Madame Flod attackerar!!!

Då vaknade man upp till ännu en dag med stålande solsken. Ljuvligt! Visst är man lite avslagen, och slö. Men, det hör ju till "livet på en pinne".

Igår var man som en helt vanlig turist. Trist?!  Nej, för tusen stövlar! Riktigt gott, på alla goda sätt. Dagen började lite lugnt, med sol o bad på Los Cristianos ljuvliga strand. Ja, ni goa läsare som känner till sta´n, så var vi på den stranden där man som utsikt har färjorna till andra Kanarieöar.

Madame Flod närmar sig....!

Där låg vi och jäste i solen, utklädda till helt vanliga turister. Utstyrseln bestod av bikini och badbyxor.

Då började så smått tidvattnet att drabba oss. Madame Flod tog sig fram fräckt över den varma sanden, och etablerade en inbrytning på vår nyinköpta filt och gamla sandbegravda stortår. I värsta brådrasket fick vi flytta vårt lilla strandrevir (=filt, handdukar, kläder, ryggsäck, vattenflaskor med mera...) ett par meter norrut. Tack o lov inte så långt norrut att kylan hade någon större inverkan.
Emellertid, gick det ej lång tid, förrän snälla Farbror Ebb kom till vår räddning. Tack o pust!
För att lugna våra upprörda själar, var vi tvungna att ta oss ett dopp i Atlantens salta vatten.

Att pinnelivet kan vara problematiskt har vi upplevt också. Men, alla världens problem är ju inte svårlösta. Tack vara våra goa kontakter på Facebook, så löstes ännu en svårighet. Vi gamla goa gubbar o tanter, har ofta svårt att höra. Den vanligaste frasen oss emellan måste vara "Vad sade du?", "Kom närmare!" eller liknande.

Så tillbehör till hörapparater är ett måste för inköp. Batterier är den verkliga bristvaran. En butik för sådana livsnyttigheter upphittades med ett leende.

Tummen upp för alla hjälpsamma medmänniskor, på och utanför Facebook!

Livet vandrade vidare denna dag också, liksom vi. Hem till en liten siesta. Ett par goa vänner väntade runt tidshörnet. Det gällde att vara utvilad och pigg, så att man kunde gotta sig i deras sällskap

En liten drink hemma hos oss. Uppvisning av lägenhet och runt-omkring-område. Så var det dags att dra ner till kvarterskrogen Lewinski för intag av lite gotte-namnam.

Gullgumma njuter av livet på en pinne.

Dans, god mat och vin tillhör naturligtvis också livet som turist. Tack goa vänner för en ljuvlig kväll i ert sällskap! Hoppas vi ses snart igen!

(Till sista denna lite fadda dag, vill jag berätta att det nu tillkommit annonser i denna blogg. Ja, ursäkta, men denne glade pensionär har inte så fet plånbok. Så jag hoppas att med hjälp av några annonser få in ett par småslantar som lön för mödan med dessa rader och bilder. Det tar trots allt, ett par timmar dagligen att tänka ut, skriva ner, stava någorlunda rätt, formulera, skämta till, korrekturläsa sig själv och korta ner till läsbar nivå. Samt, sist men definitivt inte minst; att glädjas åt alla mina goa läsare. Att göra en blogg är ett jätteroligt jobb, absolut. Nu hoppas jag att några små pluringar ramlar in på kontot också. Ni, ljuvliga människor, som läser min blogg, kan naturligtvis fortsätta att göra det helt gratis.)

...och på tal om konto, så förbereder jag att nästa inlägg ska handla just om ekonomi. Hur man fixar att bo på en Kanarieö ett halvår, utan att tillnärmelsevis vara miljonär. Så häng med i svängarna, så kommer det några förhoppningsvis goda råd.

Ha det goast!
/Berra

Svensk mästare fick bita det sura päronet!

En småregning dag i paradiset. Ja, sådana dagar kommer ibland. Så var gårdagen. 
Halvklart till mulet, risk för lättare regnskurar 20-25 grader, skulle SMHI sagt, om de nu brydde sig att prognosera om södra Teneriffa. Ingen ko på isen, dock. Det finns massor av vädersajter på nätet nuförtiden. Problemet är istället att de inte kommer överens. Jag tror att riksdagspartierna tagit efter, ingen överensstämmelse där heller, såvitt den här vinterflyktingen kan förstå. 

Dagens prognos enligt yr.no är 24 grader, 7 m/s sydvind. Klart.se säger 28 grader svag sydostvind. Klart att man blir yr av dessa!  

Nåväl, vad gör man en mulen dag i denna härliga stad. Jo, handla/shoppa/gå i butiker.
"give up living, and go shopping instead" sjöng den fantastiske bluessångare BB King.  Fullt så illa är det ju inte. Men, shoppa är inte riktigt min favoritsyssla. Typiskt tossigt manligt(?!)...jag blir så trötter i mina taskiga fötter.

Jag sitter hellre med datorn/nallen och beställer hem, än att gå i affärer och rota. Dock, ibland är man nödd och tvungen. Så igår fick jag ta skeden i vacker tass/bita i det sura päronet/bita i gruset, och göra gullgumman sällskap till den lokala "kinaaffären". Ja, intet ont om kineser. De är naturligtvis också medmänniskor. 

"Kinaaffärer" har på nå´ underligt vis blivit ett begrepp här på ön. Det är billigt där och ett gigantiskt utbud. Vi råkar ju ha en sådan jättebutik i grannkvarteret. Bottenvåningen på Vendes köpcentrum, för den eventuellt nyfikne. Man kan verkligen irra runt mellan hyllorna där. För en redan innan förvirrad gammal man, är det rena snurren. Man, hittar varken in och framförallt inte ut, om man inte har shoppingkorgen full av prylar. 

Sicken tur att vi även utnyttjade denna dag till att träna lite boule. Annars hade nog måttet varit rågat.
Det var första gången vi luftade kloten, sen landningen i söndags natt. Det kändes så grymt gott, att kloten nästan fick vingar.

Los Hermanos; Underbar miljö att lira boule i
(foto: Lena Säberg, förstås)

Ett lättare träningspass på Los Hermanos nylagda banor. Att de lagt ut lite småsten och grus på de centralt placerade banorna, gjorde bara klotkastande roligare och mer utmanande. Men, ack vad klotrostig man kände sig. Så, en stor mängd av massa mer träning behövs, innan den här regerande svenske mästaren riktigt är på banan igen. Vänta bara...! "I´ll be back!"
Dock, så roligt, så härligt, så gott! Nu var man "hemma" igen!

Ha det goast!
/Berra

Äntligen trillade gaspolletten ner!

"Intet är som väntans tider", sägs det.
Gårdagen var en läng väntan på hjälpsamhet. En kvinna från mäklarbyrån skulle komma hit med de sista inköpta detaljerna till lägenheten, samt hjälpa oss att få igång gasspisen. Spisen är en blandras mellan el och gas. Ugnen + en platta är elektriska. Tre plattor gas. Till gasdelen av spisen finns en stor gasbehållare-grunka.

  

BlandrasSpisen och gasbehållare-grunkan

Där emellan, gömd intill en vägg fanns DEN. Den förnicklade, förbenade, ruskiga, förhatliga och älskade kranen/ventilen. DEN manicken, som utgör skillnaden mellan att äta ute varje dag och att kunna laga mat hemma i mysiga lägenheten.

DEN!!!

Det tog hjälpsamma ladyn ca. 2,7 sekunder att hitta DEN. Det vredet som vi borde sett själva för länge sedan. Men, yngre ögon ser mer än två halvblinda gamla tanter o gubbar.

Ja, gas är ju inget man leker med. Jag hade ju inte sett en gasspis sen jag var en tvärhand hög. Inte för att jag är mycket längre idag. Men i mitt barndomshem i Malmö, fanns en gasspis. Den var ju kopplad till stadsnätet och drevs med gaspolletter. Ni läsare som också kommit upp i ärbar ålder, kanske minns att man fick gå ner till affären och köpa dessa runda, halvrostiga myntliknande runda metall bitar...?

Bilden på denna gaspollett är lånad från Upplandsmuseet. Tack! 

Hjälpsamma ladyn var flera timmar försenad. Ja, vad gör man under dessa väntans tider. Vi satt ju inte i sjön, direkt, även om vi var vänteinstängda. Det blev förstås en del snack. Sådana är vi två, gullgumman o jag. Det där med gas, får en ju osökt att tänka bakåt i tiden. På förintelsen, som mina underbara föråldrar lyckads överleva. Det är egentligen helt ofattbart, att det idag finns människor som vill återupprepa dessa otroligt hemska krigsår med koncentrationsläger, slavarbete och massmord på medmänniskor. Helt otroligt ofattbart!
Må denna eländiga del av vår tid vara välkänd för samtliga, och aldrig aldrig någonsin upprepas, ens i förvillade personers tankevärld!

Ja, kära läsare, även denne i vanliga fall glade o skämtsamme vinterflykting kan ibland få seriösa tankar i sitt lilla huvud. Som du, är jag också en mänsklig medmänniska.

Ha det goast!
/Berra

Sjuk livsnjutare eller sjukt livsnjutande...?

"Det är sjukt", har blivit ett uttryck som antingen betyder jättebra eller jättetaskigt. Två helt motsatta betydelser. Bara att välja sitt sjuka uttryck eller tolkning efter behag.

Då kan man ju säga att det är sjukt härligt att vara här på Teneriffa. Men å andra sidan är det sjukt kallt på vintern i Sverige. Visst är det underbart med en sådan här språklig inveckling! ...eller är det utveckling?

Att vara livsnjutare innebär att man även kan kallas "tokig", "gottegris" eller "egotrippad". Visst! Lite tokig är man ju. Det gör livet lättare att leva och är en grundförutsättning för att vara livsnjutare, tycker jag. Ja, tokig på rätt sätt, om det nu är möjligt.

Missförstå mig rätt, nu, så vet du att en vettig inställning till livet. typ: Livet ska levas, inte enbart överlevas, innebär egentligen att man anses vara lite tossig. Så varför inte erkänna för sig själv, att så också är fallet. Med andra ord, så läser du just vad en knasig pensionär upplever i sitt liv. Jag hoppas innerligt att du också njuter av det. Det gör jag.

Att vara livsnjutare innebär inte att man roffar åt sig på andras bekostnad. Att njuta av livet innebär även att man kan njuta av andra människors framgångar. Att uppmuntra, tillåta, tolerera och acceptera olikheter hos andra människor är en självklarhet. Att ge andra människor tillräckligt med utrymme, så att de också kan njuta av livet, är lika sjukt självklart. Så även rättvisa, jämlikhet, jämställdhet och solidaritet. Naturligtvis!!!

Gottegrisen i mig vill ju äta och dricka gott. Jag är en "sucker" för wienerbröd, rödvin, whiskey och choklad m.m. Rökare, är man dessutom... ja, jag njuter av sånt sjukt(?) onyttigt som gör livet värt att leva. "Farligt farligt, men härligt härligt", som det heter i sången.

Jag kan njuta av att vackra vyer, naturliga dofter,  att vara här och nu och känslan av solens värme på min hud. Att kommunicera med en annan människa, höra om hens tankar och känslor kan också vara en njutning. Att lösa problem, att ägna sig åt sin hobby (läs; boule, datanörderier m.m.) är också njutbart, förstås. Blogga är ljuvligt! Att veta att du läser mitt njutningsfulla ordkackande. Kanonsjukt fantastiskt!
Att bara stanna till och njuta av stunden just nu. Underbart!

Men, visst finns det hinder som likt ett rödljus i trafiken, även för denne gottegris i kubik. Sjukdomar hos mig och andra för att bara ta ett exempel. Den svenska svinsjuktkalla vintern är ett annat.
Dock, så finns det sätt att - i de flesta fall - komma om och förbi dessa hinder. Att ignorera eller förtränga kan funka, men rekommenderas icke. Det slår ju tillbaka, så småningom.

Får jag presentera ett par av mina bästa vänner: Plocka-upp-pinnen Jerry och värmedynan Jenny.

I mitt fall, ett reumatiskt ryggskrälle, som tillsammans med knän och ett par andra leder, ger mig en del smärta. + lite annat smått o knappast gott.... Ja, hjälpmedel finns, mediciner som lindrar och i bästa fall hjälper.
Att övervintra på den här underbara ön; Teneriffa, är med största sannolikhet den bästa medicinen. Alla otrevliga biverkningar lyser som solen, med sin frånvaro. Men ett par, tre, fem. åtta. trevliga biverkningar finns dock.

Men framförallt tror jag på att inställningen till livet, är det kanske allra bästa läkemedlet. Dessutom helt gratis.

Livsnjutaren, gottegrisen och egotripparen Berra tackar för din uppmärksamhet, med en förhoppning att du kan njuta av livet i stora drag! Med andra ord:

Ha det goast!
/Berra

När man är en glad pensionär...

"Another day in Paradise",,,ja, så sjöng ju Phil Collins. Ja, så har det känts idag. Det kanske inte blir så här fint varje dag, här på Teneriffa. Hoppas bara, att ingen väcker mig från den här drömmen.

I går kväll ringde helt plötsligt telefonen. Den hade varit tyst ett par dagar. Ja, förutom alla massor av megabyte som försvunnit ut på nätet, har den knappt används. Ett o annat mess, bara.
Telefonen har ju fått tjänstgöra som tillfällig internetrouter, mesta tiden.

Två av mina goa gamla arbetskamrater var i "stan". Ja, även om man är van att vistas i den stora huvudkommunen Stockholm, så kan man faktiskt kalla Los Cristianos för en stad. Den har ju allt vad man sammanknippar med en stad. Bilköer, banker, krångliga bankomater, restauranger i massor, lasarett och folkvimmel m.m.

Det är klart som korvspad att vi skulle träffas över en pilsner, eller så. Så blev det också. Vi fyra pratade och pratade om allt o inget. Jobbet förstås, Teneriffa, om att övervintra på den här ön och en massa massa annat. Lättare att säga vad vi inte pratade om. Trevligt värre!

En lättare hunger gjorde sig hörd i magen. Så det hela blev till en härlig fyra-fem timmars långlunch på en mysigt hak vid stranden. Det var väl sånt som sången "när man är en glad pensionär", handlade om?!...eller kanske borde handlat om.

Att vara tillsammans i parförhållande innebär ofta jämkningar. Kompromisslösningar är vanliga, för att få nå´ vettigt gjort, trots två olika viljor. Ibland gör vi som den ene vill och ibland som den andra. Eller så delar vi på oss och gör lite olika grejer. Men, att träffa folk och prata med dem, det är något vi båda gillar. Gullgumman och jag är sociala, pratglada och utåtriktade... oftast.

Så vem vet...vi kanske träffar på dig - kära läsare - någon vacker dag, för att pratas vid tills öronen ramlar av.
Tills dess:

Ha det goast!
/Berra

Kvinnligt och manligt, och allting där emellan

Ja, då har ytterligare en dag i paradiset försvunnit. Men, det är ju lugnt. Många dagar kvar, som inte ens behöver slås ihjäl.

Mycket ovanlig semesterbild, eller hur?

Nu först har vi piggnat till efter den häftigt tunga resan, söndag natt. Det tar tid för gamla gubbar o käringar att komma till liv efter en sådan pers. Men, nu så börjar livsandarna vakna. Vi var så pass pigga att vi var tvungna att prova den nya sängen. Det gick ju bra... Men en lös sänggavel gjorde att det dunkade för varje stöt.
Det finns egentligen bara en lösning på detta. Att fixa sängen. Att låta bli att kramas o gosa med varandra är ju helt uteslutet. Livet är ju till för att levas, inte enbart överlevas. Man vet aldrig när man blir för gammal för sådana ljuvliga sysslor. Må det dröja många hundra år tills dess, minst!

Lite problem i paradiset. Varmvattnet funkar som det vill, gasspisen inte alls. Stoldynorna är för tunna, så att man nästan blir randig i rumpan av balkongstolen.

Ja, sånt går att fixa. Det som kan kännas svårt inte enbart här i paradiset, är ju att jämka en man med en kvinna. Egentligen väldans underligt!? Varför kan inte jag vara intresserad av att shoppa, prata länge i telefon eller fixa frisyren? ...och varför kan inte hon vara intresserad av datanörderi, tekniska grunkor och fotboll?
Varför är vi egentligen så tossiga att vi gått in i dessa gubb- och käring-intressen? Manligt o kvinnligt? Tja... det är ju huvudet, hjärna, sinnet eller nånting ditåt som härbärgerar våra intressefiler. De sitter inte mellan benen.

Jag tror inte att det är nedärvda gener, eller att män o kvinnor är på nå´ vis skapade att intressera sig för det könet bestämmer. Jag är rätt övertygad om att orsaken snarade är att vi under generationer blivit itutade vad som är lämpligt att tycka, tänka, göra, se ut och vara om du är man eller kvinna, ung eller gammal, rik eller fattig och så vidare.
Räcker det inte att bara vara människa?

Då lämnar jag dig, kära läsare, med en liten eftertanke denna gång.

Ha det goast!
/Berra

Prisa glöm-i-håg-gudarna!

Stort tack till alla glöm-ihåg-gudar! Jag hade ju knappt glömt ett enda jota hemma. Det är fan-ta-mig-tastiskt!

Jo, en liten grunka. Powerbanken, ja, en sån där grunkemoj man har med sig för att ladda nallen, utan att behöva stoppa sladden i väggen. Den hade fått fötter någonstans mellan Arlanda och Los Cristianos. Hoppas att den kommer till nytta hos någon med taskigt samvete.

Annars var allting viktigt nedstuvat i gigantiska resväskan. Hör o häpna! Inget glömt! Det måste varit första gången i världshistorien, som en gammal halvt sinnesslö gubbe tillfälligt fått ett minne i ungdomlig världsklass.... eller så var det ren tur. Gullgumman min, Lena, som brukar ha minne i god elitklass, lyckades den här gången att glömma tandkrämen hemma.
Dessa två små detaljer ersätts ju lätt i någon svettig butik här på ön, utan att behöva tömma hela börsen.

Priserna på diverse grunkor o nyttigheter är, ju helt klart överkomliga på denna varma goa ö. Vi var nyligen på vår första shoppingtur. Lyckligtvis av det lättare slaget i en närbutik.
Som alla närbutiker här o kanske i hela Spanien har ju storhetsvansinne, eftersom de kallar sig för "Supermercado".
Men dramaten blev hyfsat välfylld med mat, öl o vin för drygt 30 Euro. Då får butiken kalla sig för vad den vill.

Efter en natt i hårda sängar på ett billigt hotell, är vi nu uppackade i vår lägenhet. När vi kom dit möttes vi av en lady med stort leende och ett niosidors hyreskontrakt på byråkratspanska. Ingenting för den här nybörjaren att ens försöka sätta sig in i. Det var bara att skriva på och hoppas att man inte tecknat ett livslångt slavkontrakt med den lede. him self. Det är knappt man vågar ta fram google translate för att titta efter vad man egentligen undertecknat.

Nåväl, efter att blivit en massa pengar fattigare på hyran för denna fina lilla lägenhet, så blev det då premiär. Vilken premiär kan en halvfattig pensionär bevista, kanske du undrar... Men, det är ju inte någon galapremiär precis. Det premiären gällde första ölen! Ett mums-immigt glas med livets gula bubblande humle-malt-vatten. Inköpt för 1,50 Euro på kvarterskrogen avnjöts under största möjliga välbehag. Arlandabiran för 105 pix kan ta sig i dalen. Den här billiga bersen, var etthundrafem klasser godare.

Så ska livet som pensionär vara på en måndag! Skål för det!

Ha det goast!
/Berra
..och Lena hälsar till er alla underbara läsare!