Parkeringsgudar, cruise och tungan i rätt mun eller storyn om den Stora Rundan!

Santa Cruz betyder heligt kors på spanska. För oss som inte tror på sådant kryssande, skulle man kunna tolka det som den heliga cruisingen, eftersom det inte finns någon P-plats att uppbringa i denna stad. Man är tvungen att kryssa runt, runt runt... för att ändå till slut parkera olagligt. 

Med tummarna hållna och fingrarna korsade, så bad man en bön till alla lapplisors o P-nissars parkeringsgudar, om försoning från P-böter. Har de inte en P-helig kyrka, där man kan lämna in sina P-lappar och be om alla P-synders förlåtelse?

Nästa gång vi besöker Teneriffas huvudstaden, kommer gullgumman och jag att ta bussen. Det är betydligt lättare att parkera sina rumpor på en uteservering, än att hitta en P-plats för vår hyrda bil, Hjulitette.

På en skum bakgata låg den däringa skumma mäklarfirman, som är skyldig oss ett gäng € för förra vinterns hyresdeposition. Men, icke sa Jörgen. Ingen där. Inte ens en fena bakom glaset, för att ta emot vårt rättmätiga gnäll. 

Bara att dra vidare till stranden o fortsätta mysa. Ljuvligt sandig sandstrand, med - hör o häpna! - gott om parkeringsplatser.

Ingen bitch, bara en beach

Efter att sandat ner oss, sådär lagom mycket, var det dags att dra vidare på Stora Rundan. Den som skulle ta oss runt ön, och lite till. 

Då var det dags att få i sig lite käk. Ja, man har tydligen blivit lite miljöskadad, efter alla år i Stockholm, som säger "käk" istllet för "mat". Men, vi får väl hoppas att alla kommande vinterhalvår på Teneriffa, kommer att återställa skadan. Efter femton år kanske vi säger "Ska vi gå o comida?" i stället för "Ska vi dra å käka?"

Som du säkert förstått av ovan beskrivna P-elånde, kära läsare, var det bara att dra iväg från stan o leta mathak. (Nu är stockholmssmittan i farten igen!)

Strax utanför den stolta heliga kryss-staden hittade vi ett köpcenter. Rattade förstås in dit, så att magens matskrik, skulle lugnas. "Chinatown" hade säkert en trevlig kinarestaurang också... trodde vi.

Men, ack, icke. För första gången på Teneriffa blev jag nobbad vegetarisk mat. Ja, en gränd bredvid,  hittade vi ett av de få ställena, som enbart serverar kött och fisk. Så det blev till att stega vidare in till handelscentret, för vidare upptäcktsarbete. 

Jo, vi hittade ett väldigt enkelt hak, Noll mysfaktor. Fast, hyfsat krubb, som dessutom var billigt. Det var i grevens tid, dessutom. För när magen säger till, då lyder man. Magen är ju, som du vet, alltid kroppens chef.

Så när var chefen väl var tillfredsställd, var det dags att ge sig ut på vägarna igen. Hjuliette tog oss snällt o fint över berg och dalar. Dock var inte google maps-rösten "lilla Greta" lika snäll. Ja, jag skyller i alla fall på henne, så slipper jag ta åt mig för att vi körde fel ett par gånger. Tänk vad livet vore trist, om man inte hade något att skylla på?

Ursprungsmannen i Santiago del Teide

Dock, ändå roligt att köra fel. Då får man se lite mer!, tyckte gullgumman, medans mina rattarmar tröttades ut mer o mer. 
På dessa vindlande småvägar var det verkligen läge för att hålla tungan i rätt mun. Annars kunde man åka på en kyss!

Så, häng med oss på denna tur. Du slipper ju få öronlock på grund av höjdskillnaderna, men kan ändå njuta av några bilder från den Stora Rundan. Luta dig tillbaka, sätt på ljudet, lägg nallen på tvären, eller sätt datorn på fullt ös. 

Ha det goast!

/Berra