Inte en suck i Småland, att Skandinavien skulle vinna mot Resten av Världen!? eller...?!

Jo, vi har det bra, oförskämt bra, här på Teneriffa. Att övervintra på ÖN, är med största säkerhet, det bästa som gullgumman och jag någonsin gjort. Vi känner oss friskare, piggare och gladare, än vad vi skulle gjort hemma i Gamla Snödala. Annars gick väl skam på torra strandpromenaden?!

Skandisarna, redo att kämpa!

Det är naturligtvis det fina klimatet, som är det största orsaken till att vi trivs som två fiskar i Atlanten. Men, inte enbart detta goa faktum... När man lever här, är man socialt utomhus betydligt fler timmar/dygn än i vrålkalla Sverige. 

Inte för att vårt goa hemland är ett dåligt land att leva i. Tvärtom! Inte ens en klar högerkurva till de rikas förmån, i det styrande huset i den kungliga huvudkommunen, kan radera ut den realiteten; att Sverige är ett fantastiskt land... om somrarna i alla fall, såvida det inte regnar för mycket.

Ännu fler skandisar, ännu mer redo!

Visst kan man begära mer av de där valda slipsarna/kjolarna i dagens regering. De badar i rosor, hela dagarna, men ser mer till de rikas behov, än fattigas. Man kan bli rosenrasande för mindre! ...åtminstone om man ser rött, har hjärtat till vänster och så vidare... 

Nåväl, denna blogg har jag inte skapat, för att snacka politik. Det finns det andra som gör bättre. Dessutom befinner man sig ca. 500 sköna mil från händelsernas centrum. 

Resten av Världen...och några till!

Det jag vill berätta i detta bloggvirke är att man har förbenat roligt på den här underbara ÖN, också. Någon gång kanske även den här sege gubben kommer till skott? Ja, skott finns det gott om på boulebanan. Fast med min uppfattning om hur vinnande boule ska spelas, så vill jag nog se ännu fler skott.

Fötterna rätt, allting rätt!

Då kommer jag osökt (Vilket hemskt uttryck! Varför använder jag detta? Har man tagit för mycket intryck av Peter Harrysson på TVn?!) in på vår så kallade landskamp. I måndags hade vi skandinaver ett klubbmöte med Los Hermanos. Los Hermanos är ju en väldans internationell klubb. Så, vi kallade mötet: Skandinavien mot Resten av Världen. 

Låter nästan som den omöjlig utmaning. Hade det varit innebandy, skidsport eller något annat svettig företeelse, så vi hade spöat dem efter noterna i Internationalen. Men, boule... tja. Vi försökte, kämpade, hade gjorde vårt allra yttersta...och hade väldans roligt på kuppen. 

Inte ens publikens vrål hjälpte våra finalkämpande hjältar.

Men, trots en fenomenal insats, så förlorade vi med 24-21. En ytterst hedersam förlust! Med de skandinaviska flaggorna i topp, föll vi på målsnöret.

Så. nästa gång.... nästa år...till nästa kamp mot Resten av Världen, ska vi importera lite finsk sisu, en massa svensk jävlar-anamma och smittas så mycket av norska skidframgångar, att vi kan vinna.

Sorgerna dränkta o klara!

Kom ihåg: att ingenting är omöjligt. Det tar bara lite längre tid....och kanske skulle lite träning inte skada, heller.

Träna hårt, och blomma ut!

Ha det goast!
/Berra