Liga på rymmen till unikt fynd i Norrland?...eller storyn om en fryslort i ligan.

Då var premiären med min Teneriffaklubb AOC avklarad. Efter ett stort gäng repetitioner och tävlingar och några tävlingar till, var det äntligen dags för första seriespelsmötet. "Liga" kallas det här nere på goa ÖN, när ska lira någon form av seriespel. 

Folkligt festligt, fredligt!

Inte för att man är med i kriminell liga eller busar runt med sina bouleklot, precis. Visst skulle man med god precision kunna använda sina kulor som som vapen. Dänga till en eller annan dumbom i skallen, så att ovettet ramlar ut... Men, vi boulespelare i allmänhet och den här gubben i synnerhet, är fredliga. Mycket fredliga! Vi använder kulor, men inte krut.

Ja, det är så pass jättegott i boulesvängen på våra grusade banor, att man struntar totalt i om klotkastaren man lirar ihop med är direktör för värsta penningtvättarbanken, tvättbjörnskirurg eller en helt vanlig knegare. Vilket land man kommer ifrån, hur gammal du är, vilket kön du har, man, kvinna eller allt där emellan...Gay, bi eller straight. Det är helt o hållet betydelselöst. 

Vita, svarta, gröna, gula, snygga, fula eller blå. Alla är vi lika, under klotens luftfärder. Det är teknik, taktik, och fokusering som gäller.

Ligan startade igår kväll, med en resa till "Norrland". Ja, missförstå mig perfekt nu. Det är inte svenska svinaktigt svinkalla övre halvan, så åberopas, utan den nordliga, bergiga delen av Teneriffa. Den här resan gick till nordöstligaste delen av ÖN. Intill en stad, som kallas La Laguna, låg en liten ort, som knappt innehöll mycket mer än en boulebana med tillhörande klubb o bar. 

Den där bakvända ¤#!%&)!

En timmes bilresa i lånad bil (Tack Annika!) behövdes för att nå fram dit. Tja... det tog ju lite längre tid, mest för att jag saknade fantasi. Ja, fantasi nog att se att en bränslemätare skulle kunna vara fastklistrad på "fel" håll. Alltså med tomt i tanken där det borde vara fullt. Så, helt plötsligt under färden, pep den där förnicklande mätare till, och en ilsken gul varningslampa började skina mig rakt i skallen. 

Efter ett par svängar i ett industriområde, med massor av enkelriktade vägar, så hamnade vi så småningom på en mack. "Bettan" (bilen alltså), blev på gott humör igen, och kunde glatt rulla vidare. Tack o lov att vi slapp soppatorsk på grund av mitt fantasibefriade bensinmätarvärderande. 

"Los Baldios" stod det på en skylt på huset. Vilket ungefärligen ordagrant verkar betyda "ödemarkerna". Allting är ju relativt, tror jag. Men jämfört med Lapplands vida skogar och fjäll, var det ju knappast öde.  Att sedan detta hus även innehöll de enda inomhusbanor, jag sett till på Teneriffa, gjorde ju saken ännu underligare. Men, mycket ska man hinna se, innan ögonen ramlar ur. 

En boulehall på Teneriffa!!!! Ett unikt fynd?!

"Tabajoste" hette detta fina ställe, mitt uppe i fuktiga, småkyliga bergen. Skulle man översätta detta ord till svenska, så kommer betydelsen att bli; "Du arbetade". Vilket ju kan lämnas öppet för vilken som helst tolkning eller spekulation. Själv tror jag på att anläggningen, de ca. femton boulebanorna, är tillägnat oss pensionärer, som en hyllning, en salut för allt arbete vi gubbar o tanter lagt ner på arbetsmarknaden under alla våra aktiva år. 

Så, inte konstigt att man kände sig som hemma, i denna ljuva miljö. Ja, väderleken gjorde också att hemkänslan bet en gammal järnklotkastande gubbe i kinden. Fuktigt, småregnigt, småblåsigt och enbart ett tiotal grader. Ungefär sånt väder, som man (alltför?!) ofta stött på under den svenska sommarens tävlingar. 

Lite värmande småprat i baren, skadar ju aldrig.

Det var bara för fryslorten Berra att dra på sig långkallingar, underställ, tröjor och allt annat som tillhör den svenske boulespelarens vardag. Förhoppningsvis har man som nordbo, lite mer vana vid skitväder, än andra lite mer söderifrån härstammande. De kanske fryser så att de stammar och förlorar matcher på grund av tappade klot från frusna nävar. Man har ju lyckats skrapa ihop till en viss vana, att lira boule  påpälsad med halva garderobens innehåll 

Jovisst! Denna seriestart blev precis så bra som man hade hoppats. Fyra matcher kammades hem lätt, tillsammans med mina fantastiska medspelare. 

Ett solklart fall av Dreamteam!

Spelet lirades på en lördag kväll. Vi i kalla Norden, vill väl oftast sitta framför brasan o smutta på drinkar, på lördagskvällar. Men, icke... denna kväll var nykter och kloten gick dyngrakt fram till lillen. 

De där spanjorerna som anordnade denna "liga" har barmhärtiga nog att bestämma sig för tidsbegränsade matcher. Detta kändes ju som en varm och ljuv vind av kärleksfull omtanke till oss boulenördar. Vi minns ju med obändigt småleende, de gånger man kommit hem mitt i natten eller på småtimmarna från svenska seriespel i främmande städer, 

Flemming och Martin hälsar till alla goa bloggläsare.

Gott, gott, gott: att komma hem redan vid elvatiden denna kväll, med en massa goa leenden i bagaget och en perfekt start på ligan.

Ha det goast!
/Berra