Stress är numera olagligförklarat och ersatt med harmoni och njutning!

Vakna för tidigt - släpa sig till jobbet - gå på möten - hinna med allt - prioritera - slänga i sig mat -orka träna efter jobbet - sova för lite - jädrans, nu glömde jag ungarna på dagis/kakan i ugnen/ringa mamma/gratulera kusinen på födelsedagen/betala räkningen....och så vidare...
Blir det aldrig helg/semester?

Stress, jäkt och skynda + liknande fenomen, är numera avskaffat, olagligförklarat i lugna parlamentet. 

Jo, det kan väl hända att man har någon enstaka tidpunkt att passa. Till exempel en bouletävling. Fast å andra sidan, verkar deras starttider vara en aning flytande, både här i Los Cristianos liksom hemma i gamla Svedala.

Har de flyttat Villa Villerkulla till Teneriffa?

Att bo på Teneriffa, är att koppla av, trivas med att göra ingenting och att bara vara. 

Fast egentligen finns ingen stress överhuvudtaget, om du eller någon annan inte skapar den själv. Men, det är lätt gjort i dagens hetsiga arbetsliv, för att ta ett av många typiska fall. Att stress kan vara lika farligt som en giftorm, är för oss alla välkänt.

Costa del Silencio bjöd på en vacker blomma

Man vet inte om man ska skratta eller gråta, när man exempelvis ser att folk köar i onödan. Flyget är ett bra belägg för detta småknasiga faktum. Folk kan stå o köa framför gaten, nån timme före insläpp.

Men, vakna! Alla kommer med planet. Alla har sina bestämda sittplatser. Säg mig varför folk står i kö? Själv sitter jag lugnt o väntar tills folk gått igenom spärrarna. Sen är det bara att traska på planet, raka vägen till stol 32B.

Så även när man landat. Så snart piloten släck bältesskylten, så reser folk på sig, tar sitt handbagage och ställer sig o väntar på att få bli utsläppta ur den flygande konservburken. Men, vänta nu! Man kommer ju ändå att få vänta på sin resväska vid bagagebandet. Hur mycket tjänar man då att vara först ut från den där flygande plåtlådan?

Fullmåne över Los Cristianos. Dags att yla?

Liknande fenomen har jag bevittnat i de flesta kollektiva färdmedel. Tåg, buss, färja... Ja, finlandsfärjan är väl en ruskigt speciell grej. Man betalar en massa kosing, för att mysa ombord på dessa flytande lyxhotell. Men, sen när man kommer i land, vill folk komma av båten så snabbt som möjligt. Trivdes man inte ombord?
Själv har jag en förmåga att sitta kvar i baren, med utsikt över alla dessa stressplågade stackare, som tvunget ska hoppa av, helst innan skutan lagt in till kaj.

Trafiken, ja... vågar man tala om den, utan att stressplågan förvärras med 16 ton?
Hur ofta har man inte blivit omkörd, för att sedan hinna ikapp stressputten vid nästa trafikljus?
Att sitta i bilkö, är väl det lugnaste som finns. Man kommer ju varken hit eller dit. Bara att slappna av o gilla läget. Sätta på lite go musik, sittdansa lite och om läget är helstopp, ut o sträcka på allt, från mittbenan till stortån.

Jag jobbade en gång i tiden ihop med en tjej från nordligaste Norrland. Hon berättade att det nu bor fler folk i hennes trappuppgång, än i hela hembyn.
Vi, alltså den här skåningen med denna fantastiska norrländska, kom tillsammans fram till att; vi har en sak att som vi kan hjälpa stockholmarna med: Att lära dem att ta det lugnt, njuta av stunden och sakta ner tempot.

En av de första människorna som tilltalade mig, efter flytten från Malmö till Stockholm, var en urinnevånare på en parkbänk. Medans han smuttade på en öl, sade han till mig när jag nyss missat bussen: "Bussar o fruntimmer ska man aldrig kuta efter. Det kommer alltid fler."

Myspys på balkongen

Jovisst. Det är betydligt lättare att njuta av livet som pensionär på en badstrand i Los Cristianos, än som lönearbetare i en storstad. Absolut!

Men, grundtanken är ändå den samma! Att leva här och nu.
Avskaffa stress! Inskaffa lugn, harmoni och njutning!

Ha det goast!
/Berra