Den ännu ovissare framtiden eller storyn om flygkris i munskydden trots valfläsk!

Man känner igen sig i Los Cristianos. Men, det är inte riktigt som att komma tillbaka till staden vi lämnade i våras. Jo, staden står kvar. Ännu så länge har ingen stark rackare flyttat bort den. Tack och lov för det!

Precis som vi trodde, är ett gäng affärer och restauranger igenbommade. Om de är stängda för gott eller enbart i väntan på att penningstinna turister med gyllene plånböcker, ska äntra lokalen och spendera massvis av Euro eller om dessa etablissemanger är fimpade för gott. Det får framtiden utvisa. 

Den där framtiden, är alltid oviss. Men i dessa ovissa tider känns framtiden mer oviss än vanligt. Men, som nästan alltid eller oftast får man leva på hoppet, som en glad groda. 

Hittar nog inga nya skor här...

Men, tveklöst är det så, att det finns både butiker, barer och mathak så att det räcker och blir över. Man kan lätt välja på att käka/dricka/handla både här och där. Man får lätt magen full med gott käk, strupen full med öl och/eller vin och matkassarna fulla med mums. Inga problem, där! 

Priserna på diverse mumsiga ting är ungefär det samma, som när vi lämnade ÖN i våras. Tyvärr inte lägre. Man får vara nöjd att många varor är billigare än hemma i fattigpensionärernas förlorade land: Sverige. 

Jisses! Vilken trängsel!

Inte är det så fullt med folk på promenadstråken, att man måste springa slalom mellan turister och innevånare. Det är nästan alltför lugnt på stadens gator och torg. Betydligt färre människor än tidigare år. Lite tråkigt, men ändå skönt på något vis. 

Våra goa vänner och bekanta har till största delen, ännu inte dykt upp. Några höjdarvänner finns att snacka/dricka/käka med. Tur är väl det!? Annars skulle man väl åka på någon social sjuka, typ ordbrist eller vänknapphet. Hemska tanke!

Boulespelet är ju kraftigt decimerat. Inga tävlingar!!!! En lokal regel på högst tio personer/samling, omöjliggör att lira tävling. Trist, men man står ut. Det finns nu en viss vana av tävlingsbrist från denna tävlingsknappa sommar i Sverige. Men! Bara man får träna lite, kasta lite och njuta med kulor i hand, så mår man gott och slipper lida järnbrist. Bara kloten rullar, så....!

Boulebanorna ser ungefär ut som när vi lämnade dem i mars. Fortfarande är avsaknaden av ett dass jättestor. Inte ens en minimalt kissehål eller ens ett litet avgasrör finns att tillgå. Men, å andra sidan är det skitkul att spela boule. 

Nya fina poängtavlor. Najs! Det är ungefär den enda skillnaden. De fina på-pappret-planeringar som finns för parken, baren och resterande banor har inte ännu blivit realitet, annat än på pappret. Vi får väl hoppas att den här gubben fortfarande är vid liv, då dessa fina idéer tagit form i verkligheten. 

Munskydden dominerar nästan gatubilden. Antingen har folk lyckats placera dem rätt, så att de täcker näsa och mun eller så hänger den där tyg/pappersstumpen under hakan. Några enstaka struntar totalt i att gömma sig bakom masken och vissa andra har lyckats hitta munskydd i diverse roliga färger och mönster. Själv har jag köpt ett munövertäcke med stjärnmönster. Passande för en bloggstjärna som jag.  (Hick!)

Munskyddsshopping

Det kan vankas dryga böter om munskyddsskrället halkat ner eller bort. Men, för att utfärda böter, behövs ju kontrollerande myndighet av typen polis. Ännu så länge har jag inte sett till någon munskyddskontrollant. 

Men, det finns kanske någon munskyddspolis, som gömmer sig i de obefintliga buskarna och spanar efter munskyddslösa med laser, radar och kikarsikte....?! Kanske finns det någon småsnurrig drönare där uppe i skyn, som bevakar oss alla och bombar oss stackars tillfälliga lagbrytare med böter och bannor!?

Lycklig blomma som slipper bära munskydd.

Själva känner vi en viss ovana att bekläda sig i munskydd. Det känns varmt och krångligt och brillorna immar igen. Men, det är ju klart bättre än att vara hemma i gråkalla Stockholm. 

Man får ju, tack o lov, ta bort masken när man ska dricka eller käka. Det skulle kännas krångligt som bara tusan, att försöka peta i sig en pizza via munskyddet. För att inte tala om ölen. Det skulle minst sagt bli kladdigt. Tröjan (och dess innehåll) skulle bli till en kakafoni av mat- och dryckesrester. Ett klart fall för tvättmaskinen.

Våra banor!!!!

Strax innan jag satte mig ner vid datorn, för att strula med den här texten, var jag nere på banan och tränade boule iklädd ett munskydd. Det var munskyddsdebut! Inte illa att i grymt mogen ålder åter få göra något för första gången. Som att bli av med oskulden eller börja nytt jobb, ungefär. Stökigt, trassligt och bökigt. Men, någon gång kommer man väl att vänja sig att vara maskerad utan att gå på maskerad?!

Tänk om man för ett år sedan skulle knalla in på en bank, maskerad med munskydd! Då hade personalen säkerligen trott att man skulle råna haket. Idag är det fullt normalt, åtminstone här i Spanien. 

Långt mellan strandraggarna...också.
Men, vad vet en gammal gubbe om sånt?!

Att poolområdet är nedstängt... tja... inte så kul. Det är en fint ställe att ligga o slöa på och njuta av värmen och tillvaron under den finfina kanariska solen. Men, med ett par starka armas stenkast till strand och hav, så står man ju ut med detta. Det blir till att få sand mellan tårna, innanför kallingarna och bakom öronen istället. Men, vad vore livet på en pinne, om man inte hade något att klaga på? Det är knappast synd om oss!

Men, visst! Det känns väldans skönt att vara "hemma" på Teneriffa igen. Det är varmt och skönt. Ryggskrället är lite snällare mot den här gubben och livet leker. Så, med andra ord... Yippie! (ungefär) Vi gjorde rätt! Vi är här nu och vi trivs med livet, ungefär som en valfisk i Atlanten. (Det är ju bara vi människor som utsätts för valfläsk. För valarna är det ju naturligt.)

Att ta sig hit till Teneriffa hade ju sina avigsidor, som du säkert sett i förra bloggvirket. Att hitta en funkande flygtur, innebar tänka lite utanför boxen. Inte så svårt egentligen, eftersom boxen är rätt liten i dessa konstiga Coronabetyngda tider. Speciellt vad gäller flygbranschen. Den verkar vara ett sammelsurium av undanhållna ersättningar, inställda flighter och bedragande marknadsföring.

Det tog många timmars tid vid datorn, för att hitta rätt bland alla resor/resetjänster och sajter som kan påträffas på Nätet. Det finns massor! Hälften hade varit för många. Google gick varm, så att det hettade till ordentligt i trådarna. Nästan så att man kunde koka te på Internetroutern. 

Inte ens regnet ställde in flighten!

För dig som eventuellt tänkt dig att flyga hit till underbara ÖN, förbered dig på att kolla, kolla och titta och sedan kolla igen. Man vet ju inte i förväg vilka flygningar som kommer att ställas in. Det är nog största problemet.  

Flygbolagen verkar vara lika pålitliga som den lede själv. Det där norska skräpföretaget, som vi oftast använt oss av, har ställt in flygningar till höger och vänster. Det där bevingade och förnicklade resebolaget som puttade hem oss för tidigt i våras, har fortfarande inte hostat upp stålarna vi förlorade på kuppen. Ärendet är inlämnat till allmänna reklamationsnämnden. Om något år eller tre, får vi väl svar på denna fordran. Jag gissar på att vi knappast är ensamma om att ställa krav på pluringar från diverse aktörer i denna krisande bransch.

Så! Vi hade förmodligen en rackans tur som slapp lida av inställda flygningar eller ändrade flighter, denna gång. Vi är ju grymtande glada att det funkade, att vi lyckades ta oss tillbaka till denna fantastiska Ö. 

Ha det goast!
/Berra