Flygande konservburken levererade oss till regnblandad snö och lycka?!

Då satt man där igen, i en av Ryan airs flygande konservburkar. Lagom med plats för armar, ben o röv var bara att glömma. Man fick istället vara nöjd med att man har vacker utsikt genom den minimala fönstret. + att flygningen faktiskt, hör o häpna; avgick utan försening!!!

Gullgumman väskvaktar, medans gubben plåtar.

Som alltid, några kilos övervikt i väskorna. Att vi aldrig lär oss att packa vettigt!

Den här gång lät personalen på flygplatsen detta bero. Troligen beroende på att det var grymt långa köer till incheckningsdiskarna. Vi var liksom inte ensamma om att vilja ta oss norrut, med bevingade fordons hjälp.

Jaha, tänker du nu, kära läsare, att gubben tänker göra en lång och tråkig sammanfattning av resan. Jovisst. Summering och tillbakablickar kommer i senare bloggvirken. Men, tråkigt blir det förhoppningsvis aldrig, på denna blogg.

Men, nu får du istället chansen att medglädja dig med  gullgumman och gubben; att läsa om att vi uppnått våra drömmars mål. Vi har här med smitit klart för denna vinter. Vi fixade det! Vi är i hamn nu!

Flygande konservburken levererade!

Nåväl. Detta halvår på Teneriffa, är nu över. Nu är vi hemma i Sverige igen. Nu väntar jobb, aprilväder och inomhusboule. Redan imorgon, måndag, klär jag mig i arbetsuniformen, för att åter inta min plats bakom en ratt. Roligt, tråkigt och arbetsamt. Allt på en gång, säger känslorna.

På tal om känslor... så idag, dominerar känslan av att vara otroligt nöjd med att uppnått målet. Sex månader i Los Cristianos, har varit så förunderligt underbart, att tangenterna inte hänger med i glädjetårarnas framfart.

I vanliga fall är detta en parkeringsplats. Men, nu var det karneval!

En hejdundrande karneval, fick nöjet av avrunda vår vistelse på sydliga breddgrader. Eftersom vi bodde i huset bredvid festligheternas centrum, så fick vi uppleva dånande musik, trumvirvlar och fyrverkeriknallar på nära håll. Ljudligheterna bara fortsatte, oavsett om man ville sussa eller ej.

Nåväl, våran lägenhet vätte mot andra hållet. En skola och några hus, som på något konstigt sett reflekterade ljudet från karnevalsmusiken rakt in mot vår balkong. Det är väl sådana smällar man får ta, i den branschen. Karnevaler är inte att leka med. Eller...?

Ljudligheterna avlöste varandra...

Men, inte var det något synd om oss, inte. Vi har har ett fan-ta-mig-tastiskt halvår, med massvis av goa upplevelser. Ett ledigt liv, som uppbars av leende aktiviteter och avslappnade möjligheter. Ni, kära läsare på hemmaplan i Sverige, som kanske varit avundsjuka på gullgumman och mig, har alldeles och helt rätt att vara så.

Just då, när man såg Atlantens vatten under flygplanets vingar, så redan saknade man ÖN. Men, om sex månader är vi tillbaka igen, för att åternjuta av den kanariska solen.

Oroa er inte. Vi kommer tillbaka!

Det bästa med att åka hem till Sverige, är knappast att slängas in i återlängtans fällor. Istället kan vi se fram emot att åter krama om våra ljuvliga barn, barnbarn och härliga vänner. Det är med sedvanlig framåtsyn, som denne gubbe åkte hem till några enstaka plusgrader o regnblandad snö. Det är det stora återleendet, som väntar.

Att vända sig om i tiden, njuta av minnena och drömma sig tillbaka till ÖN, finns det säkert inget utrymme för, om jag känner mig själv rätt. Men, visst kommer man att försöka... 

Eftersom denna resa, detta halvår på Teneriffa, ÄR det allra bästa vi någonsin gjort.

Lycka; det är väl att uppnå sina mål?

Ha det goast!
/Berra