Frestelser och problem i paradiset!? ...eller storyn om hur utsikt blev till insikt i goda vänners lag.

"Led mig icke in i frestelse. Jag kan gå själv!"..är en (alltför?) vanlig travesti på ett illa beryktad bibelcitat.        


Booking.com
Nu undrar du säkert, kära läsare; Har gubben gått o blivit religiös på gamla dar? 
Nej. Så är det icke. Tro och övriga religioner, skulle inte vara lika roliga att skämta om, ifall man själv var insyltad i sådant samfund.

Shit! Barerna ännu inte öppna!

Att hålla sig i skinnet, är inte alltid så lätt. Livet är fullt av frestelser. Så även på Teneriffa. Man dricker ju mer av det flytande godis, som billigt bjuds här. Tveklöst! Att låta bli, skulle kännas som alkoholmissbruk. 

Men, å andra sidan, är det dumt att festa loss för mycket. Det skulle ju kosta alltför mycket de kommande åren. Man kan knappast komma hem till Sverige som en dragglande suput, med skallrande löständer. Det skulle vara en alltför stor förändring av dagens Berragubbe, för att folket hemma i svinkalla Norden skulle känna igen en.

Så man får hålla sig i huden och försöka använda sig av det ursvenska "lagom". Inga problem så länge lite-lagom-filtret är på. 

Fin utsikt, sa gubben. För mycket insikt, sa gumman.
(Trosbekännelse?!)

En annan lockelse, för oss lite gubbsjuka gubbskrällen, är ju allt vackert kvinnligt. Men icke hänger tungan ute, som på en törstig jycke, när någon vacker kvinnokropp seglar förbi. Tanken, dock, om man skulle få något sidosprång gratis i min ålder, är det bara att gratulera. 

Emellertid, är det bara att inse att man är alltför gammal o skröplig för att ens överleva tanken. Dessutom, egentligen är man alldeles för erfaren, för att ha alltför ingående baktankar, oavsett hur snygga bakdelar som vandrar förbi mina dammiga brillor. På sin höjd kan man; skaffa aptit borta, men äta hemma med gullgumman. Egentligen inga problem, det heller. 

På god fot med alla frestelser!

Nå, då finns det inga problem i paradiset, då...? Jo, det allra största problemet här i Los Cristianos, är att få tiden att räcka till. Den där halvskumma tiden, flyger iväg som den hade en raketmotor i svansen. Kan inte någon uppfinna en dag till? En extra dag, lika full av glädjande saker som alla andra dagar.

Hemlängtan är inget problem, heller. Den ena vännen efter den andra dyker upp, runt tidshörnet. Just nu är det goa vännen Anneli, som är här. Om en vecka kommer en annan vän.... så har det varit dessa (o)dryga två månader, och så verkar det att fortsätta. Vi får knappt vila, mellan besöken. Vilket är helt underbart!

Goa glada vännen Anneli. Kommande gästbloggare!!!

Välkomna till Teneriffa, alla goa vänner!

Ha det goast!
/Berra

ps.... och glöm inte att boka din nästa resa, via gubbens länkar till Booking.com!