Gubben som smet från vintern: Blåst på en marin orgasm av blåsorkestern Calima eller storyn om mellandagarnas verkliga betydelse!

Nu har jag äntligen kommit på vad ordet "mellandagar" egentligen betyder! Här på Teneriffa betyder det sand mellan tårna, sand mellan badbrallans värdefulla innehåll, sand mellan så gott som samtliga kroppens hårstrån och bakom öronen med flera ställen.

De senaste dagarna har vi haft strålande väder. Solsken, solsken och lite mer solsken. Varmt o gott, tack vare de östliga vindarna. Ett väderfenomen som kallas "Calima".

Alltså, för att göra en kortfattad förklaring, ännu längre... Så kan man säga att det beror på att ett högtryck bildas (ja, det är väl någon som dundrat på med rockmusik för fulla muggar, så att trycket i högtalarna blivit för högt). Samtidigt som ett lågtryck snurrar runt med Atlantens vågor i salsatakt, strax i närheten av oss.

Eftersom salsa och rock inte riktigt går i samma takt, så blir det lite taktlöst på vindarna, och en massa ökendamm och värme från Norra Afrika, blåser hit till Kanarieöarna. Blåsorkestern är då placerad i Marocko, tror man. Den exakta placeringen är i dagsläget inte till 100% konstaterad. Saharaöknen är ju rätt stor, som du säkert vet. Dock är det fullt blås i orkesterns lurar. De är riktade hitåt och får vågorna att våga låta som ljuv musik. Taktfullt!

Värme o sol är ju min musik. Ett o annat dammkorn, står man ju ut med, så länge det för varma tongångar med sig. Fast, de stackare som har astma o liknande besvär, håller nog inte med mig, tyvärr. Deras tongångar går nog lite i moll, dessa dagar.

Molligt värre, kan också vara de övriga grunkemojser som Calimaorkestern kan blåsa hit. Typ; Virus, baskelusker, insekter, sporer samt mikroskopiska marina organismer. OBS! Jag skrev ej "orgasmer"! Mikroskopiskt små vattenfyllda orgasmer, gör väl ingen människa lycklig?!

Hjälp! En marin organism!

Vad dessa Calimas medlöpare kan göra med hälsan, överlåter jag åt din fantasi, kära läsare. Jag känner mig säker på, att det finns både djur och moll i dessa vindar. Min inbillningsförmåga är alltför begränsad, för att kunna tro att dessa små organismer är som rosa hajfenade elefanter, klampande omkring i ens blodsystem, för att förstöra varje tillstymmelse till promillehalt. Man, kanske skulle gå till baren, för att dränka dem...?

Bakteriedödande?

Man får väl hoppas att de där mikroskopiska marina organismerna, inte finns med i isen i drinken. I så fall, borde de inte dödas av alkoholen? Vilken tur att man inte är nykterist!

Före detta marin organism

På tal om moll, så har gullgumman råkat ut för en värstingflunsa och ligger nu med feber o snuva, stackaren! Där kan man tala om mellandagsdrama, minsann! Snälla goa läsare, håll nu en tumme eller tretton, för att hon snart är på banan igen, med sitt vanliga leende i boule-dur.

Även en av våra besökande goaste vänner, har råkat ut för denna flunsa från helvetets djupaste mollmörker. Hoppas att du har en massa tummar över för henne också.

Gissa datumet?!

Mellandagarna, jul o nyår, innebär också att våra goa goa vänner kommer på besök. Mycket kära återleenden och gokramar! Att övervintra här nere, innebär också att man skaffar sig ett lite större avstånd till sina goaste vänner. Därför känns det extra mycket god dur-musik, att de kommer ner o hälsar på. Tillsammans med nyfunna vänner blir det en hel orkester i glada miner.

Så, årets mellandagsrea innehåller sand och dammoln från Sahara, ett gäng elaka influensavirus från underjorden och blåsorkestern Calima troligtvis från Västsahara. Någon som vill köpa? Garanterat lägsta pris, någonsin!

Då, finns det inga bouleframgångar att skryta om då? Tja... mellandagarna har gett lite övre-delen-mellanplaceringar i tävlingarna. Inget att skriva hem till mamma om, även om det är roligt. Mitt lag, i ett par olika konstellationer, har vunnit tre av fyra matcher i kvällstävlingarna. Inte illa, men vem vill egentligen förlora?

Fast en delad vinst i en måndagstävling, är ju inte fel. Tvärtom! 8 € rikare i prispengar.
Det är väl min överlägsna vinst i skandiklubbens höstserie, som mamma skulle bli glad åt. Visst hänger medaljen snyggt på gubben? En flaska whisky, är ju inte heller fel... även om mamma var helnykter, hela sitt liv. Får väl hoppas att hon har tillgång till Internet och denna blogg, uppe i sin himmel.

Ja, som oftast handlar detta bloggvirke om lite av varje. Så även denna gång. Just nu när mellandagarna slagit sitt grepp om detta tangentbord, så har handlingen kommit att pendla mellan allt och inget.

Allt har sitt slut. Så även detta bloggvirke. Snart även detta år, 2019.