Bloggvirke nummer 100! ...eller historien om bankomanin som lurar runt hörnet!

Ja, kära läsare! Detta är bloggvirke nummer 100! Ett jubileumsnummer! Tanken på att jag producerat så mycket text, skrattretande tangentkombinationer o bilder o allt däremellan, känns en aning svindlande. 

BerraGubben firar!

Man borde klappa sig själv självgott på magen och konstatera att den här gubben ännu inte lagt hjärnan på hyllan eller stängt av fingerfärdigheten. Tydligen har man fortfarande huvudet på kvastskaftet och fingrarna i kakburken. Vid den här åldern, får man vara glad för varje förmåga man lyckats behålla. 

Men, fortfarande flödar idéerna och tankar på kommande bloggvirken har börjat ta form i gråcellskontoret. 

Högtflygande planer?!

Detta här virket kommer att handla om pengar. Detta outtröttliga ämne, som ställer till så mycket besvär och kan skapa så mycket förtvivlan. Så även i detta fall... tja en aning i alla fall. Dock är det ju tveklöst så, att problem är till för att lösas. Detta gäller absolut även krångeliteter med kronor, ören euron och cent.

Bakgrunden är så här. Vi i Gamla Snödala swishar i full fart mot det kontantlösa samhället. Spanien däremot... skrattar en aning åt att vi insnöade svenskar, gjort oss så himla beroende av bank(o)väsendet. Att vi lider av bankomani! 

Även delfinerna småler åt oss!

Bankerna i Svea rike bankar på... med god förtjänst. Mycket god! ...och vilka är det som betalar bankomaneras rikedomar? Ja, det vet ni lika väl som jag, att det är vi kunder som pröjsar notan. Även om man bor i en hydda i skogen, låter skägget växa ner till tårna och aldrig byter kalsonger, kan man inte undvika att vara kund hos någon bank.

Här i Spanien är kontanter det huvudsakliga sättet att göra affärer på. Bankerna här tar visst ut höga avgifter för överföringar av stålar. Tydligen billigare att använda kontanter.

Men, dock tänkte inte den här trögfattade gubben på sånt, när resan till ÖN skulle påbörjas. Den här hjärnan skulle gärna vilja ha lite smörjolja, för att funka smidigt. OBS! inte smörj, utan bara olja, tack! Annars får jag fortsätta att skriva min vanliga smörja, mellan alla tillfällen att smörja kråset på någon trevlig restaurang. 

Nu har gubben fått pippi...igen!!!

Dagen efter dagen före, alltså då vi flyttat in i vår fina lilla kvart i Los Cristianos, konstaterade våran mäklare att hon vill ha in 6000€ i kontanter. Att jag skulle betala hyran rakt av på ett bräde... Det visste jag. Det hade jag knegat stenhårt för. Övertiden flödade i parti o minut för denne pensionär, större delen av sommaren, så att tillräckligt med deg fanns på kontot... i en bank (hick!).

Men att det skulle krävas kontanter. Det hade jag ingen aning om. Eller, kunde ju räknat ut om jag använt skallen istället för röven. Men, icke, sa Nicklas!

Så det blev till att tåga till bankomaten och ta ut pengar. Gubben här, traskade fram med raska steg. Slängde in kortet i kontantutplockningsmanicken och begärde ut mina stålar. Men, då var Nicklas i farten igen, och sade "icke". Bankskrället i Sverige hade begränsat hur mycket klöver man kan ta ut per dag/vecka.

Så det blev till att ta ut lite mindre summor och sedan slänga sig på luren till den stolta banken i Svea Rike. Ingen pardon där inte. Ett gott råd om att använda en tredje part och pengatrillarfirman Western Union, var det bästa som den, i övrigt trevlige bankmannen, kunde råda mig. En väldans kostsam omväg för dessa segt förtjänta pluringar.

Lurad med telefonen i hand? Kanske för gott att ta sig en lur, och sova på saken? Fast då måste jag nog byta ur luren mot en kudde. Den kan väl ingen lura mig på? ...eller ligger någon o lurpassar på mig, för att sno mina cash?

Nja, nåt lurt var det väl ändå...? Tankarna snurrade runt i min arma skalle, så att de knakade som en tvåhundraårig ladugårdsdörr. Insisterar man på kontant betalning, även om detta är krångligt, omständligt och lurigt? Man undrar, sa abborren, om det kanske finns en liten luring i bakluckan, där...? Även om jag så smått börjat bli lite solbränd, har jag inte den blekaste aning! 

Hafsutsikt, sällskapsresanstyle?

Kunde möjligen svenska kyrkan här i Los Cristianos vara lösningen? Knappast, tänkte jag, som av gammal (o?)vana är religionsfri. Men, ändock... Efter lägenhetsoraklet Annikas övertalning stegade vi in i kyrkans lokaler med lite tveksamma steg. 

Väl bemötta av ett par hjälpsamma själar, så kunde lösningen vara på telefonlängds avstånd. Ett samtal från en kyrkovärdinna på den mest imponerande och klockrenaste spanskan, så... kanske...!?

Medan vi väntade på mäklarinnan...

Våran mäklarinna skulle nu kolla på saken. Alltså ringa lägenhetsägaren. (Ja, just..man äger lägenheter i detta land. inte enbart bostadsrättar dem.) 

Våran mäklare är en mycket trevlig kvinna, som verkligen kan konsten att kommunicera. Trots lite småknaprig engelska, så lyckades hon med översättnings-mobil-manicken i högsta hugg, snacka om både ditt o datt, mitt o ditt. 

Vi fick oss ett gott skratt, när ett av mina skånska uttryck, grymt felaktigt översattes till "pungkulor" av denna däringa oredliga appen. Man tvingas väl skicka en representant för Google till Malmö, för vidare inlärning av Sveriges charmigaste dialekt. Det skulle appsolut göra nytta!

Hon, Toni, lärde mig att på Kanarieöarna har man som ledmotiv: Att aldrig göra något idag, som kan vänta till morgondagen. (Känns det igen???)

En mycket imponerande kvinna av tvättäkta kanariskt ursprung, som jag gärna gör bostadsaffärer med igen. Alltså; Om jag får betala med bankkort, banköverföring, eller vilken annan form av bankomanisk geschäft som helst.

Uppladdning inför bankomatkonfrontation

Ja, du undrar säkert, kära läsare, hur det gick. Skulle jag få straffet att dagligen vandra fram o tillbaka mellan bankomaten och mäklaren, med ett gäng € på fickan i femton straffrundor, eller skulle detta penningbekymmer nå sin lösning, med kyrkans hjälp?

Ja, till saken hör ju att svenska kyrkor i utlandet, har lite andra arbetsuppgifter också. Inte enbart att snacka med storchefen och hans son.
Ja, så även Svenska kyrkan i Los Cristianos. Den är lite social mötesplats, kaffe-kanelbulleri, bibliotek och tidningsläsarmys, stöd med diverse problem, kanske även lite konsulära uppdrag. Ja, finnas till hands, när man behövs. Även för lite mer jordnära stötestenar.

Så även denna gång. Lösningen blev att huvuddelen av hyran (till lägenhetsägaren) kunde betalas med banköverföring. Resterande, en lite mindre summa (mäklarens andel) betalas kontant. 

Så, redan dagen efter, var hyran betald, fixad och klar. Tjoff; var mitt bankkonto åter nere i sin vanliga magra nivå. 

Men, aldrig förr har det känns så skönt att betala hyran! Efter alla dessa turer och lurar, äntligen klart, fixat och färdigt! 

...och så är även mitt etthundrade bloggvirke. Ja, vad väntar ni på? Sätt i gång att hurra nu!

Ha det goast!
/Berra