Dramatiskt värre eller storyn om suget efter könsord eller postlådans befrielsekamp

Underliga saker hända, än i våra da´r minsann! Att man upptäcker några av dessa underligheter i början av vistelsen, är egentligen inte så underligt. Det är väl snarare o-underligt, eller rent ut av vanligt. 

Att vår gamle vän DraMaten "Ture", har gjort sitt och fått sin sista vila i en skräpcontainer tillsammans med den hjul och hantagslöse  resväskan "Lenny" , är väl inte så jätteunderligt. "Ture!" var billig att köpa, och har gjort mycket nytta under de många mil, han rullat. Nu är denna trotjänare utbytt till ett nytt modernt vrålåk med sex hjul. Jag ber en bön till alla dramatengudar och  en o annan hjulgud: Må den hjälpa oss länge och väl!

Får jag presentera? Detta är "Ture 2.0"!

...och när vi är i området inhandling/shopping, måste jag ju berätta om vår nya dammsugare, "Sixten". En reslig herre med huvudet på skaft och ett sjutusan till sug. Akta sig må varje dammtuss och sandkorn, som kommer i närheten.

Härmed presentaras "Sixten", suger som blixten!

Men, varumärket! Vilken hade hjärnkapacitet den person , som skapade ett varumärke vid namn "Küken"? Han kanske var som oss flesta andra grabbar och tänkte mer med det nedersta huvudet?
Ja, det är ett tyskt y i varumärket, alltså "ü", om du trodde något annat...? Även den här sege gubben, kan ha lite förståelse, för att detta varumärke inte synts till i Sverige.

Kollar man på Nätet, så finns det en hel uppsättning köks/städ/fixar-prylar vid namn "Küken". Är det månne ett inlägg i jämställdhetsdebatten: Att mannen i familjen, bör göra mer husligt arbete?

...eller är tanken att dammsugaren även kan nyttjas som sexpartner? Att sätta på dammsugaren!!! ?Känns en aning offside för min del. Knappast sugen, med andra ord. Verkar både ohygieniskt och rent utav farligt. Det finns bättre sätt, säger en erfaren gammal gubbe.... och finns det verkligen någon man kvinna eller mittemellan, som, trots det fantasifulla varumärket "Küken",  tycker att en dammsugare är sexig?!

Gravöl för Ture...snyft..

...och från det ena till det femte...
Posten, är ett gigantiskt eftersatt område på denna i övrigt ljuvliga ö, Teneriffa. Ni, kära läsare, som följt min blogg, minns säkert historien om körkortsdansen med flera bloggvirken om postgången i detta land, på denna ö. 

OK, men visst, de flesta meddelanden (=räkningar?) idag kommer med mejl, Kivra eller något annat digitalt påfund. Dock, inte alla. En o annan papperstryckt räkning, pensionsbesked eller blaska dyker fortfarande upp i brevform, lite då o då, till o från. 

Ett halvårs eftersändning från Gamla Snödala kostade en bra slant. Alldeles för mycket pengar egentligen. Men, man ville ju inte belasta våra andrahandshyresgäster med sådant uppdrag. Kanske ännu ett symptom på Berras syndrom? Att vara snäll, så man är dum...?'

Även en misslyckad bild, kan bli en fin bild.

Nåväl. Någon dag efter vi flyttat in, när vi var lagom vakna, upptäckte gullgumman att vi saknade nyckel till postlådan. Ja, ni vet, en sån där liten trång räkningssamlare, nere i trappuppgången. Här i vårt huskomplex, finns alla dessa i ett gigantiskt rum på nedre botten. Så stort att det ekar mellan pelarna, så fort man öppnar käften.

Vi snackade med vår lägenhetsfixardrottning, Annika om att fixa en nyckel. Visst, det skulle hända, sade hon.
Men, icke sade Nisse. När vi väl kom ner o tittade till postlådan, var den olåst, Låset borta, försvunnet och väck. Någon nyckel för att låsa upp denna box, skulle knappast göra någon nytta. Men kan ju inte låsa upp något, som redan är öppet. Det skulle vara lika vettigt som att vattna havet.

Boxen var överfull med post. Inte ens ett hårstrå mer, hade fått plats i bland alla dessa försändelser! Så snart man öppnade postlådan, så välde dessa brev ut, som om det vore en översvämmad vårflod.

Man undrar, sa gäddan till flundran, hur mycket sammanlagda pengar dessa fönsterkuvert begärde... och framför allt, hur kuvertägarna tänkte... Då alla dessa (eller åtminstone några) pappersmeddelanden innehåller någon form av viktig information. 

Nåväl, man måste ändå beundra brevbäraren. Hen har ju med konstnärlig precision lyckats leverera breven. På något vis har denne skicklige yrkesutövare klarat av sin uppgift med bravur. Ett konststycke, lika skickligt som målningen av Mona-Lisa. Vilken teknik som användes i detta mästerverk, lär vi nog aldrig få veta. Det är med största sannolikhet en mycket väl bevarad yrkeshemlighet.

Ha det goast!
/Berra