Gubbabloggens spännande återuppvaknande eller storyn om 10000 volts Viktväktare!

Nu, kära läsare; äntligen har gubben satt sig i bloggvirkestillverkarbänken, för att verka fram verklig beskrivning över återfärden till ÖN, och återstarten på nästa stora lilla äventyr. Andra vintern i den kanariska solen.

Lenas medaljtyngda docka säger "Hej då!"

Dagarna innan avfärden var  spänningen lika stor som i en huvudströmledning på 10000 volt.

Hade vi gjort alla detaljer rätt i Stockholm? Nycklar, visning, information, husliga småsaker, försäkringar... Det har i alla verkliga fall, verkligt mycket tid gått till åt, för att säkerställa att flytten ska gå så smidigt som någonsin möjligt.

Flitiga Gullgumman fick sig en skrapa

Man undrande om:
Kommer planet att starta i tid?
Kommer det att finnas buss till Los Cristianos, när vi anländer, sent ikväll?
Kommer mäklaren, som lovat att möta oss vid grinden?
Kommer den nya lägenheten att funka?
Vad kommer jag att glömma att ta med i kofferten?
...och framför allt, den största oron just nu: Kommer väskan att vara under 20 kg?...eller som förra färden godkännas ändå. Som alltid, en riktigt nagelbitare. Värre än den värsta thriller.

En soligt gråkall oktoberdag i förorten

Avfärdsdagen; allt klart inför äventyret, förutom allt som man glömt att fixa. Lägenheten uthyrd, hemma i Stockholm, avstädad och väl avplockad. Andrahandshyresgästernas prylar, väntande i en hörna och väntar på att aktiveras i vårt hem.

Det som återstod just då, att packa det sista och en massa annat praktiskt, oroa sig lite till för packningen, vräka i sig flyttgröten, och sedan iväg till Arlanda, för att åter igen stiga ombord på Norwegians flygande konservburk.

Ser ni hur den springer?!!

Klockan sprang iväg i sitt sedvanliga 100 meterslopp. Planet skulle inte att vänta på oss. 

Då stod vi där med svintunga resväskor o väntade på Arlandabussen; mellan hemmen. Hemlösa, men ändå inte...Vårt hem i Sverige, var inte vårt hem längre. Uthyrt tills vi återvänder till Svinkalla Svedala. Vårt hem de närmaste sex månaderna kommer att vara på ÖN. Underbara Teneriffa väntar... några timmar bort. Så roligt, så härligt, så spännande, så fan-ta-mig-tastiskt att se fram emot denna soliga, kyliga morgon i Stockholmförorten.

Att beskriva känslan inför äventyret, är nog det svåraste en gammal gubbe, kan försöka sig på: Men, skam den som ger sig.

Tänk dig att vara både orolig så att fjädrarna kittlar i magen, stressad o småsnurrig (är ju egentligen ett normaltillstånd hos oss gamla gubbar). Samtidigt är man är glädjefull av förväntan och spänningen stiger för varje minut.

Glädjen att få återse ÖN, alla goa vänner vi hittade (eller hittade oss?), det härliga klimatet, snällare ryggsmärtor, stranden, solen boulebanan, värmen. Ja, det ska bli så underbart härligt.

Flygbussen fick celebert besök ;-)

Så, kortfattat: (Vilken optimist jag är, som tror att någonsin kunna vara kortfattad!) Så är det en sprudlande oros-entusiasm, blandad med svettfulla förhoppningar. Glasklart beskrivet, eller hur?

Samtidigt förbannade man sig själv för att man packat ner sin deodorant innan den skulle användas. Så, om någon märkte en lätt doft av mänsklig armsvett på Arlanda, så visste ni.... Gubben o hans Gullgumma var på G!

Nåväl, man är ju mänsklig, för att man har förmåga att göra misstag. Är inte misstagen värre än så, kan man dessutom överleva dem. Det skulle vara värre om man glömde bankkortet, passet, datorn, telefonen eller boulekloten. Då skulle tårarna flyta som vatten i toaletten. 

Sen, när man väl sitter i den bevingade plåtlådan. Då kan man koppla av!

Nådå! Hur gick det i tjugokilosthrillern med resväskorna. Tyvärr, så blev ens värsta föraningar verklighet. Fem kilo för mycket på testvågen! Vilken mardröm! Nervösare gubbe inför bagagedroppet, kunde man inte hitta på den här sidan Atlanten. skulle Viktväktarna vara på sin vakt, eller som oftast annars: se mellan fingrarna för ett fåtal smålätta överviktskilon?

Pipsvängen förevigad!?

Det gick åt helv... pipsvsängen! Nowegians Viktväktare var av värsta sorten. 750 surt förvärvade svenska kronor försvann från kontot i böter för överpackningen. Alltså; motsvarar mer än 60 iskalla öl på strandpromenaden i Los Cristianos!!! Sextio!!!
Väl att det var väskan som var packad, och inte ägarna. 

Mer om konservburken i nästa bloggvirke

Återkommer snart, förhoppningsvis mycket snart!

Ha det goast!
/Berra