Dagen då gullgumman försvann med spanska flugan eller storyn om när den stekta hjärnan skapade framtid.

Då försvann gullgumman till novembergråa gamla Regndala. En liten nätt operation ska utföras. Sedan får jag tillbaks henne hem till värmen igen på härliga Teneriffa, om ett par dagar. 

Hon kommer förstås att träffa släkt o vänner, där mellanmjölkens förlorade land. Allt medans den här gubben, lugnt får själv bestämma vilken TV-kanal som ska fluktas på. Kravlöst, men också kramlöst o lite tyst och tomt. 

Nåväl, ett par dagar ska man väl klara sig, själv, utan sin goa lilla Lena. Men, det första jag gjorde, efter att kommit hem, efter att medvandrat till flygbussen och luftat tankarna med en halvlång solopromenad, var att sätta på lite musik. Så att lite goa bluestoner kunde fylla min tillvaro, ett litet tag. 

Värsta backen avklarad. Pust!!

Visst är bluesmusiken fylld av gnäll över ensamhet och sökande, ackompanjerat av ljuvliga toner. Men, jag tänker inte deppa ihop och skriva något bluesbloggvirke här, inte. 

Pyttsan! säger du säkert. Ensamma gubbar, klarar sig inte längre än näsan räcker, utan en kvinnas stöd. Att lägenheten kommer att se ut som en smärre bomb har briserat i köket, och att disken kommer att bli stående tills den själv vandrar ut o möter en i dörren, tillsammans med mögelbröden, de otämjda soporna, dammråttorna och bananflugorna.  

Sätt inte på plattan!!!

Skulle det vara så illa, så hjälper inte ens den skönaste blueslåten. Så det är för gott, att spela en till och ta en öl o begrunda sitt öde. Fast å trettiofjärde sidan, går det ju att att sparka sig själv i baken. (Bildligt pratat, alltså. Annars har jag alltför korta ben.) 

Nej, det gäller att ta tjuren vid pungen och dra sitt strå till stackaren. Att slå dank, bara, kan ju vara skönt ett tag... Men, livet är ju mycket roligare, när man är lite aktiv. 

Köp lite spooky dasspapper!

Men, inte ens aktiviteter går att överdriva. Jag tänker ju inte virvla runt i kvarten i ÖLDHD-takt och finkamma varje hörn. Inte ens om jag måste åka slalom mellan bortglömd disk, ölburkar och vinkorkar.

Just nu tror jag att jag kommer att ha lite mer tid för mina småsysslor och storsysslor. Att lira boule är ju en av de sistnämnda, tveklöst. Men också att blogga, titta över mina onlineaffärer och plugga spanska. 

Los barack para los hemlös?

Det kommer lika säkert som att det finns fiskar i Atlanten, att visa sig att jag inte kommer att ha någon tid över alls. Som sagt, tiden leker racerbil, här på ÖN. Detta gäller med största säkerhet, även om gullgumman tillfälligt försvunnit, som en avlöning. Skillnaden är ju att hon kommer tillbaka snart. Försvunna stålar är ju för alltid försvunna, som du säkert vet, käre läsare.

Att plugga spanska som gammal man, är definitivt inte en dans på tulpaner. (Stackars blommar, som skulle bli söndermosade av dansskorna!) Det var definitivt lättare att lära sig glosor, grammatik och uttal som liten snorvalp, än som överfullvuxen gubbe. Men, ett o annat snappar jag upp, trots ett minne som sett bättre dagar. 

Även duvorna snackar flytande!

Än är det långt kvar, tills jag kan hålla uppe en konversation i detta världsspråk. Jag får vara nöjd att jag förstår ett o annat ord, och kan exempelvis köpa ost över disk. Men, missförstånden står som spön i backen, trots allt pluggande. 

Jag stannade till och lyssnade på ett par damer, som snattrade lite spanska, och försökte förstå något. Men, icke, sade José. Fattade noll och intet. Kanske ett eller annat ord, utan något som helst sammanhang. Typ; som en gädda ute i havet, undrande vart den lilla fina sjön tog vägen, där man kunde lura i vassen.

Skylten betyder...säkert något.

De kunde ha sålt mig på börsen, trollat fram en ordvits eller bara undrat vad det var för en ful gubbe, som lyssnande stod där och såg ut som en dåre. Inte ens det som ungar på gatan, kläcker ur sig i lekens virvlande svängar, har en chans att nå fram till något förståeligt i den här gubbens hjärna. Gullgumman kommer att hinna tillbaka hit 115 gånger om, innan tjugofemöringarna trillar ner, i någon raskare takt än vad en snigel kan springa.

Stekt hjärna på spanska

Men, man får säkert låta detta inlärande, ta den tid som behövs. Och på ytan kan det tyckas att en pensionär på Teneriffa, har hur mycket tid på sig som helst. Men, icke sa Gunnar. Man har den berömda häcken full, Stackars bakdel, som alltid måste vara på örat! Det kommer säkerligen att ta en bra tid, innan man har någorlunda kläm på detta småkrångliga nya språk.

Verben snurrar runt i skallen med ett gäng substantiv, som tillsammans med adjektiven, dansar taktlöst runt i en argentinsk tango. Så vad finns annat att göra, än att ta fram pluggarböckerna, följa den goa lärarens råd o plugga lite till. Så kan kanske den spanska flugan, kan få några små vingar.

Här fattar jag! "Vi skapar framtid"...tror jag.

Hasta luego!

...eller rättare sagt:
Ha det goast!
/Berra