En nostalgitripp mellan gott och ont, med lånad gråhårsmusik i blogg dur.

Det händer ju att den här gubben ibland blir nostalgisk. Trots att man börjar bli lite lagom senilgaggig under sin flintskalle, finns det många goa händelser under många goa år, att se tillbaka på. Så, nostalgirisken är stor, även om tanken att leva i nuet, är den klart dominerande.

Men, aldrig får man glömma; att det är de saker som hänt i livet, som formar en till den människa man är i dag. På gott och ont (AJ!). 

Valet mellan det goda och det onda. Att välja rätt toalett.

Ni, kära följare, som läst det förra bloggvirket, vet att musiken haft stor betydelse för gubben, och de flesta andra i samma generation. Så denna dags tangentbordssnack kommer också att handla om musik. Men, när bloggen skapas framför min näsa, vet man aldrig vad som kommer att hända härnäst. Men, nåt kul kan jag säkert bjuda på, även denna dag.

Det är inte för intet, att julmusiken ibland skorrar i mina öron. Den svunna tidens musik vill annat. Hur detta kan komma sig. Jo, julen som sådan, har mer eller mindre tappat sin kristet religiösa prägel. Men, julmusiken ligger kvar i skuggan av korset.

Nu är han avslöjad! Upphovsmannen till julmusiken.

Dock, huvudsakliga orsaken är, mina tidigare upplevelser av musik. Musik ska vara något ljuvligt, festligt, komiskt, tragiskt, känslofyllt och kärleksfullt. Fullt, var ordet. Njutbart, var andranamnet.

När man som ungdom på sextiotalet, fick sin första bandspelare, var det en av de lyckligaste stunderna i mitt unga liv. Då kunde man kopiera musik, som kompisar hade. Därmed slippa dyra kostnader, med pengar som ändå inte fanns i fickan, hos detta arbetarbarn. 

Ja, det var ju på den tiden, då pengar var pengar, alltså; sedlar och mynt. Bankerna kallades sparbanker och livet var fullt med spring i benen, även om plånboken gapade efter mat.

Man lånade skivor och lånade ut sina egna skivor. Dessa plattor spelades in på rullband med en ljudkvalitet, som idag skulle kallas för skrap o skrän. Men, man njöt av den musiken. Den spelades om o om igen i pojkrummet, där "himma" i Malmö.

Jag minns fortfarande hur försiktigt jag cyklade, när bandspelaren stod fastklämd på pakethållaren. Denna småskruttiga ljudinspelare, var min då, dyraste, käraste och mest omhuldade ägodel. Inte ens snorren, hade en chans i jämförelse! Det du!

Skulle denna kära ägodel ramla av pakethållaren, på väg till kopieringen av bästa kompisens bästa inspelningar. Då skulle, minst sagt, världen rasa. Åtminstone min värld.

När man är en glad pensionär...

Ja, kära läsare, då kan man undra hur detta har med Teneriffa, Los Cristianos och att "smita från vintern" att göra. Bra fråga! Rullbandspelare och cyklar med pakethållare finns fortfarande. Men, vad har de att göra med de nya tider vi lever i nu. Vad har de att göra med mobiler, Internet, digitalisering, onlineinkomster och annat, som knappt ens fanns i tankarna hos den mest fantasirike uppfinnaren, då på sextiotalet?

Jo, och detta är ett stort JO! Allt du, jag, vi varit med om, färgar våra liv i nuvarande tid. Utan tidigare erfarenheter, kan man knappast veta hur att leva idag. Då skulle man som vuxen, vara lika rådvill och frågande som ett litet barn. Det är just det, erfarenheten som vi gamlingar äger, som gör oss så överlägsna. Naturligtvis är man tillräckligt vis att också vara ödmjuk, hjälpande och stödjande. Självklart! Annars gick väl skam på torra land!

Så, ni goa unga människor... Ni är säkerligen både snyggare, virilare, starkare och snabbare än oss gråhårs-skalliga och småskrynkliga äldre människor. Men, om vi behandlas med den respekt vi förtjänar, kommer vi också att vilja dela med oss av vår stora rikedom; Erfarenheten.

Förhoppningsvis kommer även ni yngre också att bli gamla, skröpliga och mycket visa, en vacker dag!

Tills dess ni & alla andra;
Ha det goast!

Det allra goaste nya året, önskar gullgumman o jag till er alla!
/Berra