Delfinerna ler åt värmeknarkandet, och livets legobitar fattar vinken.

Det är sådana här dagar, man lever för, som funkar liksom som livets egna legobitar. Då menar jag inte de legobitar som skramlar sig ner i dammsugarpåsarna hos barnfamiljer, Nej, det är liksom bildligt...livets lekande byggstenar. De stora fina njutbara tillfällen, som lekande lätt, gör livet värt att leva. Ja, lite krångligt beskrivet, men du fattar vinken, om du tar en till mellan raderna.  

Fantastiskt väder! En, sisådär 25 grader, sol från en molnfri himmel och svaga vindar. En sådan dag, då boulekloten fick vila och badbrallorna jobba...hårt! Nåväl, runt rumpan på en vintersmitande gubbe, kan väl inte livet vara så hårt, ens för en mönstrad och välanvänd badbralla?

Det fanns bara ett enda beslut, att göra, denna vackra dag. Att dra ner till en strandbar för intagande av tillräckligt med näring, så att man orkade med den tunga syssla, som denne solnjutande gubbe och hans gullgumma skulle göra. + en god pilsner, förstås.

Gullgumman o en bira på en njuteservering. Livet leker!

Sedan... ut i strandens sand, slängande sig på solstolens insvettade tyg och njuta, bara njuta av solen goaste strålar.

Att göra exakt ingenting. Tänka ingenting. Prata nästan ingenting. Titta på insidan ögonlocken och bara känna solen stråla över kroppen. Plums i Atlanten, lite då o då. Tillbaka till svettandet i solstolen.

Ryggsmärtor, knäknasigheter, axeltrubbel & annat gubbatrams, liksom bara försvinner ut i solens sken. Värmen, den goa värmen, är ett läkemedel som slår alla andra med 100 hästlängder.

Synd bara att man inte kan stoppa ner den goa värmen i en urdrucken ölburk, tejpa igen den och ta hem den till Sverige. Man skulle nog fastna i tullen, då. + bli arresterad för värmesnatteri. Få sitta i ett kallt spansk fängelse och ruttna bort. Vilket öde!

Värmeknarkarens paradis!

Nåväl, den här snälle gamle värmeknarkaren, är alltför laglig för att utföra av något brott överhuvudtaget. Möjligen kan ha få något enstaka utbrott, exempelvis av glädjeskutt efter vunnen bouletävling. Det hände efter senaste SM-finalen. Tjoho!

Om tre veckor, sitter en stycken solbränd gubbe och hans nästan lika solbrända gullgumma i TV-fåtöljerna i vardagsrummet i Stockholm. Förmodligen med duntofflorna på och en tre-fyra filtar om kroppen. Men, den tiden - den sorgen...och glädjen. 

Jag skulle inte ens kunna mutas, till att säga att jag längtar hem till gamla Svedala. Knappast ger det nyckfulla nordiska aprilvädret, en uppmuntran till längtan. Men, det är ju alla goa människor, där hemma. Släkt o barn o vänner. Där finns den stora orsaken, till att man åker norrut igen. 

Även delfinerna ler...

Nu när det bara är tre veckor kvar, har vi bestämt oss för att leka vanliga "veckoturister". Vi ska ta mig ända in i jordnötssmöret, njuta av varenda kvarvarande dag i ljuvliga Los Cristianos på underbara ÖN Teneriffa.

Ha det goast!
/Berra