Prisa glöm-i-håg-gudarna!

Stort tack till alla glöm-ihåg-gudar! Jag hade ju knappt glömt ett enda jota hemma. Det är fan-ta-mig-tastiskt!

Jo, en liten grunka. Powerbanken, ja, en sån där grunkemoj man har med sig för att ladda nallen, utan att behöva stoppa sladden i väggen. Den hade fått fötter någonstans mellan Arlanda och Los Cristianos. Hoppas att den kommer till nytta hos någon med taskigt samvete.

Annars var allting viktigt nedstuvat i gigantiska resväskan. Hör o häpna! Inget glömt! Det måste varit första gången i världshistorien, som en gammal halvt sinnesslö gubbe tillfälligt fått ett minne i ungdomlig världsklass.... eller så var det ren tur. Gullgumman min, Lena, som brukar ha minne i god elitklass, lyckades den här gången att glömma tandkrämen hemma.
Dessa två små detaljer ersätts ju lätt i någon svettig butik här på ön, utan att behöva tömma hela börsen.

Priserna på diverse grunkor o nyttigheter är, ju helt klart överkomliga på denna varma goa ö. Vi var nyligen på vår första shoppingtur. Lyckligtvis av det lättare slaget i en närbutik.
Som alla närbutiker här o kanske i hela Spanien har ju storhetsvansinne, eftersom de kallar sig för "Supermercado".
Men dramaten blev hyfsat välfylld med mat, öl o vin för drygt 30 Euro. Då får butiken kalla sig för vad den vill.

Efter en natt i hårda sängar på ett billigt hotell, är vi nu uppackade i vår lägenhet. När vi kom dit möttes vi av en lady med stort leende och ett niosidors hyreskontrakt på byråkratspanska. Ingenting för den här nybörjaren att ens försöka sätta sig in i. Det var bara att skriva på och hoppas att man inte tecknat ett livslångt slavkontrakt med den lede. him self. Det är knappt man vågar ta fram google translate för att titta efter vad man egentligen undertecknat.

Nåväl, efter att blivit en massa pengar fattigare på hyran för denna fina lilla lägenhet, så blev det då premiär. Vilken premiär kan en halvfattig pensionär bevista, kanske du undrar... Men, det är ju inte någon galapremiär precis. Det premiären gällde första ölen! Ett mums-immigt glas med livets gula bubblande humle-malt-vatten. Inköpt för 1,50 Euro på kvarterskrogen avnjöts under största möjliga välbehag. Arlandabiran för 105 pix kan ta sig i dalen. Den här billiga bersen, var etthundrafem klasser godare.

Så ska livet som pensionär vara på en måndag! Skål för det!

Ha det goast!
/Berra
..och Lena hälsar till er alla underbara läsare!