En vecka i kylans förlovade land eller om minnen kan värma en rumpa...?

Sverige är kallt! Samtligt som vinteröverlevande svenskar njuter av vårsolen, så fryser den här gamle vintersmitaren röven av sig. Tankarna går naturligtvis tillbaka till Teneriffa, solen och värmen. Att åter få fröjdas åt att denna ädla kroppsdel (+ alla andra mindre ädla delar) åter ska få gotta sig i värmen. 

Minnen kan inte ens värma en stortå, tyvärr.

Att njuta av minnen är naturligtvis inte samma sak, som att vara på plats... Men, man kan ju alltid försöka. Ljuvliga minnen kan värma en frusen själ. Men det är svårare med rumpan.

Att säga att vi har haft ett fantastiskt halvår på Teneriffa, är en grov underdrift. Det har varit helt otroligt underbart. Minnena är fortfarande underbara. Nu satsar vi, gullgumman och jag, på att komma tillbaka till Los Cristianos i oktober, för att åter igen smita från nästa vinter. 

En hel hög med pengar måste sparas in. Den däringa uthyrningstjofräsen, vill ha in hela vinterhyran på en gång, i samma stund som vi sticker in våra näsor i nästa lägenhet. Sex månaders hyra på ett bräde. Så, det blir till att jobba o slita o snåla. 

Dock, tänker varken gullgumman eller gubben enbart genomlida den svenska sommarn. Att klaga på alltför höga matpriser i detta blå-gula land. Det får någon annan göra. Jag tänker inte ens klaga på att vinet kostar minst tre gånger så mycket eller att ciggen är lika svindyra. Klagomuren är härmed igenmurad!

Mascadalen. Otroligt vackert!

Det kommer att bli mycket och många roliga grejer att göra. Boulen ska ju ha sitt SM, seriespel, landslagskval m.m. Bara att hoppas att den goda Teneriffaformen håller i sig, och att framgångarna fortsätter...

Det finns massvis av goa människor att träffa. Vi kommer att njuta i goda vänners lag, även här i kylans förlovade land.

En vanlig fråga här hemma, är; "Vad gjorde ni där nere?"
Att svara på detta spörsmål, med en enda mening eller två, är helt omöjligt. Men, ni kära följare av denna blogg, vet ju väldans väl, vad vi har hittat på. 

En kall öl och varm kvinna. Vad mer kan en gubbe önska sig?

För att göra en kort och segt halvtråkig summering, ännu tråkigare, kan jag påstå att boulespelet, alla besökande och våra nyfunna vänner var det absolut roligaste och mest givande. 

Livet där nere på ÖN, var helt annorlunda än hemma i Gamla Snödala. Man tog dagen som den kommer, solade o badade, promenerade, träffade folk, lirade boule... Ja, vi var och liksom bara var där, närvarande i stunden.

En lunch med goa vänner, kunde ta flera timmar. För att inte tala om middagen på den där mysiga restaurangen. 

Rekommenderas!!!

För den som undrar; Skulle jag rekommendera andra goa pensionärer att göra samma sak; smita från vintern till Teneriffa...? Svaret är tveklöst: JA! Men, du måste vara beredd på att det innebär en massa jobb. 

Att hyra ut sin lägenhet i Sverige, kräver både mod och tillstånd från hyresvärden. Men, tack o lov har detta gått alldeles utmärkt. Vi kom hem till en mycket välstädad och hel lägenhet. Stort tack till våra fina andrahandshyresgäster!

Om du, som jag, lider av en knasig reumatisk sjukdom eller liknande avskräde, vill jag absolut rekommendera att leva i värme, under våra kallaste månader. Under dessa sex månader som jag varit på ÖN, har ryggskrället varit så snäll med mig, att jag inte behövt att äta en enda värktablett.

Barraquito. En av gullgummans favoriter på ÖN.

Jovisst. Jag rekommenderar absolut att övervintra på ÖN, och bli en till som konkurrerar om de alltför få och alltför dyra lägenheter som finns där. Men, visst. Välkommen, du också! Det är bara att fråga Berra, hur man gör.

Även det snöblandade regnet välkomnade oss hem!

Efter att tacksamt mottagit alla goa människor, som välkomnat oss tillbaka (Tusen Tack!), så sitter den här frusne gubben hemma, vid sin vanliga slöa gamla dator. Ja, jag är ju också gammal o slö. Alltså; Don efter person. Men, någon dag, kommer jag väl att rensa ut lite gammalt skräp från den här burken, alternativt slänga den djupt ner i en elskräpscontainer, den dagen då tålamodet tar slut.

Men, ännu duger den att plita ner bokstäver på. Det är vad den här tangentbordsplågaren behöver. Då är hans lycka gjord. Jag hoppas att du också blir en aning glad, av att läsa dessa rader.

Ha det goast!
/Berra

Att solen stiger upp imorgon, är nästan lika säkert som att vi kommer tillbaka till ÖN i höst.

PS. Jag kommer att (troligen sporadiskt) försöka hålla liv i den här bloggen, även under sommarhalvåret. Hoppas att du, kära läsare, kommer att följa med på våra förberedelser till nästa vinter, samt många goa njutbarheter fram tills dess.