Sjukt skitbra!...eller bara en döbra tävling? Nej, det är sjukt friskt!

Efter tre bloggvirkeslösa dagar, har nu gubben äntligen fått pekfingrarna loss och ändan ur kärran. Nu kommer de, förhoppningsvis efterlängtade ordklyverierna att åter strömma ut över din dator/nalle/surfplatte-skärm. Skärmigt, eller hur?

Los Hermanos klubbmästerskap samlade 36 mixedtrippellag.

En reflektion, jag länge suttit och ruvat på, slängs härmed ut för allmänt beskådande. Är du av annan åsikt, står det dig fritt att skylla dig själv.

Nu tycker du säkert; "Jo, gubbe! Kom till saken nu! Sväva inte runt tangenterna nu, utan sätt hammaren på skruven och spotta ut, det du vill säga!" 

OK, då! Visst älskar jag att sväva runt ämnet, som katten omkring den heta vällingen. Men, förr eller senare, så hittar jag nog rätt bokstäver för detta ändamål. Men, man vet ju aldrig när gamla gubbar kommer... till målet. 

Finalpubliken; ett hundratal hejade, klappade o mådde gott!

Men, nu fjädrar anamma!
Att vara kroniskt sjuk, är inte någon allmän höjdare. Snarare ett lågvattenmärke. Men, ändå anledningen till valet; att smita från vintern, detta år. En reumatisk sjukdom, Bechterews, mår alldeles utmärkt i den goa värmen på Teneriffa. Eller rättare sagt: tvärt om. Jag mår utmärkt och sjukdomen håller sig i schack. Nästan schack matt. Det är väl sjukt bra?! Att man mår bra, trots att man är sjuk. 

När man hör en elitidrottare beskriva sin fantastiska vinnarprestation med samma ord: "Sjukt bra!" "Helt sjukt!" eller liknade.... så får man nästan krupp, på köpet. Denne idrottare skulle inte kunna vinna sitt lopp, om hen varit sjuk. Eller... kan du tänka dig att en rullstolsburen man/kvinna, helt plötsligt lämnar rullen bakom sig, och hoppar 6 meter i stavhopp, springer 110 meter häck på 12 sekunder eller backhoppar över 100 meter?

Att gullgumman lyckades med att få silverplats i gårdagens tävling, är enormt bra. Tillsammans med duktiga, landslagsmeriterade Kjelle och Lasse, gjordes en finfin prestation, som nästan räckte ända fram till finalvinst. Det var knappast sjukt. Men fan-ta-mig-tastiskt bra!

Vi var knappast bättre själva, i vår gröna ungdom. Att använda ord som "dö" och "skit" för att förstärka. Ja, knappast bättre än dagens "sjukt" och "fett". Vi sade ju att en fotbollsspelare kunde lira "döbra" och att exempelvis Björn Borg spelade "skitbra". 

Fina finalisterna!

Själv skulle jag kunna använda dessa knasord, när det knasigt nog passar in. Typ, om man gjort ordentligt ifrån sig på muggen eller ungen jobbat blöjan full, är det ju "skitbra".
Att Hitler är död är faktiskt "döbra".

Minns en gång, när ett av dessa ord, faktiskt gick att använda i ett faktiskt läge. När jag jobbade på dagis, en sommar, så smög sig en geting in i smörpaketet, för att lapa i sig de knapra resterna efter att barnen fått sina mackor. Jag lade lade på locket, och slängde smöret, med sitt randiga lilla surrande innehåll, i papperskorgen. Den getingen fick det "fett bra"!...tills smöret tog slut. Knappast "döbra", trots att han förhoppningsvis fick sig en behaglig avslutning på sitt surrande liv.

Känns dock tveksamt, om att använda "sjukt" på ett positivt sätt. Men, det skulle ju på någe´ vis kunna beskriva livet i Los Cristianos. "Sjukt bra!" eller "Sjukt friskt!", menas då att det är bra för denne kroniskt sjuke gubbe, att vistas i värmen på denna ljuvliga Ö.

Så är det! Men, om inga höga herrar har något emot det, vill jag, med mina ord skriva "Jättebra!". Att finnas i värmen här på denna jättefina Ö är jättebra, jätteljuvligt och goast! 

Ha det goast!

/Berra