Är det sexigt att vinna? Eller storyn om hur man bäst njuter av boulespelets väl & ve.

Då har det hänt igen; att den här gubben gått o vunnit en tävling här på Teneriffa. Än är man inte för gammal för att träffa skott och lägga in sina kulor. Den här gången var mina två supergoa medspelare med på nötterna. 

Laget! Lag1! Michel, Dan & Berra, bakom presidente Pina.

Dessa två franska kultrollare, var på lika gott humör som sina klot. Denna kväll, en ren fröjd att lira med dem. Dan är en prickskytt av så hög rang, att han skulle kunna få ett välbetalt jobb, i första skyttekompaniet i Kultorps regemente. Smällarna på nyårsafton, står sig slätt i konkurrens med Dan.

Bra läge för en ny boulebana?

Att lira med två personer, som snackar ett (för mig) oförståeligt tungomål, kan vara en aning knepigt. Visst snappar jag upp något enstaka franskt ord och fattar kroppsspråket. Men, ibland står man där som ett fån av kunglig storlek och vet varken in eller ut, lägg eller skjut.

När rotvälskan, stod som spön i backen, fick man i bland ta blad ur mun, öppna truten och fråga på lite skånskbruten engelska, för att fatta vad som egentligen fanns i deras tankar. 

Stoooor boulebana!???

Michel, som ju även arrangerade tävlingen, är en grandios läggare, som kan trycka in sina klot på poängplats, även i grymt trånga lägen. Grymt bra handled. Med ett litet avigt trefingersgrepp, som förmodligen är unikt i boulevärlden, skruvade han in sina kulor, gång på gång på gång.

Jo, man måste väl inte vara lite skruvad, för att bli framgångsrik boulespelare. Men, jag tror att det underlättar. Själv, då... Jo, mina klot hade också en lyckad kväll. Mina skott och framför allt läggen satt som en smäck, för det mesta. Att lira mittspelare, innebär, som så många av er vet, är att göra lite av varje.

Fotbollsspelare kan vara lyckliga, som har konstgräs. Ingen som kan uppfinna konstgrus?

Visst, även i en sådan här ljuvlig vinstkväll, där vi klart och tydligt gjorde mos av väl kvalificerat motstånd, så missar man några kulor, lite då o då. Dock, så lyckades vi utnyttja de där lägena, de där viktiga lägena, som uppstår när man har fler klot kvar än motståndarna. Då man kan dra ifrån och avgöra matcher genom att ta en stortugga, typ 3-4-5 poäng. Vid ett tillfälle, lyckades vi även göra en sexpack. 

Inburad, för sexiga tankar?!

Sexpack i boulesammanhang, har inget med öl eller magmuskler att göra. Det är så enkelt att man gör maximala sex poäng i en runda. Det är definitivt inte enkelt. Men, inte omöjligt. Händer sällan, men desto roligare, när det väl sker. Såvida eget lag gör det. Knappast kul att få en sexa i baken... ja, denna bouleterm har inget med sex att göra, trots att kloten är runda. Fast man måste ju erkänna, att det kändes lite småsexigt att ta en sexa. 

Fredagstävlingarna här på boulebanorna i Los Cristianos är tuffa. Man får inte missa alltför mycket, för då står man där, och ser att motståndarna plötsligt innehar tretton poäng. 
Jag uppfattar det som att framförallt skyttet, håller högre nivå än de tävlingar, som jag är van vid i Sverige. 

Vad har Homer med detta att göra? Ingen aning!

Generellt sett, så skjuter man mer här. Man "spelar spelet", som vi boulespelstossiga säger ibland. Lite franskt, eller mycket, eftersom en majoritet av spelarna är fransktalande. Härboende belgare o fransmän, som tillsammans med spanjorer och lite annat löst folk, typ svenskar o tyskar, bildar startfälten här. 

Man säger ofta, med full rätt, att boulespelet sitter till ca. 80% innanför skallebenet. Att gullgumman, tillfälligt där hemma i gråkalla novemberSverige, fixade sin lilla operation och mår bra, gör ju att gubben kunde koppla av o spela ut. Hon, Lena, hälsar så goast till alla er bloggvirkesnjutare!

Snart på banan igen, hoppas jag.

En sådan här kväll, där det kändes som vårt lag gick fram som en bulldozer, och bara respektfullt körde över våra motståndare. Det är ett ljuvt minne, som man gärna vill spara i sitt sinne. Risken är dock att mitt taskiga gubbaminne, kommer att dränka detta. Men, man kan ju alltid hoppas...

Nu har jag ju också bloggvirkat om denna superkväll, så kanske minnet vill vara snällare. Annars får jag väl använda mig av bloggens sökfunktion.

Nästa bloggvirke kommer inte att handla om blommor, tror jag...

Ni, eventuella läsare, som ännu inte njuter av boulespelets väl och ve, får ursäkta att denna dags tangentbordsknackande till största delen vilar på grusbanans grund. 

Framtida virken kommer även att handla om annat, tror jag. Det finns några goa tankar i mitt gamla huvud, som eventuellt kommer att få se verkligheten i denna blogg. Den som lever får se.

Fyllda två år? Dags att börja spela boule!

Ha det goast!
/Berra