Grusade förhoppningar eller storyn om den överblommade utbrändheten!

Nu har det snart gått två månader sedan flyget från Teneriffa, landade hem oss till Gamla Snödala igen. 

Men! Jag gillar ju regn, säger tulpanknoppen!

Lika säkert som regn på midsommar, har värken och stelheten, som min knasiga reumatiska sjukdom bjussar på i kyligt vädersällskap, så smått börjat att återvända till min gamla rygg, knän och en massa andra kroppsliga förbindelsehakar, typ axlar. tåleder och handleder. 

För en gammal boulespelare, som den här tangentbordsplågaren är, innebär detta en liten olägenhet. Armen, lever ibland sitt eget liv, och vägrar då att lyda sin chef. De signaler som huvudkontoret sänder ut, kommer inte alltid fram i helskinnat skick. Att exempelvis, när den här gubben beordrar armen att skjuta bort ett motståndarklot, så försvinner istället klotet vid sidan om. Vilket oftast innebär poängförlust. För att tala ren svenska: SKIT!

Grusade förhoppningar?!

Men, det är sådana smällar man får ta, i den här branschen, skulle man kunna säga. Eller att träning ger färdighet. Om man nånsin blir färdig med träningen, förstås. 

En dag, på träningsbanans grus går det så jäkla bra, att man känner sig som världsmästare. För att nästa dag, då flyger kloten kors o tvärs och överallt. Det är då man undrar om det verkligen var jag, som kastade dessa kassa kast...!?

Det är bara att hoppas att det blir en bra varm o solig dag, då jag ska försöka försvara mitt svenska mästerskap. Ja, det skulle inte skada med lite fler varma dagar innan dess, också. Annars får man med all rätt påstå att; Sommaren - det är då de kalla dagarna är längre och ljusare.

Dags att åter igen blomma ut... som boulespelare?!

Sommar, som är ett av de vackraste orden i svenska språket... Den kan också göra en helt förtvivlad, om den regnar bort. Om sommarens viktigaste utrustning är väl impregnerade regnkläder. Då har man enbart lust att flyta bort till Teneriffa igen. 

Den som säger att: "Det finns inga dåliga väder, enbart dåliga kläder.", har aldrig haft en reumatisk sjukdom. Jag vill med kraft påstå, att det finns både ock! Dock att kombinationen; dåliga kläder i dåligt väder, är rena mordvapnet, mot en sådan som den här gubben. 

Välkommen hem!

Hittills i år, har inte Sveriges rike bjudit på något som kan kallas för stabilt och varmt sommarväder. Men, hoppet finns, om en sommar liknade förra årets underbart ljuvliga rekordvärme. Jag kommer att, åter igen, må som en Teneriffaprins, om så blir fallet. 

Istället för värme, har detta vackra land bl.a. skänkt oss ett brända bilar på hemmagatan. Blott tio meter från min egen gamla kärra. Pust! I och för sig varmt o skönt under brasornas varande, tyckte väl pyromanen. Men, knappast någon god känsla för de stackars grannar, som fick se sina fordon utbrända till oigenkännlighet.

Skönt att man ännu inte är lika utbränd...!

+ ett EU-val, som gick som vanligt... Alltså att ingen vald ledamot, kämpar för att olagligförklara temperaturer under 20 grader. 

Ju kallare vädret är, ju mer längtar man tillbaka till ÖN. Vilket ju inte är så konstigt. Varje gång man ser en väderprognos på TVn, sneglar man ner bakom meteorologens rumpa, för att spana in det Kanariska vädret. Knappast förvånande att se att det förespås solsken o 24-25 grader, där. 

Är man själv också snart överblommad!?

Men, dock, tids nog så kommer den här frusne gubben och hans (nästan lika) frusna gullgumma att återvända till Los Cristianos, med ett stort leende på våra läppar. Alla planer går som smort. 

Varning för övertid!

Övertiden står som spön i backen, vilket gör att slantarna flyger in på kontot... Och tiden... ja, den flyger som vanligt. Inte konstigt att man blir äldre. 

Ha det goast!
/Berra