Gripen av en tango under täcket eller vad säger djungeltrumman?

"Tengo gripe" skulle man kunna säga på spanska. Det betyder tyvärr inte en grip som dansar tango. Vilket i för sig, skulle vara väldigt roligt att titta på.

En "grip" är visst ett mytologiskt djur, som har en kropp som ett lejon och ett huvud som en örn. Detta (o-)djur som förekommer bland annat i Skånes landskapsvapen och SAABs logotype, ser knappast ut som en snäll liten vovve.

Nej, det är ett helt annat odjur, som gripit tag i mig. Ingen polis, alltså. Jag är lyckligtvis inte gripen och arresterad för grovt tangentbordsfifflande eller så. Även om jag just nu sitter o småfifflar på lagom skumt snurrig nivå med mina tangenter, så är det näppeligen olagligt. Ja, eller nej rättare sagt, om det nu skulle finnas en omänsklig gammal lag från 1880 eller så, som säger att det inte är tillåtet bloggvirka om vintersmitning, så ligger jag illa till.

Jo. Det är gubben, under alla massa täcken.

Ja, det gör jag väl ändå. "Tengo" betyder "Jag har" och "gripe" betyder influensa. Och det är inte vilken influensa som helst. Det är ett virus från helvetets nordvästra hörn, som gripit tag i mig, och förvandlat min kropp till en ömklig klagande sörja.

Ja, kvinnor säger ibland: Om en man blir sjuk, så är han verkligen illa däran. Ja, vad kan man säga annat, än att kvinnor är kloka och definitivt har rätt i denna mening. Åtminstone vad gäller den här gubben.

Inget balkongmys, just nu...;-(

Och... kan du begripa, vad denna "gripe" har ställt till det för den här vintersmitaren!? Febern kastar en runt mellan frysningar och svett. Huvudet känns snurrigt och ömt. Näsan rinner och nyser. Halsen är ett skrovligt nummer för stor. Magen gör revolt. Aptiten har hamnat i papperskorgen. Ryggen, knäna, nacken och samtliga leder och muskler, vill liksom hoppa av kroppen och lägga sig o vila i en vagga. En varm smärtfri vagga!

...och tröttheten! Att gå dass, är en ansträngning som kräver energi likt en bestigning av Mount Everest. Så pass illa att man kan somna på dasslocket. Ingen skitfin säng, precis.
Man orkar inget, gitter inget, och varje vändning av kroppen i sängen, känns som man hade elvatusen kilo att snurra runt med.

De senaste dagarna har spenderats framför TVn, de få stunder jag inte legat till sängs. Gamla filmer på nätet, har återvunnits och åkt tur o retur genom mina sjukflimrande ögon och öron.

"Djungeltrumman" har med sina ryktesvindar berättat, att ÖN, det underbara Teneriffa, är hårt angripen av "gripen". Det är flera andra i vår bekantskapskrets som fastnat i "gripens" klor. Även gullgumman, drabbades för ett par veckor sedan. 

Snart dags igen för nästa bouletävling, hoppas jag!

Nu dock, dessa senaste timmar, verkar "gripen" att lätta en aning på sitt grepp. Ny luft och lite lite mer energi flyger in i min kropp. Det hjälper till att utforma detta bloggvirke, får en att orka sitta vid datorn, lite längre än två minuter.

I tankarna saknar man boulebanan, spelet, grusets schack. Man saknar att vara ute, ute i den sköna solen, saknar alla bira, drinkar o goda middagar man kunde intagit i goda vänners lag. Man saknar sådana simpla saker, som att bara vara, röra sig på stan, träffa folk och lulla omkring.

När influensan har en i sina klor, När man är sängliggande sjuk, och knappt vet in eller ut... Då är inte skillnaden mellan kalla gråa Svedala och goa varma Los Cristianos, speciellt märkbar. Och! Det finns ingen möjlighet att smita från denna epidemiska virussjukdom. Hur mycket pengar du än har, kan du inte köpa dig fri. Jag tror inte ens att det går att blogga bort den. Men, som du ser, kära läsare, så gör jag härmed ett tappert försök.

Visst, man kan tvätta sig med handsprit stup i kvarten och undvika att vara nära folk, strunta i ta folk i hand och kramas o pussas. Men inte ens detta socialt dö-tråkiga sätt, ger hundraprocentigt skydd. Enda möjligheten att helt undvika risken att bli "gripen" är att stänga in sig totalt. ...och hur roligt är det?

Nåväl. Det bästa med influensor, är att de går över, tar slut. Att man efter några långa plågsamma dygn blir frisk igen. Då, förhoppningsvis snart, börjar en troligtvis lång uppförsbacke av återhämtningsarbete till toppformen.

Så, goa vänner! Vi ses där ute igen, när jag väl fått näsan ovanför vattenytan, och är fit for fight igen.

Om ett par dagar, kanske....?

Ha det goast!
/Berra