Planer att tänka ur tankarna, blir aldrig redlösa eller välkomna på en rundtur i vår skitvänliga lägenhet!

Då är det dags för ett nytt bloggvirke. Denna gång planeras det att handla om vår lägenhet. Men, som ni vet, kära läsare, så blir det inte alltid som man planerat här i livet. Så även i min blogg. 

Inte från vår balkong, tyvärr. 

I denna gubbablogg, har ämnena en förmåga att flätas runt varandra för att sedan komma ut i en oigenkännlig sörja. Men, det är ingenting att sörja över. Om en sak, en idé är liksom tanken att tankas ur, på den här sidan, så kan det sluta i något helt annat. Jag brukar kalla det bloggvirke. Men, du får förstås kalla det vad du vill.

Som livet i övrigt, är det bara att vara beredd på svängningar, stukningar o rundturer. Lite scout-stuk skadar ju aldrig. "Var redo! Alltid redo!"... eller redlös, som skämtsamt skrattades åt, i dessa kretsar. 

Ingen soffliggare!!??? ...bara tillfälligt.

Nåväl, en liten rundtur i goa kvarten, skadar ju inte, det heller. Det är en liten lägenhet, om man jämför vad vi är vana vi i Stockholm. Man stökar snabbt ner, och avställningsytor för grejer som man tramsar runt med, typ; halvrena/smutsiga kläder... ja, ni vet sånt som... tja... den tröjan kan jag använda imorgon. Sånt finns knappast plats för, om inte stök/strul/smått oordnings-känslan ska vakna ur sina mörka gömmor. 

Dags att lära sig lite spanska?!

Men, å andra, eller tredje, sidan finns det inte så mycket skåp, så någonstans bara måste våra mängder av prylar få vila. Ja, tills den dagen/stunden/sekunden, som saken i fråga är oumbärlig. Typ: Den där sladden, som man pillar in i datorns ena sida, för att utöka antalet hål att ytterligare putta in sladdar i, typ; telefonen, musen, extra säkerhetskopieringshårddisken (Vilket underbart långt ord!). Mojängen kallas även USB-hub. Den datorinvigde läsaren (Tack för att du finns!), säger säkert med största självklarhet att det är ju en SÅN. Ja, det är det ju, tveklöst.

Men å fjärde sidan, så trivs vi utmärkt i denna kvart. Den består av ett sovrum. Så skönt att det finns! Man måste få snarka ibland. Att snarka är väl en mänsklig rättighet?! Detta rum innehåller ett par hyfsat sköna sängar. Men, som alla här ner vet, så har sandkorn o andra monster, en god förmåga att samlas till riksmöte i våra sängar. Men, inte för sjutton hästar, har jag någon lust att klaga. Bara att vända sig, klia sig lite på ryggen och åter låta John Blund ta över rodret.

Ja, en toa finns också. Skitfin, för att tala ren skånska. Det vore ju skit, annars, En helt vanlig muggstol, med sedvanliga dofter. Där man kan sitta o filosofera över den skitviktiga uppgift man utför.
...och så den Spanien-obligatoriska dasspappershinken bredvid. Ett av de få nackdelar med denna Ö, att man inte får spola ner dasspapper, utan måste samla dessa i en hink, för att sedan förpassas till sopcontainern. Nåväl. Man får se transporten av hinkinnehållet som en skitangelägen uppgift, och inte ett skitjobb.

Leva gasloppan?!

Ja, nog med skitsnacket. Köket är ett litet skitrum, som i spansk stil är alldeles för smalt och skafferilöst. En hylla i ett linneskåp i sovrummet för tjäna som förvaringsplats åt alla vinflaskor och ölburkar o matpaket, som det lilla köket inte orkar att husera. 

Med en tesked fantasi och en skopa påhittighet, löser man allt här i världen. Tja... åtminstone utrymmesproblem av typen; Var ända in glödheta, ska vi göra av strykjärnet, när inget behöver stryk? ...eller var gör vi av resväskan, när ingen reser? Den stackaren blev ju överansträngd av övervikten.

Att laga mat tillsammans är minst sagt tålamodskrävande. Man kan knappt vända rumpan, utan att störa till micron, kylskåpet eller varandra. Men, roligt är det ändå. Gasspisen är grymt effektiv och kokar gröten nästan snabbare än vad en loppa kan hoppa.

Vardagsrummet dock, är väl tilltaget och bjuder på en hylla o TV + matbord. Skulle sagt köksbord. Men eftersom detta bord inte står i köket, så kan det väl knappast kallas köksbord, eller...?!

Bloggeriet håller till på köksbordet utan kök.

Soffan är väl sådär-bekväm för en gammal gubbe med taskig rygg. Men, vad kan man egentligen begära, för en hyra, som med ett par sjumilasteg överstiger vår trea i Stockholm?
Det funkar att sitta o glo på dumburken.

Ja, dumburken, alltså TVn, är en liten historia för sig. För att se på svenska kanaler, så får man koppla in en dator till TV. En smartburk till en dumburk, alltså. På denna smartburk för man dessutom lura TVn att den befinner sig i Sverige, annars kan man inte se alla programmen. Exempelvis "Sportnytt", är ett sådant program, man måste lura lite, för att det ska bli på gott humör, och visa oss alla målen, som görs i fotbollsallsvenskan. 

Luret kalllas även VPN-tunnel. Ett litet, men fullt lagligt (Hoppas jag verkligen! Annars är man illa ute!) digitalt tillägg till internetmottagningen, som ser till man är hemma i Gamla Snödala, trots att man inte är det, utan ca. 500 mil från den gråkalla hösten i mellanmjölkens förlovade land. 

...höll ju på att glömma den balla balkongen, som till en del blivit förvaringsyta och till andra delen rök- o myshörna. Ibland sitter vi där, gullgumma o jag, samtalar och njuter av livet till ett glas whisky, eller vatten. Man, kan knappast få nog av att konstatera hur gott livet är, i denna stad, på denna Ö. 

Carpe diem i kubik!!!

Ha det goast!
/Berra