Att köra fel, är det en mänsklig rättighet? eller storyn om Ölstaden, röda torget och Putins glass!

Los Cristianos i all ära. Denna stad ska också äras! Det är en fin-mysig stad. Men, någon gång ibland, får man nyfiket styra näsan mot andra mål, för att liksom sniffa fram ännu mer mys.

Något av det roligaste att göra på ÖN, är att köra fel. Ja, åka runt i  de byar och småstäder man inte alls tänkt sig. Det kan ju låta tråkigt... att missa vad man planerat. Men, nej! Det finns skojiga mysiga, trevliga vyer och grejs i många hörnor och vrår av denna ljuvliga Ö. Då, förstås, speciellt längs de vägar, man inte tänkt att köra.

Go o gla, ska människan va!...eller ur, Harry!

Nåväl! Vi packade ner gullgumman och lite varma kläder i bilen + besökande govännen Harry, innan vi gav oss iväg norrut och uppåt. Ja, i det här fallet är det samma sak. Bergen och stigningarna börjar i utkanten av Los Cristianos. Eller nej. Själva staden vi bor i , Los Cristianos, är ju också rätt så backig. 

Så det gäller att inte backa ur, om man ska komma någonstans i den här världen och den här ön. Så vi siktade högt. Vilaflor, en pittoresk gammal stad, var målet.

Fel väg? Rätt utsikt!

Men, ack. Vi (eller rättare sagt jag) valde fel väg, så vi var tvungna att backa ur. Ja, bokstavligen. På grund av det knasiga vägvalet, ville varken bilen eller föraren fixa värstingbackarna. Så det blev till att vända i smalaste knasgränden i Arona, och bege sig annorstädes.

Efter att lirat runt på samma gata tre gånger, och varken vetat in eller ut, så var det dags att inse att vi hade roligt ändå. Samt; att om man siktar mot stjärnorna, så riskerar man att hamna i trädtopparna. Men, då kan man åtminstone njuta av utsikten. 

Emellertid var vädret perfekt och minerna på topp i bilen. Så det blev till att kolla karta eller bara köra på känn. Sådär lite av varje, blev det. Alltså kartan och GPS-snacke-tanten "Berta" blev mer som en rådgivare än en chef, eller om det nu var tvärtom...?!

Som en liten vid-sidan-om-snackis, så har jag hört rykte om att BMW var tvungna att byta ut "Berta" i sina lyxigare vrålåk. Denna åtgärd berodde på att de högt övervärderade herrar, som styrde runt med dessa övervärderade lyxåk, inte klarade av att ta instruktioner från en kvinna, även om hon var en datoriserad manick. Så dessa stackars känsliga män, bakom sina svindyra rattar, fick stå ut med den manlige rösten "Bert" istället... om man nu får tro rykten, alltså. 

Oavsett vilket, så blev denna resa ett litet äventyr. "Berta" ville förstås annorlunda. Inte ens tog hon hänsyn till att vi i bilen är vanliga människor och behöver lunch, en pissepaus då och då och har en osviklig förmåga att bara vilja stanna o njuta av vyerna. 

Att slåss med illasinnade backar i Arona, krävde sin man. Denne man krävde dock att få stanna o göra lite behov i någon undanskymd vägren. En sådan var dock ej lätt att hitta. Jo, lätt att hitta, men då fanns ingenstans att pausa bilen på.

Så efter en stunds irrande lyckades vi hitta rätt, trodde vi. Då passade ett gäng cyklister och en kommunbil på att störa vår pissefrid. Avvakta, eller åka vidare. Vi avvaktade. Det visade sig vara ett av de få rätta besluten, denna dag. Snart nog var vi onödiga, och kunde fortsätta vår färd.

Ute på en åker o åker?!

Den stora frågan var då: Vart skulle vi styra kosan? Vi pladdrade på ett tag, trevligt nog, innan vi bestämde oss för att åka till den lilla staden med det ståtliga namnet San Miguel. Klart fall av mys-stad!

Lite knalla runt-aktivitet i ölstaden, fick lunchaptiten att stiga i topp. Ett mer eller mindre sjabbigt hak, fick den stora äran att få oss tre som lunchgäster.

Det var tyvärr inte öl på rinnande väggen i San Miguel.

Jo, förresten. Ölet som heter San Miguel, tillverkas inte alls i denna stad. Det produceras i Lleda och Malaga, i norra respektive södra delen av fastlands-Spanien. Så, om vi trodde något annat, blev vi åter igen blåsta. Namnet på biran, kommer tydligen från Filippinerna. Vilket knappast ligger nästgårds.

Nåväl. Eftersom denne bloggare (tillfälligt, bara) bytt ut tangentbordet mot en ratt, så var det knappast läge att ta sig någon bärs. Visst finns det goda nollprocentliga ölsorter. Så, det var antagligen ytterligare ett felbeslut, att ta in den där svarta amerikanska bubbeldrickan till maten.

Nåväl. Gjort är gjort. Livet är fullt av felbeslut. Denna dag, som sagt, inget undantag. San Miguel de Abona, som ju är stadens fulla namn, fick lugnt ligga kvar, medans vi myste oss vidare på turen. Vackra vyer och ljuvlig natur ackompanjerade vårt småprat.

Siktet var nu inställt på den ljuvligt långa stranden vid lilla kuststaden El Medano. Och, tro alla under, så kom vi faktiskt dit, utan mankemang. Inte ens en enda lite felkörning! Jo, förresten. Det var ju stranden vi siktade på, men hamnade i staden. Fast tillräckligt nära målet, för att man ska vara tillfreds.

Jo, vi var tillfreds även med promenaden i den fina lilla blåsiga lilla tätorten. Vindsurfarna verkade ha sitt paradis, medans vi andra fick hålla hårt i våra kepsar. Men, gott nog ändå, så var solen framme och sken sina varma strålar på oss.

En liten myspromenad med nyfikna ögon, var vår sysselsättning, då och där. Som alltid en klart hög mysfaktor, när man är på ett nytt ställe och låter ögonen intresserat snoka runt i omgivningarna. Till skillnad från andra tätorter, hålor och städer, bjöd denna soliga lilla stad på ett stort gäng med lediga P-platser. 

Men, inte trodde jag att denna lilla mysiga håla på ÖNs sydkust, skulle ha något gemensamt med stora jättekolosstaden Moskva. Jo, men så var fallet. Röda torget ligger även i El Medano. Detta torg var dock lyckligt befriad både från Kreml och Putin.

Men, glassen på detta rödfärgade rektangulära plats, kunde man verkligen inte klaga på. Gott! Jag tror inte ens Putin hade gjort den bättre, på sitt röda torg. 

Men, jag undrar om vi inte hittade honom ändå. I ett hörn av  Röda Torget hittade vi denna figur, spanades efter något eller någon. Var det månne mister P i egen hög person, som spanade efter homosexuella eller oliktänkande att trakassera?
....eller några fler fasader att ställa fram, så att folk kan fås att tro att hans land är demokratiskt?
....eller om någon från antidopingbyrån, är på väg...?!

Ja, man kunde ju undra, och gör så fortfarande. Det fanns åtminstone ingen som sjöng Kalinka på detta mysiga torg. Men, när vi vände ryggen till, så kanske...?!
....ja, och vände ryggen till, det gjorde vi. Annars hade vi knappast kommit hem. 

En ljuvlig dag på en ljuvlig Ö! (Utan att ens röra vid ett bouleklot!...tro´t om du vill!)

Luta dig tillbaka. dra upp volymen på max o häng med på turen:

Ha det goast!
/Berra