Gubben som smet från vintern: Ta fast tjuven!... eller storyn om de musikaliska lådan och de fajtande sandalerna!

Skumt!, sa ölen. Dumt!, sa smittskyddsläkaren. Otroligt!, sa gubben. Men, helt plötsligt var ett stort gäng av mina bloggvirkesbilder försvunna, borta och puts väck.

Nalla inte gullgummans goa bullar också!

Istället för bilder fanns ett ruttet vägmärke. Knappt ens en färgsnutt. Totalt intetsägande.

Detta vägmärke, kallas ju "Infart förbjuden", för oss som ibland är tappade bakom en ratt. Intet kunde ju vara mer fel än ett tillträdesförbud till min blogg. Alla är välkomna att köra in blickarna och njuta av mina tangent-ords-fladdrerier....och bilder!?

Detta vägmärke används oftast för att markera att vägen är enkelriktad. Kanske, är det någon av googles personal, som tyckte att jag är lite för enkelspårig i mina delade tankar. Nåväl, det kan ju vara sant. Men, ingen orsak att stjäla mina bilder. Jag tror och tycker själv, att jag är välnyanserad och ger en bra bild av äventyret. Min egen bild, alltså. Den bilden är i alla fall inte knyckt, tack o lov!

Så till bildtjuven har jag bara ett ord att säga: Dra åt nordpolen, där vindarna piskar dina tjuvaktiga kinder rosenröda. blåa och vita. Jo, det blev ju många ord. Men, sån är jag. Ordrik, men pengafattig.

Nåväl. Jag har troligen lyckats med att ersätta de flesta bilderna i mina senaste bloggvirken, med egna säkerhetskopior. Om dessa vackra fyrkantiga foton har hamnat i fel ordning eller sammanhang, beror det enbart på mitt taskiga gubbaminne. Men, det är ju sådana smällar man får ta, i den här branschen.

En god gammal vän, har kommit till heders igen-

Ja, på tal om bransch. Så har jag åter gett mig in i musikkrängarligan, för att försöka få lite stålar att dryga ut den oförskämt skämtsamt lilla pensionen med.

Du som älskar musik, vill hålla skivan i handen, känna skapelsen, se omslag och verkligen njuta av "The real thing" Hålla en riktig skiva i originalutgåva, och inte enbart spotyfierade versioner, kommer verkligen att hamna rätt, när du klickar på denna länk:

Berras onlineska musikkrängarlåda! Här finns lite pop, lite rock, lite gosvaj o lite godaj, och en massa go blues. Jädrar i min låda, vad ni är välkomna!

Det är nytt i min lilla låda, är att man nu även kan betala med Bitcoin. Fast det går ju bra med de vanliga stålarna också, typ € $ o SEK o sånt där, förstås.

Från det ena till det fyrtioelfte... Så är ju även detta gubbskrälle drabbat av Corona-samhälls-kraschen, i och med att mitt arbete har fått frånvarovirus och försvunnit. Ja, inget jobb, alltså. Tanken var ju att tjäna in lite pluringar till nästa äventyr, övervintringen i värmen. Nu får vi se om det blir någon resa tillbaka till ÖN, det ljuvliga Teneriffa och den goaste staden, Los Cristianos.

Men, som alltid, är det enbart att ge sig attans på att nå målet. Det är en sådan idrottsmannainställning, typ; vinnarskalle, som behövs för att åter fixa sig själv och gullgumman tillbaka till ÖN. Så, det blir till att gå ner i källaren och plocka fram ett par kilo bävrar-anamma, en halv kubik tålamod, ett par tusen liter sparsamhet och sist men inte minst: 25000 uppfinningsrika idéer.

Här finns det mycket bävrar-anamma!

Från det andra till det fyrtiotolfte, kan man ju undra om inte Coronaskiten, även fört något gott med sig. Jo, jag såg på nyheterna att flera avgasbetyngda städer, återfått lite bättre luft. Från att ha levt i ständig dimma, till att kunna se klart igen. Fantastisk!

Från ÖN, har jag sett glädjesprutande rapporter på fejjan, om hur ljuvligt härligt det är att bli tidsbegränsat utsläppt igen, efter den långa husarresten. Man kan inget annat än njuta med er alla. Så gott att se! Vi tänker på er, har er i våra sinnen, goa vänner som är kvar på ÖN, lika väl som de vänner vi har här i Gamla Snödala.

Skönt att träder slipper betala hyra!

En snabb titt på hyresmarknaden på ÖN, visar att priserna gått ner. En stor fördel för oss, som vill ha någonstans att sussa i Los Cristianos i vinter. När sedan snötunga skyar åter hänger i luften och höststormarna jäklas med kropp o själ, får vi se om dessa lite lägre hyror har återvänt i ockerläge, eller ej.

Det verkar också som det marina livet gillar att vi människor håller oss borta från diverse stränder och bad. Valar med full sprutt och delfiner m.m. har tydligen synts till, strax intill våra vattenplaskarplatser. Hoppas bara att dessa befenade vänner inte leker runt i poolen, bara. Jag är tyvärr inte fena på att leka med sådana djur. Men, när vi väl kommer tillbaka till ÖN, så kommer vi säkerligen att skrämma bort dessa vackra djur, med vår blotta närvaro.

När?

Ja, när.... det är idag iden stora frågan. När kommer vi åter att kunna flyga tillbaka till ÖN? Hotellen verkar redan ha öppnats lite på glänt, men ingen är tydligen tillåten att turista där, i tangentpetande stund. I mina öron, låter lite smått komiskt, att öppna hotellen, men inte släppa in turisterna. Vem ska då bo på hotellen? Knappast lär väl ursprungsbefolkningen, Guacherna, återuppstå, för att köpa sig hotellnätter. Inte heller tror jag att valarna och delfinerna i Atlanten är speciellt intresserade. Skulle se konstigt ut annars, om en val ringde rumservice efter en gin o tonic, eller en delfin prutade på rumspriset...

Ja, kära läsare. Du undrar säkert vad gubben sysslar med, där hemma i småkyliga våren. Sången "Sköna maj välkommen" kan ta sig i dalen. Ännu så länge har inte vårvärmen nått fram till den här frusne gammelpågen i den kungliga huvudkommunen.

Så, som sagt, jobbet i vänteläge, liksom vårvärmen. Bouletävlingarna lyser med sin frånvaro i dessa tider. De är naturligtvis inställda, även om ett fåtal (alltför?!) friska människor inte inser att Covid-19 är en livsfarlig sjukdom, och försöker dra ihop folk till spel. Förvisso i begränsad omfattning, med vissa försiktighetsåtgärder, men ändå...!

Jo, visst. Jag tränar bouleteknik. Lägg, skott, spela in spela ut, plombera, skruva... ja, allt vad man nu kan tänkas att använda, för att de framtida motståndarna ska få färre poäng än det egna laget. Hemma i kvarten körs lite styrketräning med hantlar och gummiband. Skogen får ofta besök av den här gubben, som stånkar sig fram på långa sköna promenader.

Så man kommer säkerligen att snart vara i toppform, till ingen nytta alls.

Fast å fytiotrettonde sidan, så har min goa dispens för att få lira i sandaler försvunnit, den också. Ja, det finns en (minst sagt) småtossig regel i bouletävlingar, om att man måste ha heltäckande skor. En regel, som är lika onödig som en färdigpinkad hanhund, efter han 1114 gånger stänkt ner lyktstolpar.

Eftersom den här gubbens reumatiskt betyngda knasiga fötter, känns som brinnande köttklumpar efter en liten boulestund (eller bara när jag står stilla ett tag), så har denna dispens varit lika mycket värd som vatten i den hetaste öknen. Visserligen gillar jag värme, men någon måtta får det ju vara.

Men, nu är dispensen borta, efter att en oförstående domarkommitté gett avslag på min förlängningsansökan. Surt, sa geten. Dumt, sa gubben. Detta kan äventyra mina möjligheter att lira tävlingsboule, vilket är något av det roligaste jag vet. Något jag levt, kämpat och tränat för i flera år, med väldans goda framgångar (mellan förlusterna).

Domarkommittén ute o cyklar, eller vad fiskar de efter egentligen?

Vad jag kan göra åt detta faktum, är ännu så långe skrivet i stjärnorna. Någonstans långt borta från tid och verklighet, känns detta beslut. Jag kommer naturligtvis inte sätta mig ner och passivt vänta på, att någon hög potentat ska ta sitt förnuft till fånga. Såvida ingen hinner uppfinna skor med inbyggd AC, ska jag naturligtvis att kämpa vidare med näbbar och klor, för att få lira vidare mot nya framgångar, trots att jag har en obehaglig sjukdom. Synd bara att det är det egna förbundet, som jag måste fajtas med.

Bänkad, men inte uppgiven!

Nåväl, i övrigt är det rätt så bra med oss två, gullgumman och mig. Vi lever liksom livet på sparlåga. Dock hittills osmittade och fina, tack o lov! Hoppas att detta kommer att fortsätta länge till för oss och alla ni, som läser detta bloggvirke!