgare, omeletter o sånt. Undra på att det kan vara svårt att välja. 

Ilsken delfin? Sur på alla vinterflyktingar?

För mig, som är vegetarian, finns oftast ett par grejer att välja på. Brukar vara nån pizza, pastarätt eller omelett. Så gubben behöver inte gå hungrig.

Soligt o härligt, denna dag...också! Då kunde man förstås inte motstå att ta sig ett dopp i havets sköna vågor. Så blev det, innan den allra allra goaste biten promenad avverkades. hamnpromenaden i Los Cristianos. 

En bro/brygga mot färjorna bjöd på den ljuvligaste havsutsikt, man nånsin kan få. Så fan-ta-mig-tastiskt, att man nästan fick tårar i ögonen.

God natt Solen. Vi ses imorrn!

En ljuvlig heldag! Två trötta, men väldans nöjda pensionärer lullade hem till bingen. Jag sussade nio timmar den natten, och vaknade med ett leende.

Ha det goast!
/Berra
ps. Nu lugnar jag ner tempot o bloggandet blott en liten aning. Istället för varje dag, så blir det var varannan dag. Vi ses!