"Kärringen mot strömmen" av gästbloggare: Anneli Hagström:
Där satt jag & pratade med de svarta lavastenarna på en strand på ön La Gomera. En till sån där vacker ö ni vet, med höga klippväggar.
 |
| Valle Gran Rey |
En alldeles underbar pittoresk liten by. Med smala gränder samt små gulliga restauranger i varje litet hörn.
Byn heter Valle Gran Rey.
På ett café intill strandpromenaden satt en trubadur och klinkade lite förstrött på sin gitarr. Han bidrog till att stämningen höjdes till minst 100 %.
 |
| Heliga modern Maria? (Som Spanien firar 8 dec!) |
En ung mamma satt vid strandkanten och kramade sitt yngsta, sovande lilla barn. Så mycket kärlek! De ljusa lockarna böljade på den lillas huvud. Man undrade var de kom ifrån... Ja alltså; det ljusa håret...
 |
| Småbåtar .. kanske sjunger de en båtlåt .. och bordar varann? |
Hittade en fin restaurang vid stranden med precis perfekt läge: Restaurante Christie’s.
Där intog jag min lunch: tre-rätters meny! En mindre sallad, fisk med kanarisk potatis o aioli. Samt en ypperligt god limeglass! Toppbetyg! Enbart 14:20 € var priset, och då ingick en stor öl. Man blir bortskämd. Faktiskt!
 |
| Lite vågat? |
En vacker vy rakt ner mot ett fantastiskt böljande vågat hav, som sakta attackerade några av öns alla vulkanstenar.
Vilken fin liten ö! Inte alls så turistig som sina storasyskon; Teneriffa och Gran Canaria! Mer genuin känsla på något vis! Häftig känsla också att vara bland nästan bara ”infödingar”, om ni förstår...
En liten ödla visade mig vägen ner mot den härliga steniga stranden. (Kan man ha ett bättre liv? Jag tvivlar faktiskt!)
Nåja, jag hittade en stor vulkansten på stranden. Den liksom ropade på mig: "Kom! Kom Hit och sätt dig!"
Världens bästa vy. Rakt ut över havet! Man kunde inte se land, så långt ögat nådde.
Bara en sån sak! Friheten var total! i alla fall; i mitt inre.
Plötsligt infann sig en känsla. Jag var inte längre ensam här. En naken man hade tydligen satt sig precis bakom mig.
En insikt till, fast en ”utsikt” åt fel håll.
Han kom att ge uttrycket ”Pitt-oresk” en helt annan innebörd.
När han doppat sig i böljan den blå, var nakenchocken ett faktum. (Tyvärr alltför suddigt bildbevis.) Så det kunde gå, när inte badbyxan var på!
En helt ovanlig dag, på en av alla fina Kanarieöar. En stor vacker Monarkfjäril fladdrade förbi. Faktiskt den andra jag sett denna veckan!
Restaurante La Bocana bjöd på spansktalande gäster, iklädda flipflop. Samt en energifylld liten söt pojke, i samma ålder som mina barnbarn.
Där satt jag o njöt i fulla drag av min goa kaffedrink: Barraquito con licor.
Vilken fin liten ö! Inte alls så turistig som sina storasyskon; Teneriffa och Gran Canaria! Mer genuin känsla på något vis! Häftig känsla också att vara bland nästan bara ”infödingar”, om ni förstår...
 |
| Vägvisaren; ödlan Örjan |
En liten ödla visade mig vägen ner mot den härliga steniga stranden. (Kan man ha ett bättre liv? Jag tvivlar faktiskt!)
Nåja, jag hittade en stor vulkansten på stranden. Den liksom ropade på mig: "Kom! Kom Hit och sätt dig!"
Världens bästa vy. Rakt ut över havet! Man kunde inte se land, så långt ögat nådde.
Bara en sån sak! Friheten var total! i alla fall; i mitt inre.
Plötsligt infann sig en känsla. Jag var inte längre ensam här. En naken man hade tydligen satt sig precis bakom mig.
En insikt till, fast en ”utsikt” åt fel håll.
Han kom att ge uttrycket ”Pitt-oresk” en helt annan innebörd.
När han doppat sig i böljan den blå, var nakenchocken ett faktum. (Tyvärr alltför suddigt bildbevis.) Så det kunde gå, när inte badbyxan var på!
En helt ovanlig dag, på en av alla fina Kanarieöar. En stor vacker Monarkfjäril fladdrade förbi. Faktiskt den andra jag sett denna veckan!
Restaurante La Bocana bjöd på spansktalande gäster, iklädda flipflop. Samt en energifylld liten söt pojke, i samma ålder som mina barnbarn.
Där satt jag o njöt i fulla drag av min goa kaffedrink: Barraquito con licor.
 |
| Här träder det fram: Trottoarträdet! |
Det sista jag fick uppleva på denna ö var en visslande man!
Det roliga i kråksången är att just här, på La Gomera, finns ett unikt visselspråk, "Silbo". Språket har införts på skolschemat och är numera obligatoriskt, för att det inte ska dö ut. Silbo handlar om att meddela sig genom olika slags visslingar, istället för ord och meningar. Tänk att jag fick höra även det!! Jag känner mig verkligen hedrad!
Vilken härlig visit! Livet leker!
A la vuelta (på återseende) La Gomera!
-------
 |
| Aj Lav Jo, sa La Gomera med sin hjärtliga lavasten. |
A la vuelta (på återseende) La Gomera!
-------
Ett stort tack, Anneli!
Ha det goast!
/Berra
Ha det goast!
/Berra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar