Stig "Stickan" Eriksson blev bara 68 år. All heder till hans minne!

När man kommit upp i respektabel ålder, har man också nått upp till den nivån att man borde vara glad för varje morgon man vaknar. Så är inte fallet med oss. Förmodligen är vi inte ensamma om att ta för givet, att livet fortsätter imorgon.

Tyvärr är det inte alltid så. När man får höra att en god vän, underbar person, har lagt boulekloten på hyllan för gott...då fäller man en tår, eller tretton. 

Då saknar man honom, samtidigt som man är glad att man själv, gullgumman och de övriga nära o kära vaknade även i morse.

Man ångrar grovt att man inte ringt oftare, kollat läget och snackat lite allmänt.

Bilden är tagen under Maria bouledagar.

Stig "Stickan" Eriksson blev bara 68 år. Sorgebudet kom på Facebook, i gruppen Stockholms bouleglädje (Patrik Birgersson).

Tack Stickan, för de åren jag har känt dig. Tack för allt du gett mig, all vänskap och åsiktsutbyte m.m. Vi spelade ihop i SM i Växjö 2009. Det glömmer jag aldrig. Din entusiasm när vi låg under med 1-10. "Nu, vänder vi o tar det här!"

Ja, en massa klot kastades med den mannen. En massa tankar utbyttes. Vi kom alltid bra överens. Vi hade liknade åsikter och tankar om samhället och hur ett rättvist samhälle bör se ut. Vi hade nästan samma musiksmak, dessutom.

Jag önskar jag hade en bra bild att lägga ut här. Men, tyvärr lämnade jag mitt bildarkiv hemma i Stockholm. Alla dessa gigabyte ligger och skräpar på någon svart gammal hårddisk, i någon mörk gammal låda. Bilden ovan, kommer från Maria bouledagars Facebooksida.
Istället kommer en massa goa minnen att dyka upp. Från SM i Falun 2013 till exempel. Då han var ute med Kjelle och festade. De kom försent till klubbträffen, men desto gladare. Stämninghöjare! 

Då tog Stickan fram sin nalle, för att låtsasintervjua mig, som nyss hade blivit svensk mästare i singel. Vilket naturligtvis lockade alla till skratt.

Från läktaren, dagen innan. Då jag spelade finalspelet, hördes Stickans röst klar o tydlig. Han hade väl fått ett par bira innanför västen. Men vad gör det, när man känner så starkt stöd i ryggen, där nere på finalbanan.

Otaliga var de gånger han spelade med i vår, Boulesjevikernas, kortlekstävling. Nästan lika många gånger satt Stickan o jag i min bil o diskuterade bouletaktik, politik, arbetsmarknad m.m. i min bil. 

"Klossa kapitalet!" var ett roligt uttryck som Stickan uppfann och använde ofta. 

Vi andra snusförnuftiga tyckte ofta att han hade "fel" teknik. Men, ibland var han ack så effektiv. Vissa matcher kunde han i det närmaste vara hundraprocentig i sitt sidskruvade läggspel.

Minnena är ljusa, men saknaden är mörk. Må du vila i frid, Stickan! 

Ha det goast!
/Berra