Ligger Lindome eller midsommar halvvägs till Paradiset?

Halvvägs tillbaka, eller halvvägs borta, eller halvvägs hemma igen. Så kan man identifiera dagens datum. En halvmesyr, eller en milstolpe på vägen tillbaks till Teneriffa. Kära läsare! Du får själv avgöra!

Ibland ser man en o annan pärla, även på arbetstid.

Nu har halva rattslavstiden gått. Tre månader bakom en ratt, körandes hit o dit o fram o tillbaka. Tre månader kvar att slita o släpa in tillräckligt med pengar, för att åter kunna pensionärsnjuta av sex långa korta sköna månader på ÖN. 

Men, visst, det är ett bra och trivsamt jobb. Tänker inte klaga... eller rättare sagt: Tusan: vad segt det är för en gammal gubbe att jobba 65-års-övertid. Men, ändå trivsamt, nyttigt, ibland roligt. Mer tvekänsligt kan det nog inte bli. 

Pengarna trillar in som de ska, förutom depositionen för förra boendet (se senaste bloggvirket). 

Ett nytt mycket lovande projekt att tjäna pengar online, är påbörjat. Kanske inte i Joakim von Anka-klass, men en del goa stålar kommer med största sannolikhet att trilla in i pluskan. Nu blev du säkert nyfiken. Mer om detta kommer i framtida bloggvirken. "Stay tuned", som de säger i Donaldland.

200 meter från vårt boende. Vackert!

Det har ju hänt roliga grejer i Gamla Snödala också. Tveklöst! Även om det största syftet med den här perioden i Sverige, är att dra ihop stålar till vintern i Paradiset på Teneriffa, så måste man ju leva också. Här och nu!

Gullgumman o jag var på en hejdundrade rolig fest på midsommarafton. Ljuvligt att åter få njuta av god mat, snapsvisor, öl och framför allt goda vänners lag. Med det här underbara vängänget blir det alltid roligt, aldrig oroligt.

Men, tänker du kanske.... Har inte gubbskrället spelat boule, då. Jovisst! Seriespelet var den stora boulehändelsen. Vi åkte till Lindomes tuffa banor och lirade i våran veteranelitserie. En del av bilderna du ser i detta bloggvirke, kommer från denna spelhelg. (Tack Susanne!)

Att lira veteranelitserien är stentufft. Definitivt inget för veklingar. Man måste ha femton kilo bra kondition, sexton kilo tålamod och 120 kilo vinnarskalle, kryddat med en stor skvätt sammanhållning och en näve klubbkänsla. Bra kastteknik, skadar inte heller...

Man åkte från huvudkommunen, med glatt humör på fredag eftermiddag. Slängde oss in i ett hyrt hus, förberedde spelet, frukosten, avkopplingen, och kopplade av så gott man kunde. 

Susanne o Hannele efter morgondoppet

Ofta sussar man lite halvtaskigt, så där femtio mil hemifrån gullgummans goa kramar. Ändock ska man prestera bra på boulebanan i (minst sagt; växlande väder), från kl. 09 till sena kvällen i två ljuvligt långa dagar. För oss gubbar o gummor är åtta-nio-tiden senkväll o sovtid (ibland). 

Det är inte vilket lir som helst. I Veteraneliten är motståndet tufft. Taktiken och dagsformen måste sitta som en smäck, annars kommer förlustsiffrorna att inkasseras, lika säkert som en regnskur på västkusten.

Blöta men inte sura klubbkamrater

Det allra tyngsta dock, är hemfärden. Efter kl. 21, nån gång på söndagskvällen, var det bara att ratta hemåt genom natten. Vi trötta lirare fick bytas av bakom rattarna i våra två bilar, stanna ofta, fika och snacka. På så vis blev hemresan, lite lättare. 

En underlig sak, är också... att ju fler poäng man har i bagaget, ju lättare känns återresan till den kungliga huvudkommunen. Den här gången lyckades vi ta sex av tolv möjliga poäng. Vilket kan ses som en rätt fin framgång, med tanke på att vi inte tillhör favoriterna i denna serie.

Harry, Susanne, Pelle o Sten

Det är ett förbenat trevligt gäng! Vi har roligt tillsammans, på och utanför banorna. Det är en ljuvlig höjdpunkt på bouleåret, att få åka iväg med dessa fantastiska människor. Alla är (nästan) lika nördiga i boulespel, som denne gamle bloggare. Så ni kan säkert gissa, vad vårt första, viktigaste och roligaste samtalsämne var. 

Alltid är det så att en massa berättelser om tidigare bedrifter och matcher, flög genom bil och rum. Det finns många meriter, tonvis med medaljer och erfarenheter i detta goa gäng. 

Björn, Sten och jag. Goa o glada gubbar efter en vinst.

Nästa resa blir enbart 20 mil. Det är SM som hägrar bakom knuten. Om ett par veckor, står vi på någon dammig grusbana i Linköping, för att åter kämpa tillsammans mot nya medaljer och framgångar. 

Det sak bli grymt roligt att försöka försvara min titel. Det kommer att bli tufft, mycket tufft. Men, jag ska kämpa brallorna av mig, och förhoppningsvis en o annan motståndare också. 

Roligt också att åter träffa sina boulekamrater från norr o söder. Svenska mästerskapet i boule är en enda lång kämpande boulefest. De spelare som ännu inte varit med på ett SM, vet inte vad hen gått miste om. 

Att ha barnasinnet kvar... gör kanske tre poäng/match...?

Nej, nu har jag inte tid att skriva längre. Måste ta kloten och ut o träna stenhårt.

Vi ses på SM, hoppas jag!

Ha det goast!
/Berra