Kontaktsvårigheter i paradiset eller hur vi nästan drabbades av utbrändhet.

Där sitter man i solen, i den goa staden Los Cristianos på den härliga ÖN Teneriffa och undrar vad ända in i palmbladet, ska jag skriva om i bloggen...!?

Livet på ÖN: En promenad i parken, en dans på rosor.

Då händer det plötsligt! Inga miljoner i varken lott eller lottovinst, tyvärr. Lite svårt att vinna, om man inte spelar. Men, om man spelar, är ju risken större att man förlorar pengar, än att man vinner. Så, beslutet är enkelt, eftersom vi båda, gullgumman och jag, redan lever vår dröm. Att övervintra, här på ÖN.

Nåväl, då. Vad var det som hände...? Vad var det som fick mig att åter placera min näst ädlaste kroppsdel, på stolen framför datorn igen, för att snickra ihop detta bloggvirke? Kan det månne vara lite grus i paradismaskineriet? Nåt problem, som dykt upp bland solsken o bouleklot?

KM i singel. En rolig tillställning!

Ja, eller rättare sagt; Jo, så är det. De spanska lägenheterna är tydligen allmänt i lite sämre skick, än vad vi är vana vid i Gamla Snödala. I synnerhet då det elektriska. Kontakter o sladdar o sånt. Ja, i Sverige är vi noga med S-märkning, jordade kontakter o sånt. Det ser tyvärr inte lika snyggt ut här. 

Här i vår goa lägenhet, är det ett par kontakter som sitter lite löst. Kontaktsvårigheterna hopar sig längs väggarna. En av dessa svårigheter hade vi med varmvattenberedaren, redan vid inflyttningen. En ojordad kontakt, som skulle petas in i ett jordat uttag. Ja, du vet ett sånt med ett par plåtbitar vid sidan om de två hålen. 

Då lyckade vi peta in den. Det funkade lite segt, men varmvattnet strömmade igång, efter ett par minuters väntetid. Det funkade i drygt fyra månader. Vi kunde duscha, städa, diska och alla andra mer eller mindre roliga sysslor, som varmvatten används till.

Sedan...plötsligt... "Det luktar lite bränt.", tyckte jag, en dag i köket.
"Det kommer utifrån." trodde gullgumman.
Nåväl... vi tänkte inte mer på detta, denna dag. Men, typiskt svenskt, så gnällde lite över att varmvattnet inte var tillräcklig varmt. Men, gjorde inget åt saken...

Tills nästa morgon, då duschen inte alls ville spotta ur sig vatten, högre än isande temperatur. Då knallade jag in till lilla tvättrummet, där varmvattenberedaren är uppslängd på väggen. Då fick jag se att plasten hade smält runt vägguttag och stickkontakt. 

Kontaktsvårigheter!

Hmm... tankarna att gasbehållaren intill kunde smittats av eventuella lågor, var lite skrämmande. Men, tack o lov till alla elektriska gudar, så klarade sig gasen och vi slapp undan med andan i halsen. Då kan vi lugnt fortsätta att leva, och kanske till o med bli i gasen, vid nästa fest. Vi får se vad som bjuds, då.

Nix. Det är inget UFO. Det är en varmvattenberedare,

Ja, nu är meddelande med ovanstående bilder skickade, och elektriker beställd. Så nu är det väntans tider. Man är på vakt, att nallen ska pipa/ringa eller att porttelefonen ska skräna. 

Under tiden, så kan jag ju glatt skriva detta bloggvirke. Det är ju kontakten som är utbränd. Inte gullgumman o jag!

Tjoho, vad livet är gott!

Ha det goast!
/Berra