Translate

fredag 19 oktober 2018

Äntligen! Tack Costa del Johnsson, för att gubbestubben är upphittad!


På svenska betyder Costa del Silencio: Tysta kusten. 

Det var knappast så tyst att vi behövde viska till varandra. Inte som på bibblan, inte. Costa Del ”Johnsson” som gullgumman kallade den lilla staden för, är en blåsig liten trivsam håla. Storlek nånstans mittemellan stad och by.

Det bullrar rätt redigt från flygplanen, där uppe i skyn. 
Om denna by/stad inte är så stilla som namnet säger, är det falskskyltat, felformulerat, ljug o bedrägeri att kalla den för ”Tysta kusten”?
Antagligen inte. Byn är nog äldre än flygplatsen.

Efter en halvtimmes bussresa från Los Cristianos, steg ett par nyfikna gamlingar av bussen, tre Euro fattigare och redo för att snoka lite där.
Nästan lika vackert som höstfärgerna i Sverige?

Vi började lite lätt med en liten fika som startmotor till en stentuff promenad i ett grymt kuperat villaområde. Det stönandes kraftig i backarna, medans vi njöt av de vackra husen och tomterna.

En bild säger mer än tusen ord. Sant! Men jag lägger till bildtext ändå.

Vyn norrut, var helt fantastisk. Man kunde stå o glo mot bergen och byarna i timmar. Men, våra gamla fossingar ville annat. Så vi segade oss vidare till en fin idrottsanläggning. Klättervägg som räckte halvvägs upp till himlen, tennisbanor o canaria bolas (tror jag det heter) m.m. Plats för så många svettiga aktiviteter, att man blev trött bara av att titta på.

Olika är människans trottoarer. Men vad tusan är detta? Dessa rostfärgade klumpar ser ut som såna där grunkor man kastar trossen om, när man förankrar en större skuta. Är det månne tänkt att framtidens hybridbilar även ska gå på vatten? Jesus-bil-båtar?

Costa del Johnssons gångbanor var invaderade av dessa grunkor. Vad är det?

Eller är det kanske en tanke att man inte får vara alltför onykter i detta område, så att man snubblar på dessa små monster. Bruna gubbar från Mars?
Jag gissar på att det är belysning. Ett par lyktstolpar, som utsatts för förkrympning, till ca. 30 centimeters höjd. Någon Costa del Johnssonspecialist som kan svara?

Efter detta tankedilemma och framförallt ansträngande promenad, var vi helt enkelt tvungna att tanka med en pizza och en redig bira. På byns lilla köpcentrum fanns den. Maten var rejäl. Massor av goda mojs på ”spyplattan”. Mycket gott!...och dessutom till bra priser.

Nu har jag äntligen hittat den! Gubbestubben!

Med våra pizzafyllda kistor, lullade vi vidare i äkta pensionärstempo. Med andra ord, lugnt o fint, hand i hand i lätt nedförslut. Ett ljuvligt sätt att ta sig fram i verkligheten.

Nu är det verkligen onödigt med bildtext. Men, den här gubben kan inte hålla tangentfingrarna i styr.

Costa Del Silencio är mysigt, trivsamt och varmt. Vi hade en jättefin dag där. Hälsa det till Johnsson!

Ha det goast!
/Berra



4 kommentarer:

  1. Viken härlig dag ni har haft. Bara lalla runt och upptäcka miljön runt er, i lagom takt. Det låter helt underbart. Tack för att jag får följa med
    Anni

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anni, för att du följer med! fortsätt gärna o följa oss!
      Ha det goast!
      /Gerra

      Radera
  2. Härligt att få uppleva din resa genom dina/era ögon. Längtar redan efter nästa inlägg. Ha det gott i paradiset.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, för att du vill hänga med i våra svängar!
      Nästa inlägg kommer imorgon. Välkommen att följa!
      Ha det goast!
      /Berra

      Radera