Ljuv musik för alla sinnen, eller spring i benen efter noter!

En sak som förändras med julen, är musiken. Plötsligt ska de flesta låtar man hör, handla om granar, bjällerklang, vinter, snö, tända ljus och fred på jorden m.m. Redan från slutet på oktober...Fram till trettondagen. Nästan ett helt kvartal, varje år!

Som ljuv musik för mina ögon...

 Du som är lite yngre, än den här gubben, reagerar kanske inte på samma sätt. Musik idag finns det gott om i var mans/kvinnas ficka. Oftast då, i form av streamade sånger på telefonen. 

Det är i praktiken, en massa ettor och nollor, som flyger genom luften, så snart de ska användas. Dock, var det annorlunda för några år sedan...

Som ljuv musik för mina smaklökar...

Den här gamla gubbskrället, hade ju bättre öron förut. Tveklöst! Då, man i sina pojkbrallor, låg under radiogrammofonen hemma, för att njuta av ett av de få musikprogram med modern musik, som fanns på radion. "Musik under arbetet", tror jag att det hette. Då var jag ungefär sextio år yngre. 

Det har runnit mycket vatten under dasslocket, sedan dess. Det enda sättet (förutom live-spelningar) att få lyssna på musik, var att införskaffa en platta. Ja, ni har säkert sett dem; De där svarta runda skivorna, som idag kan vara åtråvärda samlarobjekt. 

Lite lite senare, sextiotalet, var dessa flata och snurriga grammofonskivor, att betrakta som hårdvaluta. En som skaffat sig den senaste singeln med den populäraste artisten/gruppen, blev i sin tur väldans populär. 

Vi andra, satt som klistrade vid radioapparaterna, varje lördag klockan 15, då "Tio i Topp" sändes. Ett av de få programmen i radion, som innehöll popmusik. Inget i hela världen kunde störa den stunden! Man delade gärna denna tidpunkt med andra musikintresserade kompisar, men aldrig föräldrarna. 

De allra flesta ungar var "popsnören" då. Men, den äldre generationen förstod sig aldrig på den tidens nya musik, och hur mycket musiken betydde för oss unga. 

Jag minns fortfarande hur glad jag var, när jag fick min första skiva. En singel med Larry Finnegan: Dear One. För att inte tala om hur fort jag cyklade hem till grammofonen, för att spela min allra första inköpta skiva: Speedy Gonzales med Pat Boone. 

Som ljuv musik för gottegrisen Berra...

Ja, kära läsare! På den tiden fanns varken Spotify eller mobiler. Man kunde inte lyssna på all världens musik för 99 spänn i månaden. Man fick spara sina veckopengar för att ha råd att köpa skivor. Dessa vårdade man ömmare än kronjuvelerna, och spelade om och om ingen. Detta, trots att min kära mamma om och om igen, bad mig att skruva ner volymen.

I lågskolan kivades vi om vilken som var bäst: Elvis eller Beatles. Om jag minns rätt, så kunde det leda till både slagsmål och klassomröstningar i detta tvistemål. 

Dock har jag inte blivit så gammal och gaggig, att jag ratar dagens musik. Jag tycker att det gjorts bra musik i alla tider. Fast, lite då o då, så skadar det inte att sätta på någon gammal Kinks eller Rolling Stones-platta, och få nostalgera sig tillbaka till den totalt bekymmersfria tiden, då man fortfarande hade en massa "spring i benen".

Ljuv musik!

Sen dess har musiksmaken både utvecklats och invecklats.  Dock! Även här, nu i Los Cristianos på Teneriffa, kan de gamla tidernas musik roa den här gubben och hans gullgumma. Då kopplas högtalaren till telefonen, och tar oss en liten svängom.

Glöm aldrig bort; att musiken är del av livet! 
Som sagt; Livet ska levas, inte bara överlevas!

Ha det goast!
/Berra