Den julbortblåsta revolutionen eller är det maffians fel!?

Att fira jul här i landet långt bort, kändes lite långt bort från det sedvanliga julfirandet. Det blev inte ett släktsamlande dignade julbord med grisrumpan i högform. Dessa otider, hade förmodligen inte heller gett oss denna möjlighet, även om våra frusna rumpor befunnit sig i gråtråkiga Svedala.  

Vi såg på TV att det skulle blåsa upp.

Istället tog vi med oss ett par goa vänner till en restaurang som erbjöd asiatisk och spansk föda. Ett stort kulinariskt steg från det svenska julkrubbet. Men, gott som attans ändå. Minst lika gott som det traditionella alternativet, säger min lilla vegetariska läckergom. 

Julaftonen blev en blåsig historia. Jo, vi befinner oss på en Ö, mitt ute i ett av planetens största pölar, så man får väl egentligen ibland räkna med att vindarna piskar runt bland folk och fä. Att de i vanliga fall goa tjugotalet celiusgraderna, helt plötsligt kändes betydligt färre, fick man liksom ta som en julklapp på näsan, slänga på sig lite fler plagg och gå ut o mysa med vännerna. 

Det blev en välklädd jul.

Det är bara att vägra låta julen blåsas bort. Karl-Bertil Johnsson skulle bli topp tunnor rasande då. Det vore synd på denna fantastiska fantasifulla skapelse. Må han vara påhittad och uppdiktad, men ändå beskriver denna tecknade filur, det allra bästa som julkänslan någonsin kan uppbringa. Att glo på Tage Danielssons lilla ljuvliga film, är egentligen den enda egentliga jultradition, som denne tangentordskliare har.

Som alltid, fick julottan vara obesökt av denne oreligiöse gubbe. Jag skulle troligen ändå enbart somnat i kyrkbänkarna, i annat fall. En skön dageneftersömn, slår i vilket fall ut alla ottor, oavsett när på året de inträffar.

Nåväl! Den här gamle tossen, är inte någon speciellt hängiven anhängare av traditioner överhuvudtaget. Visst firar man lite högtider, även här ute i förskingringen. Det är ju roligt att fira! Så det gäller ju att hitta en anledning. Fast egentligen skulle man ju kunna fira ändå. Man kan ju exempelvis fira att gräset är grönt, huset är gult, solen skiner, molnen passerar eller att boulekulorna rullar. Naturligtvis passar man på, när tillfälle ges, att inta en god måltid, nersköljd med goda drycker i ännu godare vänners lag. …och så är ju nyårsfirandet runt hörnet...

Jag har ofta undrat varför vissa engelskspråkiga länder, kallar annandag jul, för "boxing day". så jag gjorde, som jag brukade; Kollade på google. Det verkar dock ej ha något som helst att göra med slå-på-käften-sporten boxning, även om denna svettiga och smärtsamma sysselsättning tydligen har anor bak till 600 år före anledningen till julfirandet, vilket borde varit Kristus födelse, inte Mammons. Dock! Knappast förvånande att man slog varandra på flabben, långt innan Jesus vände andra kinden till.

Detta var ju långt före annandagen var uppfunnen. Jo, som vi vet, är ju annandagen inte som vilken annan dag som helst. "Boxing day" har tydligen från 1600-talet uppkallats efter de allmoselådor, som den rika överheten bjussade sitt tjänstefolk på, för att försäkra sig om att de fick bra och billigt slavarbete under året fram till julen. De stackars servicehjonen, på den tid det begav sig, fick tydligen också ledigt denna dag, för att besöka familjerna. Boxar med lite smulor från de rikas bord, uppskattades säkert, om man var en fattig stalledräng eller piga, gissar jag. Den givartraditionen, från stenrika till penningfattiga, har tydligen varit denna annandags signum. Att det sedan var lådor, som de fattiga fick, fick ju denna dag att kallas "boxing day", oavsett om de pucklade å varandra med knytnävarna eller ej. 

Kanske något att uppfinna till oss i nutiden. Att de svinaktigaste kapitalisterna, ska få gåvoplikt gentemot de fattigaste pensionärerna. Det skulle troligen inte utjämna den grymma ekonomiska skillnad, som finns mellan de som har mest o minst i plånböckerna. Men ett litet steg i rätt riktning....?!?!

Revolutionen stängd p.g.a. Corona?!

Gullgummans och min egen "boxing day" innehöll varken boxning, boxar eller ens en fyrkantig hatt. Vi fick för oss att slippa laga mat, denna dag. Det berodde verkligen inte på att boxhandskarna var i vägen för stekpannan, utan ren o skär slöhet. Nästan, då gullgumman hade förberett käk för en vecka framåt och jag kämpat med mina styrketräningsövningar på balkongen. 

Jovisst, en pizza som gott och tveklöst slank ner i gott sällskap av en flarra rödtjut, hade vi definitivt förtjänat. Det ymniga regnet, dock, var det ingen av oss som hade förtjänat. Fy tusan vad det stänkte... och då menar jag inte stänkarna, som kunde serveras i restaurangen. Att påstå att tältdukstaket över hakets uteservering, fick tömmas på vatten stup i kvarten, var en kraftig underdrift. Om det skulle funnits boxningar på denna boxardag, skulle de säkert regnat bort till någon trist rännsten, för att sen forsas ner till något ännu tristare källarutrymme. För, visst flyter boxhandskar. Inte för att jag har någon större, eller ens mindre, erfarenhet av att boxas i regnrusk eller annat väder, men visst är det så...? Skulle man dessutom ha flyt på denna boxardag, så fick man inte heller på käften innan man kom hem, såvida man blev golvad av regnet. Men, då ska det verkligen regna mycket. Visst regnade det mycket denna kväll, men inte såååå mycket.

Inte för att man ska klaga på vädret, här på Teneriffa. Men, det har varit lite sådär, ungefär. Det har inte regnat småspik eller haglat sjutumsstockar. Men, lite sämre än i vanliga fall. En vinter som inte varit riktigt somrig, eller hur man ska utrycka det. I vanliga fall, är vintern här i Los Cristianos med omnejd, som en svensk sommar minus det obligatoriska sommarregnet. Nu har det varit som en svensk sommar inklusive regnet. Det har varit lite för mycket moln och lite för lite sol, helt enkelt. Om man måste skylla det på klimatförändringarna, blir jag sur...inte enbart av regnet. 

Maffians fel?!

Så här i slutet på året, borde man ju skriva någon form av resumé över det gånga året och lista upp en massa höjdpunkter och andra upplevelser. Tidigare år har jag låtit bli. Kanske är det säkrast att strunta i det, även detta år. Emellertid! Det har varit så konstigt och ovanligt år, detta 2020, så man kan ju i alla fall försöka. 

Alla vi människor av alla sorter, har varit medvetna om denna ruttna pandemi, som hållit år 2020 i ett järngrepp, och gör så fortfarande. I mars 2020 tvingades vi, att fly Teneriffa, hals över huvud. Då, med stora bestörtligheter, utgifter och svordomar. 

Ön stängdes ner totalt, och flygbolaget skulle sluta att flygbolaga. Vårt ekonomiska krav på detta bevingade bolag, nekades. Så att vi var tvungna att anlita den stolta myndigheten Allmänna reklamationsnämnden, för att ha en chans att få tillbaka de surt förvärvade stålar, som det bevingade företaget försnillade.

I tangentvalsande stund, har vi fortfarande inte fått svar från ovan nämnd. De har dock nämnt att ärendet kommer att behandlas inom snar framtid. Den vackra dagen, tredje november 2020, fick jag ett besked om att beskedet skulle komma inom 90 dagar. Jo, denna myndighet har med största möjliga sannolikhet, rosenbusken full av liknande ärenden. Det är säkert många andra som blivit avlurade skjortan, brallorna och en o annan underbyxa, av diverse flygande företag. 

Så det är bara att hålla alla femtonhundra tummarna i en månad till, så kanske ett gott besked kommer, om att bevingade luftfärdsföretaget, ska pröjsa oss för de penningmässiga umbäranden, de orsakade.

En annan liten småtråkig ekonomisk skitsak, är att vi inte fått tillbaka depositionen vi pröjsade för lägenheten i första äventyret. Det där skitföretaget Candelpisos, hade tydligen försvunnit från jordens yta, så att kronofogdens internationella medhjälpare inte kunna hitta dem. Hoppas att de trivs uselt, där i underjorden i sällskap med andra sketna råttor. 

Nåväl, allt har inte varit i bajsnivå, detta år. Sommaren har, som sagt varit plågsamt befriad från nästan allt vad social umgänge beträffar. Tråkigt, är bara förnamnet. Bouletävlingarna sket sig förstås också. Men, det känner ni ju säkert till. Trist, är ännu ett av detta års förnamn. Tristast dock, alla goa människor, som tvingades att ställa tofflorna för gott.

Ja, som ni vet, ljuvliga läsare, är att jag hellre skriver om bra saker än taskiga. Men, livet är ibland en blandning av både sol och regn, rödvin och vatten. Det som gäller för den här tangetordaren, är att kunna tackla motgångar med en välriktad klackspark och leva för de lyckliga momenten i livet. 

Att vi kom iväg till denna ljuvliga Ö, för att fullgöra äventyret 3.0, var en av årets höjdpunkter. Att gråkalla Svedala innehar betydligt fler Coronafall än våra goa Kanarieöar, är inte en orsak till skadeglädje, utan ett lyckosamt rått konstaterande att vi faktiskt är en aning säkrare här i Los Cristianos än i Stockholm. 

Dock ändå, den stora skillnaden i livet här, jämfört med Stockholm är enorm. Om vi inte hade lyft tummarna från det mörkaste stället och flaxat iväg till Teneriffa, hade vi förmodligen suttit o ruttnat i isolering i vår svenska hemstad. Vi hade med största sannolikhet ångrat oss sjuhundrafemtiotvå tusen miljoner gånger, att vi inte tog chansen och drog hit, till värmen, solen och vinden.

De gånger vi hade lämnat lägenheten i Stockholm under denna gråkalla höstvinter, hade troligen lätt kunnat räknas enbart med hjälp av fingrar och tår. Någon avancerad datamaskin, hade definitivt inte behövts för detta ändamål. Vi hade suttit inne i kåken, som ett par frusna kaniner och längtat efter vår och sommar.

Vi ÄR på rätt väg!

Här på ÖN, är man ute mer. Man träffar folk utomhus, eftersom utomhus är uthärdligt till skillnad från regniga Stockholmsförorter. Ljuset flödar med solens hjälp. Man mysvärms av solstrålar och goda vänners leenden. Det är stor skillnad att leva här jämfört med Sverige. Kanske speciellt nu i dessa otider, då tidernas kanske värsta pandemi drabbat oss.

Full förståelse dock till alla er, som aldrig vågat ta steget att resa hit. Ni har alla mina goa omtankar och medtankar. Min förhoppning är verkligen att ni inte deppar ihop, utan låter livet leva och gör det bästa åt situationen. Gilla läget, skulle man kanske kunna säga, även om det inte alltid är lätt som att äta pannkaka. 

Om vi inte åkt hit till ÖN, hade kanske gullgumman och jag snackat öronen ur varandra och utnyttjat sociala media tills de skriande ramlat ut datorn. I vilket fall, hade livet varit mycket tråkigare där borta/hemma i snöblaskets förlorade land. 

Att åka till Teneriffa, var lite vågat,,,

Jovisst. Lite tråkigare väder och mycket tråkigare restriktioner, har gjort livet lite mindre livligt än de två tidigare äventyren. Men, ändock sju resor bättre än vad den kungliga huvudkommunen liv, hade kunnat erbjuda oss. 

Det skulle vara lätt att skiva om allt som inte hänt detta oår. Men, varför göra det lätt för sig? Det skulle bara vara tråkigt. Men å andra sidan, så skulle ett vanligt år, med en massa bouletävlingar, kramar och folkvimmel också kanske varit roligt att bloggvirka om. Det får vi aldrig veta. Till nästa höst är förmodligen och förhoppningsvis Coronapandemin bortslängd till historieböckerna och livet börjar återgå till det normala.

Lång och tung väg tills pandemin tar slut?!

Vi lyckas dock rätt bra att njuta av livet. Vi lyckas någorlunda med att hålla i de små slantar som den svenska pensionskämtet kläcker ur sig. Vi lyckas att gilla läget, att hitta möjligheter att livligt leva ett någorlunda livligt liv. Vi lyckas, med hjälp av översättningstjänster av spanska nyhetswebbar, plus engelska och nordiska sajter och knagglig spanska, läsa nyheter och slänga i oss all tänkbar information om det lokala  läget. Vi hittar små hål i förhållningarna att förhålla oss till, så att vi kan leva, ett lite begränsat, men dock ett ljuvligt socialt liv. 

De senaste dagarna har Covidsiffrona för vackra Teneriffa, ramlat ner en aning. Den senaste förstärkningen av restriktioner, har förlängts till den 10 januari. Dock! Men! Emellertid! Den smått småknasiga optimist som brukar dominera mina tankar, ser åter optimistiskt på tillvaron. Om så fortsätter, tror och hoppas jag att folk slutar att dö av skiten, att vi snart åter kan få lira bouletävlingar, träffas i lite större sällskap och får se att flygpriserna sänks och turismen öka.  

 

Lugn nu! Du slipper ta båten till Sverige.

Så, det behövs inte mer än lite bättre statistik, för att detta gubbskrälle, ska börja se det vackra slutet av eländet. Så, snart nog sitter vi alla i solens sken med en go öl i hand och skrattar gott åt allt som hänt, under detta år.

Ute o cyklar som vanligt!?
2021 är inget valår!

Ha det goaste nya året!

/Berra